Jehova välsignar och beskyddar dem som är lydiga

”Den som lyssnar till mig, han kommer att bo i trygghet och vara ostörd av olyckans skräck.” (ORDSPRÅKEN 1:33)

1, 2. Varför är lydnad för Gud viktig? Belys saken.

DE DUNIGA gula kycklingarna är fullt upptagna med att picka i sig mat i det korta gräset, helt omedvetna om att en hök svävar högt ovanför dem. Plötsligt ger hönan ifrån sig ett ängsligt, gällt varningsrop och breder ut vingarna. Kycklingarna rusar till henne, och på några sekunder är de i trygghet, dolda under hennes vingpennor. Höken avbryter sin attack.a Vad är lärdomen? Lydnad räddar liv!

² Lärdomen i detta är särskilt viktig för kristna i vår tid, eftersom Satan gör en intensiv ansträngning för att ta Guds folk som byte. (Uppenbarelseboken 12:9, 12, 17) Hans mål är att bryta ner vår andlighet, så att vi förlorar Jehovas ynnest och utsikten till evigt liv. (1 Petrus 5:8) Men om vi håller oss nära Gud och reagerar snabbt på den vägledning vi får genom hans ord och hans organisation, kan vi vara säkra på att få hans beskydd och omvårdnad. ”Med sina vingpennor kommer han att spärra tillträdet till dig, och under hans vingar kommer du att söka din tillflykt”, skrev psalmisten. (Psalm 91:4)

En olydig nation blir ett byte

3. Vad blev följden av Israels upprepade olydnad?

³ När nationen Israel var lydig mot Jehova, hade den hela tiden nytta av hans vaksamma omvårdnad. Men gång på gång övergav folket sin Skapare och vände sig till gudar av trä och sten – ”overkligheter som inte är till någon nytta och som inte befriar”. (1 Samuelsboken 12:21) Efter århundraden av sådant uppror hade nationen som helhet sjunkit så djupt i sin avfällighet att den inte kunde räddas. Följaktligen sade Jesus klagande: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till henne – hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus lämnas åt er själva.” (Matteus 23:37, 38)

4. Hur blev det år 70 v.t. uppenbart att Jehova hade övergett Jerusalem?

⁴ Att Jehova hade övergett det avfälliga Israel blev smärtsamt uppenbart år 70 v.t. Det året kom romerska härar, med högt upphöjda fälttecken prydda med en bild av en örn, och slog ner på Jerusalem för att verkställa en fruktansvärd slaktning. Staden var då till trängsel fylld av påskfirare. Deras många offer kunde inte göra att de vann Guds ynnest. Detta var en tragisk påminnelse om Samuels ord till den olydige kung Saul: ”Har Jehova lika mycket behag till brännoffer och slaktoffer som till att man lyder Jehovas röst? Se! Att lyda är bättre än slaktoffer, att ge akt bättre än baggars fett.” (1 Samuelsboken 15:22)

5. Vad slags lydnad fordrar Jehova, och hur vet vi att sådan lydnad är möjlig?

⁵ Jehova kräver lydnad, men han är också väl medveten om ofullkomliga människors begränsningar. (Psalm 130:3, 4) Vad han fordrar är hjärtats uppriktighet och lydnad grundad på tro, kärlek och en sund fruktan för att misshaga honom. (5 Moseboken 10:12, 13; Ordspråken 16:6; Jesaja 43:10; Mika 6:8; Romarna 6:17) Att sådan lydnad är möjlig visades av ett ”stort moln av [förkristna] vittnen”, som bevarade sin ostrafflighet under oerhörda provsättningar, ja till och med inför döden. (Hebréerna 11:36, 37; 12:1) Alla dessa fick verkligen Jehova att känna glädje i hjärtat! (Ordspråken 27:11) Det fanns emellertid andra som till att börja med var trogna men som inte stod fasta i lydnad. Kung Jehoas i det forntida Juda handlade på det sättet.

En kung som blev fördärvad av dåligt umgänge

6, 7. Vad slags kung var Jehoas medan Jehojada levde?

⁶ Kung Jehoas undgick med knapp nöd att bli lönnmördad i barndomen. När Jehoas blev sju år, tog översteprästen Jehojada modigt ut honom ur hans gömställe och gjorde honom till kung. Tack vare att den gudfruktige Jehojada handlade som en far och rådgivare åt Jehoas fortsatte den unge härskaren att ”göra vad som var rätt i Jehovas ögon alla prästen Jehojadas dagar”. (2 Krönikeboken 22:10–23:1, 11; 24:1, 2)

⁷ Jehoas goda gärningar inbegrep att renovera Jehovas tempel – något som ”kom att ligga Jehoas om hjärtat”. Han påminde översteprästen Jehojada om behovet av att samla in tempelskatten från Juda och Jerusalem, enligt vad som ”pålades genom ... Mose”, för att få medel till reparationsarbetet. Det är uppenbart att Jehojada lyckades uppmuntra den unge kungen att studera Guds lag och lyda den. Det fick till resultat att arbetet på templet och tempelredskapen snabbt blev fullbordat. (2 Krönikeboken 24:4, 6, 13, 14; 5 Moseboken 17:18)

8. a) Vad var det som i första hand bidrog till Jehoas andliga fall? b) Vad förmådde kungens olydnad honom till sist att göra?

⁸ Sorgligt nog blev Jehoas lydnad för Jehova inte bestående. Varför? Guds ord talar om det för oss: ”Efter Jehojadas död kom Judas furstar in och böjde sig sedan ner för kungen. Då lyssnade kungen till dem. Och så småningom övergav de Jehovas, sina förfäders Guds, hus och började tjäna de heliga pålarna och avgudarna, så att det kom harm över Juda och Jerusalem på grund av denna deras skuld.” Det dåliga inflytandet från Judas furstar fick också kungen att slå dövörat till för Guds profeter, av vilka en var Jehojadas son Sakarja, som modigt tillrättavisade Jehoas och folket för deras olydnad. Jehoas ändrade inte sinne, utan lät i stället stena Sakarja till döds. Vilken hjärtlös och olydig människa Jehoas hade blivit – allt på grund av att han hade gett efter för inflytandet från det dåliga umgänget! (2 Krönikeboken 24:17–22; 1 Korinthierna 15:33)

9. Hur understryker slutresultatet för Jehoas och furstarna det dåraktiga i olydnad?

⁹ Hur gick det då för Jehoas och hans onda furstliga vänner sedan de övergett Jehova? En militärstyrka av syrier – bara ”ett litet antal män” – invaderade Juda och ”bringade ... fördärv över alla folkets furstar”. Angriparna tvingade också kungen att lämna ifrån sig sina egna tillhörigheter liksom också helgedomens guld och silver. Jehoas överlevde visserligen, men han var nu en bruten och sjuk man. Kort därefter blev han lönnmördad av konspiratörer bland sina egna tjänare. (2 Krönikeboken 24:23–25; 2 Kungaboken 12:17, 18) Jehovas ord till Israel visade sig verkligen vara sanna: ”Det skall ske, om du inte lyssnar till Jehovas, din Guds, röst, så att du är noga med att göra efter alla hans bud och hans stadgar ..., att alla dessa förbannelser då skall komma över dig och hinna upp dig.” (5 Moseboken 28:15)

En sekreterare som blev räddad genom lydnad

10, 11. a) Varför är det till nytta att tänka på Jehovas råd till Baruk? b) Vilket råd gav Jehova Baruk?

¹⁰ Känner du dig ibland trött och missmodig därför att inte många av dem du träffar i den kristna förkunnartjänsten visar något intresse för de goda nyheterna? Känner du ibland en antydan till avund mot de välbärgade på grund av deras njutningslystna livsstil? I så fall bör du tänka på Baruk, Jeremias sekreterare, och på Jehovas kärleksfulla råd till honom.

¹¹ Baruk höll på att skriva ner ett profetiskt budskap när han själv blev föremål för Jehovas uppmärksamhet. Vad var orsaken? Det var att Baruk började beklaga sig över sin lott i livet och önska någonting bättre än det speciella privilegium av tjänst för Gud som han hade. Jehova lade märke till denna förändring i Baruks inställning och gav honom ett tydligt men omtänksamt råd med orden: ”’Du fortsätter att söka stora ting för dig. Fortsätt inte att söka sådant.’ ’Ty se, jag låter en olycka komma över allt kött’, ... ’och jag skall ge dig din själ som ett byte på alla de platser till vilka du må gå.’” (Jeremia 36:4; 45:5)

12. Varför bör vi undvika att söka ”stora ting” för oss själva i den nuvarande tingens ordning?

¹² Kan du i orden till Baruk känna Jehovas djupa omsorg om den här utmärkte mannen, som hade tjänat honom så troget och modigt vid Jeremias sida? På liknande sätt är Jehova i denna tid djupt oroad över dem som frestas att trakta efter det som de tror är grönare betesmarker i den nuvarande tingens ordning. Lyckligtvis har många sådana reagerat likt Baruk, när ansvariga andliga bröder kärleksfullt har sökt föra dem till rätta. (Lukas 15:4–7) Ja, må vi alla inse att det inte finns någon framtid för dem som söker ”stora ting” för sig själva i den nuvarande ordningen. Det är inte bara det att sådana personer inte finner den sanna lyckan, utan vad värre är – de kommer snart att försvinna tillsammans med den här världen och alla dess själviska begär. (Matteus 6:19, 20; 1 Johannes 2:15–17)

13. Vilken lektion i ödmjukhet får vi i skildringen om Baruk?

¹³ Skildringen om Baruk ger oss också en utmärkt lektion i ödmjukhet. Lägg märke till att Jehova inte gav råd åt Baruk direkt, utan talade genom Jeremia, vars ofullkomligheter och egenheter Baruk förmodligen kände ganska väl. (Jeremia 45:1, 2) Baruk lät sig ändå inte övervinnas av stolthet; han urskilde ödmjukt den verkliga källan till rådet – Jehova. (2 Krönikeboken 26:3, 4, 16; Ordspråken 18:12; 19:20) Så låt oss, om vi innan vi ”vet ordet av begår ett eller annat felsteg” och får behövliga råd från Guds ord, efterlikna Baruks mogenhet, andliga urskillning och ödmjukhet. (Galaterna 6:1)

14. Varför är det bra att vi är lydiga mot dem som har ledningen bland oss?

¹⁴ En sådan ödmjuk inställning från vår sida hjälper också dem som ger råd. I Hebréerna 13:17 läser vi: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” Hur ofta utgjuter inte äldste sitt hjärta för Jehova och ber om det mod, den vishet och den takt som behövs för att fullgöra denna svåra sida av herdearbetet! Låt oss ”erkänna ... sådana män”. (1 Korinthierna 16:18)

15. a) Hur visade Jeremia sitt förtroende för Baruk? b) Hur blev Baruk belönad för sin ödmjuka lydnad?

¹⁵ Det är uppenbart att Baruk rättade till sitt tänkesätt, eftersom Jeremia därnäst gav honom ett mycket svårt uppdrag – att bege sig till templet och läsa högt det domsbudskap som han själv skrivit ner på Jeremias diktamen. Lydde Baruk? Ja, han gjorde ”allt som profeten Jeremia hade befallt honom”. Han läste faktiskt högt samma budskap också för furstarna i Jerusalem, något som utan tvivel krävde avsevärt mod. (Jeremia 36:1–6, 8, 14, 15) Staden föll för babylonierna omkring 18 år senare, och vi kan föreställa oss hur tacksam Baruk måste ha varit för att han blivit skonad därför att han hade rättat sig efter Jehovas varning och slutat upp att söka ”stora ting” för sig själv! (Jeremia 39:1, 2, 11, 12; 43:6)

Lydnad under en belägring räddade liv

16. Hur visade Jehova medkänsla med judarna i Jerusalem under den babyloniska belägringen år 607 f.v.t.?

¹⁶ När slutet kom för Jerusalem år 607 f.v.t., blev Guds medkänsla med de lydiga återigen uppenbar. Under höjdpunkten av belägringen sade Jehova till judarna: ”Se, jag förelägger er livets väg och dödens väg. Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärdet och genom hungersnöden och genom pesten; men den som går ut och som faktiskt går över till kaldéerna som belägrar er kommer att förbli vid liv, och hans själ kommer sannerligen att bli hans som ett byte.” (Jeremia 21:8, 9) Även om Jerusalems invånare förtjänade att tillintetgöras, visade Jehova också i denna kritiska och sena stund medkänsla med dem som lydde honom.b

17. a) På vilka två sätt sattes Jeremias lydnad på prov när Jehova anvisade honom att uppmana de belägrade judarna att gå över till kaldéerna? b) Hur kan vi ha nytta av Jeremias föredöme i fråga om modig lydnad?

¹⁷ Att Jeremia skulle uppmana judarna att ge sig satte utan tvivel också hans lydnad på prov. Först och främst nitälskade han för Guds namn. Han ville inte att det skulle bli smädat av fiender som skulle ge sina livlösa avgudar äran för sin seger. (Jeremia 50:2, 11; Klagovisorna 2:16) Dessutom visste Jeremia att han i hög grad riskerade sitt eget liv när han uppmanade folket att ge sig, eftersom många skulle tolka hans ord som förräderi. Men han kröp inte ihop i fruktan, utan han framförde lydigt Jehovas uttalanden. (Jeremia 38:4, 17, 18) I likhet med Jeremia förkunnar vi också ett impopulärt budskap. Det är samma budskap som Jesus blev föraktad för. (Jesaja 53:3; Matteus 24:9) Låt oss alltså inte bäva för människor, utan låt oss likt Jeremia modigt lyda Jehova och helt och fullt förtrösta på honom. (Ordspråken 29:25)

Lydnad inför Gogs angrepp

18. Vilka framtida lydnadsprov kommer Jehovas tjänare att möta?

¹⁸ Snart skall Satans hela onda ordning tillintetgöras i en ”stor vedermöda” utan tidigare motsvarighet. (Matteus 24:21) Före och under den tiden kommer Guds folk utan tvivel att utsättas för stora provsättningar i fråga om sin tro och sin lydnad. Bibeln talar till exempel om för oss att Satan, i sin roll som ”Gog i landet Magog”, skall företa ett alltomfattande angrepp mot Jehovas tjänare och mobilisera horder som beskrivs som ”en talrik militärstyrka ..., som moln för att övertäcka landet”. (Hesekiel 38:2, 14–16) Underlägsna till antal och obeväpnade kommer Guds tjänare att söka tillflykt under Jehovas ”vingpennor”, som han sträcker ut för att skydda de lydiga.

19, 20. a) Varför var lydnad från Israels sida livsviktig när de stod vid Röda havet? b) Hur kan vi få nytta av att under bön begrunda skildringen av händelserna vid Röda havet?

¹⁹ Denna situation påminner oss om Israels uttåg ur Egypten. Efter att ha slagit Egypten med tio förödande plågor ledde Jehova sitt folk, inte den kortaste vägen mot det utlovade landet, utan ner mot Röda havet, där de lätt skulle kunna trängas in i ett hörn och angripas. Från militär ståndpunkt sett föreföll detta vara ett katastrofalt drag. Om du hade varit där, skulle du då ha lytt Jehovas ord genom Mose och marscherat ner till Röda havet i full förtröstan, trots att du visste att det utlovade landet låg i en annan riktning? (2 Moseboken 14:1–4)

²⁰ När vi läser vidare i 2 Moseboken, kapitel 14, ser vi hur Jehova befriade sitt folk i en imponerande maktdemonstration. Sådana skildringar kan verkligen stärka vår tro när vi tar oss tid till att studera dem och begrunda det vi läser! (2 Petrus 2:9) En stark tro styrker oss i sin tur att lyda Jehova, även när hans krav tycks gå tvärtemot mänskligt resonemang. (Ordspråken 3:5, 6) Fråga därför dig själv: Strävar jag att bygga upp min tro genom såväl flitigt bibelstudium, bön och begrundan som regelbunden samvaro med Guds folk? (Hebréerna 10:24, 25; 12:1–3)

Lydnad ingjuter hopp

21. Vilka välsignelser, nutida och framtida, får de som lyder Jehova?

²¹ De som gör lydnad för Jehova till sitt levnadssätt får redan nu erfara uppfyllelsen av Ordspråken 1:33, som säger: ”Den som lyssnar [lydigt] till mig, han kommer att bo i trygghet och vara ostörd av olyckans skräck.” Hur underbart kommer inte dessa tröstande ord att uppfyllas under Jehovas kommande dag av hämnd! Jesus sade ju till sina lärjungar: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Lukas 21:28) Det är tydligt att bara de som är lydiga mot Gud kommer att ha den förtröstan som krävs för att rätta sig efter dessa ord. (Matteus 7:21)

22. a) Vilken grund till förtröstan har Jehovas folk? b) Vilka angelägenheter kommer att tas upp i följande artikel?

²² En annan grund för att hysa förtröstan är löftet: ”Den suveräne Herren Jehova kommer inte att göra någonting, utan att han har uppenbarat sin förtroliga angelägenhet för sina tjänare profeterna.” (Amos 3:7) I dag inspirerar Jehova inte några profeter som han gjorde i gångna tider; i stället har han utsett en trogen slavklass till att ge tidsenlig andlig föda åt hans hushåll. (Matteus 24:45–47) Därför är det viktigt att vi är inställda på att lyda den här ”slaven”! Som följande artikel kommer att visa återspeglar sådan lydnad också vår inställning till Jesus, ”slavens” herre. Det är honom som ”folkens lydnad” tillhör. (1 Moseboken 49:10)

[Fotnoter]

Uppodla lydnad medan slutet närmar sig

”Silo ... kommer folkens lydnad att tillhöra.” (1 MOSEBOKEN 49:10)

1. a) Vad har lydnad för Jehova ofta inbegripit i det förgångna? b) Vilken profetia om lydnad uttalade Jakob?

LYDNAD för Jehova har ofta innefattat lydnad för hans representanter. Till dessa har hört änglar, patriarker, domare, präster, profeter och kungar. Israels kungars tron kallades rentav Jehovas tron. (1 Krönikeboken 29:23) Men sorgligt nog var många av Israels härskare olydiga mot Gud och drog olycka över sig själva och sina undersåtar. Jehova lämnade ändå inte sina lojala utan hopp; han tröstade dem med ett löfte om att installera en oförgänglig kung som de rättfärdiga skulle finna behag i att lyda. (Jesaja 9:6, 7) Den döende patriarken Jakob profeterade om denne framtida härskare med orden: ”Spiran kommer inte att vika från Juda, inte heller befälhavarstaven från platsen mellan hans fötter, tills Silo kommer; och honom kommer folkens lydnad att tillhöra.” (1 Moseboken 49:10)

2. Vad är innebörden i ordet ”Silo”, och vad skulle hans kungliga herradöme omfatta?

² ”Silo” är ett hebreiskt ord som betyder ”Han vilkens det (den) är” eller ”Han som det (den) tillhör”. Ja, det Silo skulle ärva är ingenting mindre än rätten till herradöme, visad i symbol genom spiran, och makten att befalla, representerad av befälhavarstaven. Dessutom skulle hans kungliga styre omfatta inte bara Jakobs avkomlingar, utan alla ”folk”. Detta är i överensstämmelse med Jehovas löfte till Abraham: ”Din säd kommer att ta sina fienders port i besittning. Och genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig.” (1 Moseboken 22:17, 18) År 29 v.t. bekräftade Jehova vem denna ”säd” eller avkomling var, när han smorde Jesus från Nasaret med helig ande. (Lukas 3:21–23, 34; Galaterna 3:16)

Jesu första kungarike

3. Vilket herradöme mottog Jesus när han for upp till himlen?

³ När Jesus for upp till himlen, tog han inte genast upp spiran som representerade herradömet över världens folk. (Psalm 110:1) Han mottog emellertid ett ”kungarike” med undersåtar som lydde honom. Aposteln Paulus identifierade detta kungarike när han skrev: ”Han [Gud] har befriat oss [med anden smorda kristna] från mörkrets myndighet och överfört oss till sin älskade Sons kungarike.” (Kolosserna 1:13) Denna befrielse började vid pingsten år 33 v.t. när helig ande utgöts över Jesu trogna efterföljare. (Apostlagärningarna 2:1–4; 1 Petrus 2:9)

4. På vilka sätt visade Jesu första lärjungar sin lydnad, och hur identifierade Jesus dem som grupp?

⁴ Som ”ambassadörer på Kristi vägnar” började de med anden smorda lärjungarna lydigt församla andra som skulle bli ”medborgare tillsammans med” dem i detta andliga rike. (2 Korinthierna 5:20; Efesierna 2:19; Apostlagärningarna 1:8) Dessa måste dessutom förbli ”förenade i samma sinne och i samma tankegång” för att få sin kungs, Jesu Kristi, godkännande. (1 Korinthierna 1:10) Som grupp utgjorde de en klass som beskrevs som en ”trogen och omdömesgill slav” eller trogen förvaltare. (Matteus 24:45; Lukas 12:42)

Välsignade för att de lyder Guds ”förvaltare”

5. Hur har Jehova alltifrån forna tider undervisat sitt folk?

⁵ Jehova har alltid sörjt för undervisare åt sitt folk. Ett exempel är att sedan judarna återvänt från Babylon läste Esra och ett antal andra kvalificerade män Guds lag för folket, men inte bara det, utan de ”förklarade” denna lag och ”angav dess innebörd” och gjorde Guds ord förståeligt. (Nehemja 8:8)

6, 7. Hur har slavklassen gett tidsenlig andlig mat genom sin styrande krets, och varför är det passande att underordna sig slavklassen?

⁶ I det första århundradet, när frågan om omskärelse uppstod år 49 v.t., begrundade den styrande kretsen inom denna slavklass under bön denna fråga och kom till en skriftenlig slutsats. När de genom brev tillkännagav sitt beslut, lydde församlingarna den vägledning som gavs och fick Guds rika välsignelse. (Apostlagärningarna 15:6–15, 22–29; 16:4, 5) Likaså har i nyare tid den trogne slaven genom sin styrande krets klargjort sådana viktiga frågor som kristen neutralitet, blodets helgd och användningen av droger och tobak. (Jesaja 2:4; Apostlagärningarna 21:25; 2 Korinthierna 7:1) Jehova har välsignat sitt folk för att de lytt hans ord och den trogne slaven.

⁷ Genom att underordna sig slavklassen visar Guds folk också sitt underordnande under Herren, Jesus Kristus. Detta underordnande har blivit ännu viktigare i vår tid på grund av Jesu utvidgade myndighet, alldeles som det var förutsagt i Jakobs profetia på dödsbädden.

Silo blir jordens rättmätige härskare

8. Hur och när utvidgades Kristi myndighet?

⁸ Jakobs profetia förutsade att Silo skulle få ”folkens lydnad”. Det är tydligt att Kristi herradöme skulle utsträckas utanför det andliga Israel. Vad skulle det omfatta? Uppenbarelseboken 11:15 svarar ”Världens kungarike har nu blivit kungariket som tillhör vår Herre och hans Kristus, och han skall härska som kung i evigheters evighet.” Bibeln uppenbarar att Jesus fick denna myndighet vid slutet av de profetiska ”sju tiderna” – ”nationernas fastställda tider” – år 1914.a (Daniel 4:16, 17; Lukas 21:24) Det året började Kristi osynliga ”närvaro” som messiansk kung liksom också hans tid att ”dra kuvande fram mitt ibland ... [sina] fiender.” (Matteus 24:3; Psalm 110:2)

9. Vad gjorde Jesus när han fick sitt rike, och vilken indirekt verkan hade detta på mänskligheten och särskilt då på hans lärjungar?

⁹ Jesu första åtgärd sedan han fått kunglig makt var att slunga själva personifikationen av olydnaden – Satan – och hans demoner ”ner till jorden”. Sedan dess har dessa onda andar orsakat mänskligheten ve och svårigheter utan motsvarighet förutom att de har främjat en miljö som gör lydnaden för Jehova till en utmaning. (Uppenbarelseboken 12:7–12; 2 Timoteus 3:1–5) Den främsta måltavlan för Satans andliga krigföring är faktiskt Jehovas smorda, de ”som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus”, och deras följeslagare, de ”andra fåren”. (Uppenbarelseboken 12:17; Johannes 10:16)

10. Uppfyllelsen av vilka bibliska profetior garanterar att Satans krig mot sanna kristna kommer att misslyckas?

¹⁰ Satan är emellertid dömd att misslyckas, eftersom detta är ”Herrens dag”, och ingenting kan hindra Jesus från att ”göra sin seger fullständig”. (Uppenbarelseboken 1:10; 6:2) Han kommer till exempel att se till att de 144 000 andliga israeliterna slutgiltigt förses med sigill. Han kommer också att skydda ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Uppenbarelseboken 7:1–4, 9, 14–16) Till skillnad från sina smorda kamrater kommer emellertid dessa att bli Jesu jordiska undersåtar. (Daniel 7:13, 14) Deras framträdande på världsscenen utgör redan ett tydligt bevis för att Silo verkligen är härskare över ”världens kungarike”. (Uppenbarelseboken 11:15)

Nu är det tid att ”lyda de goda nyheterna”

11, 12. a) Endast vilka skall överleva slutet på den nuvarande tingens ordning? b) Vilka personlighetsdrag utvecklas hos dem som inandas ”världens ande”?

¹¹ Alla som vill få evigt liv måste lära sig lydnad, eftersom Bibeln tydligt säger att de ”som inte känner Gud och ... inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus” inte skall överleva Guds dag av hämnd. (2 Thessalonikerna 1:8) Den nuvarande onda miljön och dess anda av uppror mot Bibelns lagar och principer gör emellertid lydnaden för de goda nyheterna till en utmaning.

¹² Bibeln beskriver denna anda av trots mot Gud som ”världens ande”. (1 Korinthierna 2:12) Aposteln Paulus förklarade vilken verkan den har på människor, när han skrev till de kristna i Efesos under det första århundradet: ”En gång vandrade ... [ni] enligt tingens ordning i den här världen, enligt härskaren över luftens myndighet, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Ja, bland dem uppförde vi oss alla en gång enligt begären hos vårt kött och gjorde de ting som köttet och tankarna ville, och vi var av naturen vredens barn liksom de övriga.” (Efesierna 2:2, 3)

13. Hur kan de kristna effektivt stå emot världens ande, och vilka goda resultat får det?

¹³ Lyckligtvis förblev inte de kristna i Efesos slavar under denna olydnadens ande. I stället blev de lydiga barn till Gud genom att underkasta sig hans ande och skörda dess överflödande och sunda frukt. (Galaterna 5:22, 23) Det är på liknande sätt i vår tid. Guds ande – den starkaste kraften i universum – hjälper miljoner att bli lydiga mot Jehova, och det får till resultat att de kan ha ”hoppets fulla visshet ända till slutet”. (Hebréerna 6:11; Sakarja 4:6)

14. Hur gjorde Jesus alla kristna som lever i de sista dagarna uppmärksamma på de speciella omständigheter som skulle sätta deras lydnad på prov?

¹⁴ Kom också ihåg att vi har det kraftfulla stödet från Silo, som tillsammans med sin Fader inte kommer att låta någon fiende – demon eller människa – pröva vår lydnad utöver vad vi kan tåla. (1 Korinthierna 10:13) Ja, för att hjälpa oss i vår andliga krigföring beskrev Jesus tydligt ett antal problem som vi skulle möta under dessa sista dagar. Han gjorde det genom sju brev som han i en syn gav åt aposteln Johannes. (Uppenbarelseboken 1:10, 11) De innehöll naturligtvis viktiga råd för de kristna på den tiden, men deras huvudsakliga tillämpning gäller ”Herrens dag”, sedan 1914. Därför är det verkligen passande att vi ägnar uppmärksamhet åt de här budskapen!b

Undvik apati, omoraliskhet, materialism

15. Varför måste vi vara på vår vakt mot det problem som påverkade församlingen i Efesos, och hur kan vi vara det? (2 Petrus 1:5–8)

¹⁵ Jesu första brev var riktat till församlingen i Efesos. Sedan Jesus berömt församlingen för dess uthållighet, sade han: ”Men ändå har jag detta emot dig, att du har övergett den kärlek du först hade.” (Uppenbarelseboken 2:1–4) I vår tid har vissa en gång nitiska kristna på liknande sätt förlorat den innerliga kärlek till Gud som de tidigare hade. En sådan förlust kan försvaga ens relation till Gud och är något man genast måste ta itu med. Hur kan sådan kärlek återupplivas? Genom regelbundet bibelstudium, mötesnärvaro, bön och meditation. (1 Johannes 5:3) Det är sant att detta kräver ”uppriktig strävan”, men det är verkligen värt ansträngningen. (2 Petrus 1:5–8) Om en uppriktig självrannsakan uppenbarar att din kärlek har svalnat, rätta då snabbt till situationen i lydnad för Jesu uppmaning: ”Påminn dig ... varifrån du har fallit, och ändra sinne och gör de förra gärningarna.” (Uppenbarelseboken 2:5)

16. Vilket farligt andligt inflytande förekom i församlingarna i Pergamon och Thyatira, och varför är Jesu ord till dem tillämpliga i vår tid?

¹⁶ De kristna i Pergamon och Thyatira fick beröm för sin ostrafflighet, sin uthållighet och sin nitälskan. (Uppenbarelseboken 2:12, 13, 18, 19) Ändå var de påverkade av vissa personer som visade en ond anda i likhet med Bileam och Isebel, de som genom sexuell omoraliskhet och Baalsdyrkan hade ett nedbrytande inflytande i det forntida Israel. (4 Moseboken 31:16; 1 Kungaboken 16:30, 31; Uppenbarelseboken 2:14, 16, 20–23) Men hur är det då i vår tid – ”Herrens dag”? Är samma onda inflytande märkbart? Ja, för omoraliskhet är den ojämförligt största orsaken till uteslutningar bland Guds folk. Därför är det verkligen viktigt att vi undviker umgänge med alla – både inom och utom församlingen – som har ett nedbrytande inflytande på moralen! (1 Korinthierna 5:9–11; 15:33) De som vill vara Silos lydiga undersåtar kommer också att undvika tvivelaktig underhållning och pornografi – såväl tryckt som på Internet. (Amos 5:15; Matteus 5:28, 29)

17.  Hur betraktade Jesus det andliga tillståndet hos de kristna i Sardes och Laodikeia, men vad ansåg de själva?

¹⁷ Med undantag av några få enskilda fick församlingen i Sardes inget beröm alls. Den hade ”namnet”, eller skenet, av att vara levande, men andlig apati hade fått ett sådant grepp om den att Jesus sade att den var ”död” i hans ögon. Lydnaden för de goda nyheterna var inte äkta. Vilken anklagelse! (Uppenbarelseboken 3:1–3) Församlingen i Laodikeia befann sig i ett liknande tillstånd. Den skröt över materiell rikedom och sade: ”Jag är rik”, men för Kristus var den ”eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken”. (Uppenbarelseboken 3:14–17)

18. Hur kan man undvika att bli andligt ljum i Guds ögon?

¹⁸ I vår tid har somliga som en gång varit trogna kristna också sjunkit ner i samma mönster av olydnad. Det kan hända att de har låtit världens ande undergräva deras känsla av brådska och att de så har utvecklat en ljum inställning till bibelstudium, bön, kristna möten och tjänst. (2 Petrus 3:3, 4, 11, 12) Det är verkligen viktigt att sådana personer lyder Kristus genom att investera i andliga rikedomar – ja, att av Kristus ”köpa guld, renat av eld”! (Uppenbarelseboken 3:18) Sådan sann rikedom inbegriper att man är ”rik på förträffliga gärningar, ... frikostig, redo att dela med sig”. Genom att man investerar i sådana värdefulla tillgångar kan man säga att man ”tryggt samlar en skatt åt sig som en utmärkt grundval för framtiden, för att ... kunna gripa fast tag om det verkliga livet”. (1 Timoteus 6:17–19)

Lovordade för sin lydnad

19. Vilka berömmande ord och förmaningar riktade Jesus till de kristna i Smyrna och Filadelfia?

¹⁹ Församlingarna i Smyrna och Filadelfia framstår som föredömen i lydnad, för Jesu brev till dem innehöll ingen tillrättavisning. Till de kristna i Smyrna sade han: ”Jag känner din vedermöda och fattigdom – men du är rik.” (Uppenbarelseboken 2:9) Vilken kontrast till dem i Laodikeia som skröt över sin världsliga rikedom men som i själva verket var utfattiga! Djävulen tyckte naturligtvis inte om att se någon visa trohet och lydnad mot Kristus. Därför sade Jesus varnande: ”Var inte rädd för de ting du skall komma att få lida. Se! Djävulen skall fortsätta med att kasta några av er i fängelse, för att ni må bli fullständigt provsatta och för att ni må ha vedermöda i tio dagar. Bevisa dig trogen ända till döden, så skall jag ge dig livets krona.” (Uppenbarelseboken 2:10) På liknande sätt berömde Jesus de kristna i Filadelfia med orden: ”Du har hållit mitt ord [eller: lytt mig] och inte ... visat dig falsk mot mitt namn. Jag kommer snabbt. Fortsätt med att hålla fast vid vad du har, för att ingen skall ta din krona.” (Uppenbarelseboken 3:8, 11)

20. Hur har miljoner i vår tid hållit Jesu ord, och trots vilka omständigheter har de gjort det?

²⁰ Under ”Herrens dag”, som började 1914, har en trogen kvarleva och deras kamrater, de andra fåren, vilka nu uppgår till flera miljoner, också hållit Jesu ord genom att nitiskt ta del i tjänsten och genom att bevara sin ostrafflighet. Likt sina bröder under det första århundradet har somliga fått lida för sin lydnad mot Kristus, ja, till och med satts i fängelse och koncentrationsläger. Andra har hållit Jesu ord genom att hela tiden ha ett ”ogrumlat” öga, trots att de har varit omgivna av välstånd och girighet. (Matteus 6:22, 23) Ja, i alla miljöer och under alla omständigheter fortsätter sanna kristna att genom sin lydnad få Jehovas hjärta att glädja sig. (Ordspråken 27:11)

21. a) Vilken andlig förpliktelse kommer slavklassen att fortsätta att fullgöra? b) Hur kan vi visa att vi verkligen vill lyda Silo?

²¹ Medan vi närmar oss den stora vedermödan, förblir ”den trogne och omdömesgille slaven” besluten att utan att kompromissa lyda Herren, Kristus. Detta inbegriper att bereda tidsenlig andlig föda för Guds hushåll. Låt oss alltså fortsätta att uppskatta Jehovas underbara teokratiska organisation och det den sörjer för. På detta sätt visar vi vår undergivenhet under Silo, som kommer att belöna alla sina lydiga undersåtar med evigt liv. (Matteus 24:45–47; 25:40; Johannes 5:22–24)

[Fotnoter]