Vilken fruktansvärd chock måste det därför inte ha blivit för honom, när han fick följande befallning: ”Jag ber dig, ta din son, din ende son, som du har så kär, Isak, och gör en färd till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett av bergen som jag kommer att ange för dig.” — 1 Moseboken 22:1, 2, NW.

18. Hur reagerade Abraham för Jehovas befallning att han skulle offra Isak?

¹⁸ Abraham måste ha haft svårt att förstå orsaken till denna svåra befallning. Men som alltid visade han sig vara snar till att lyda. (1 Moseboken 22:3) Det tog honom tre kvalfyllda dagar att nå det utvalda berget. Där byggde han ett altare och lade ved ovanpå det. Vid det här laget måste han ha förklarat Guds befallning för Isak, som lätt skulle ha kunnat springa sin väg men som i stället lät sin åldrige far binda hans armar och ben och lägga honom på altaret. (1 Moseboken 22:4—9) Vad är förklaringen till en sådan lydnad?

19. a) Vad var förklaringen till att Isak kunde underkasta sig så modigt? b) Hur kan kristna familjer i våra dagar hämta lärdom av förhållandet mellan Abraham och Isak?

¹⁹ Abraham hade troget fullgjort den förpliktelse som anges i 1 Moseboken 18:19 med avseende på Isak.

20. Hur lydde Abraham, och vilken belöning fick han?

²⁰ Nu kom provets höjdpunkt. Abraham grep slaktkniven. Men just som han skulle till att döda sin son hindrade Jehova honom och sade: ”Nu vet jag verkligen att du är gudfruktig, i det att du inte har undanhållit mig din son, din ende.” (1 Moseboken 22:11, 12, NW) Hur rikligen blev inte Abraham välsignad genom att få höra Gud själv intyga hans rättfärdighet! Nu kunde han känna sig säker på att ha nått upp till det som Gud kräver av en ofullkomlig människa.