Är fetma verkligen ett problem?

”Barn- och ungdomsfetma sprider sig som en epidemi.” – S. K. Wangnoo, konsulterande endokrinolog, Indraprastha Apollo Hospital i Delhi i Indien.

SOM kommentaren här ovan visar har den förändrade livsstilen hos många medelklassfamiljer i Indien lett till barn- och tonårsfetma. Den här epidemin har blivit en pandemi som sprider sig i många länder som en följd av att allt fler människor motionerar mindre och har hemfallit åt att äta skräpmat. En överläkare vid en ungdomsklinik sade: ”Nästa generation [i Storbritannien] kommer att bli ... den fetaste i mänsklighetens historia.” Tidningen Guardian Weekly rapporterar: ”Förr var fetma i huvudsak ett problem bland vuxna. I Storbritannien finns det nu en ung generation vars matvanor och stillasittande liv leder till att de får problem liknande dem som tidigare observerats i USA. Långvarig fetma kommer att göra att de lättare drabbas av sådana sjukdomar som diabetes, hjärtsjukdomar och cancer.”

Författarna till boken Food Fight säger: ”Överkonsumtion har ersatt undernäring som världens största livsmedelsproblem.” Don Peck, skribent i tidskriften The Atlantic Monthly, säger: ”Omkring nio miljoner amerikaner är nu ’sjukligt feta’, vilket betyder att de har en övervikt på 45 kilo eller mer.” Viktrelaterade hälsotillstånd leder till att omkring 300 000 personer dör i förtid varje år i USA. Detta ”är den största dödsorsaken näst efter rökning”. Peck säger avslutningsvis: ”Fetma kan snart gå om både hunger och infektionssjukdomar som världens mest överhängande folkhälsoproblem.” Vem kan därför tillåta sig att ignorera det hot som fetma utgör? Doktor Walter C. Willett skriver i boken Eat, Drink, and Be Healthy att ”den viktigaste måttstocken på din framtida hälsa är, förutom ifall du röker eller inte, siffrorna som stirrar upp mot dig från badrumsvågen”. Nyckelordet här är framtida hälsa.

Hur definieras fetma?

När betraktas en person som fet och inte bara lätt överviktig? På Mayokliniken i Rochester i Minnesota i USA säger man: ”Enkelt uttryckt är en person fet när han eller hon har en allvarlig övervikt på grund av alltför mycket kroppsfett.” Men vad är det som avgör om en person är överviktig? Längd- och vikttabeller kan ge en ungefärlig uppfattning om huruvida någon bara är överviktig eller har passerat gränsen till att vara fet. (Se tabellen på sidan 5.) Sådana tabeller tar emellertid inte hänsyn till att personer har olika kroppskonstitution. På Mayokliniken säger man vidare: ”Kroppsfett är en bättre indikation på hälsan än kroppsvikten.” En idrottsman väger troligen mer på grund av sin muskelmassa eller kraftiga benstomme. Vilka är de grundläggande orsakerna till övervikt eller fetma? Den frågan behandlas i följande artikel.

Vad orsakar fetma?

”Vi är mitt uppe i en epidemi som allvarligt kan påverka våra barns hälsa. Om samhället inte sätter in förebyggande åtgärder nu, kommer det växande problemet med fetma inte att kunna stoppas.” – William J. Klish, professor i pediatrik.

PERSONER som inte har problem med vikten kan ha lätt för att vara fördömande mot dem som är överviktiga och feta och betrakta dem som sådana som har svag karaktär och dålig motivation. Men är problemet så enkelt? Är feta människor nödvändigtvis lata och sådana som undviker all fysisk ansträngning? Eller är det i många fall så att det finns andra, mer långtgående orsaker som är svårare att komma till rätta med?

Arv? Livsstil? Eller både och?

I boken Food Fight heter det: ”Om det är livsstilen eller genetiska faktorer som orsakar fetma har länge varit föremål för debatt.” Vad menas med genetiska faktorer i det här sammanhanget? Somliga stöder teorin att människokroppen har en naturlig förmåga att lagra ett överskott av kalorier för eventuella framtida behov. Från samma håll sägs det vidare: ”Sambandet mellan genetiska faktorer och fetma har studerats i årtionden. ... Mycket forskning har nu gjorts när det gäller arvsanlag och fetma. Avancerad teknik används för att hitta gener som gör att vissa människor går upp i vikt och drabbas av sådana sjukdomar som diabetes. Rent vetenskapligt kan 25–40 procent av variationerna i kroppsvikten hos människor i allmänhet tillskrivas arvsanlagen.” I boken heter det vidare: ”Med tanke på att fetma vanligtvis anses bero på svag karaktär, understryker de här siffrorna att de biologiska faktorerna har stor betydelse, men 60 procent eller mer av variationerna kan ändå hänföras till livsstilen.” Det här innebär att fetma till stor del beror på en persons livsstil. Får personen i fråga i sig fler kalorier per dag än vad han eller hon förbränner? Är det i regel fel slags mat som konsumeras? Avsätts det dagligen tid till lagom mycket motion?

På Mayokliniken förklarar man orsaken till fetma i följande enkla ordalag: ”Arvsanlag kan ligga till grund för övervikt eller fetma, men ytterst beror din kroppsvikt på vad du äter och hur mycket du rör dig. På sikt kommer överflödiga kalorier, en stillasittande livsstil eller en kombination av dem att leda till fetma.” (Kursiverat av oss) Samma källa säger vidare: ”Dina arvsanlag behöver inte göra att du blir fet. ... Oavsett dina genetiska faktorer är det när allt kommer omkring ditt eget val av kosthållning och aktiviteter som kommer att avgöra din vikt.”

Viktminskningsindustrin gör enorma vinster när desperata människor försöker återfå sin forna figur. Men vad säger experterna om dessa viktminskningsprogram? ”Fetma är mycket svårt att behandla, och de flesta som går ner i vikt kan inte behålla sin vikt”, sägs det i boken Food Fight. ”Enligt de mest optimistiska beräkningarna är det 25 procent [en av fyra] som går ner i vikt och behåller sin nya vikt, och det kräver ofta många försök.”

Farorna med fetma

Fetma kan leda till allvarliga hälsoproblem. Doktor Scott Loren-Selco, neurolog vid University of Southern California Medical Center, varnar även unga människor som är feta för farorna med typ 2-diabetes. (Se Vakna! för 8 maj 2003.) Han säger: ”Vi ser det hela tiden nu, och tro mig, det är skrämmande. Jag säger till [feta patienter] att jag kan ta dem med till diabetesavdelningen och visa dem hur deras framtid skulle kunna bli: visa dem de blinda, dem som amputerats och det ständigt ökande antalet människor som är fullständigt orkeslösa på grund av typ 2[-diabetes] – och som alla är mycket feta.” Vad är en bidragande orsak? ”De har råd att köpa stora hamburgare och pommes frites – och det gör de också”, säger Loren-Selco. ”Det är ingen som talar om för dem att det är fel – i synnerhet inte snabbmatsföretagen och, uppriktigt sagt, säkerligen inte heller flertalet läkare, som ännu inte har utbildats i näringslära.”

Doktor Edward Taub, en känd författare i näringslära, säger: ”Det har på senare tid blivit mer modernt, och även politiskt korrekt, att tro att övervikt bara är en normal och accepterad del av det moderna livet. Det här är verkligen en häpnadsväckande PR-bragd av de företag som gör sig vinster på att producera mat som vi blir tjocka av.”

Experter säger att de som är ”päronformade”, dvs. har mycket fett runt höfterna, kan ha bättre hälsa än de som är ”äppelformade”, som har fettet fördelat runt bukorganen (i synnerhet om midjemåttet överstiger 90–100 centimeter). Varför det? Därför att ”fettet runt buken ökar risken för att du drabbas av högt blodtryck, kranskärlssjukdomar, diabetes, stroke och vissa typer av cancer”, sägs det i boken Mayo Clinic on Healthy Weight. ”Om du är päronformad – har breda höfter, lår och skinkor – är inte hälsoriskerna lika stora.”

Vad är då lösningen för de miljoner vuxna och barn världen över som är överviktiga och är i riskzonen för att drabbas av allvarliga hälsoproblem? Finns det någon effektiv lösning?

[Ruta/Bilder på sidan 5]

Vad är BMI? Vad kan du utläsa av det?

(För formaterad text, se publikationen)

BMI (body mass index) är ett sätt att mäta kroppens relativa fettmängd i förhållande till dess längd och kan vara en hjälp när det gäller att bedöma om en person är överviktig eller fet. Enligt Mayokliniken bör ett normalt BMI ligga mellan 18,5 och 24,9. Om ditt BMI ligger mellan 25 och 29,9 är du överviktig. Ett BMI över 30 betraktas som stark fetma. Hur räknar du ut ditt BMI? Skulle du kanske behöva rådgöra med din läkare och göra en hälsokontroll?

Du kan räkna ut ditt BMI genom att dividera din vikt i kilo med din längd i meter och sedan dividera detta med din längd i meter. Om du till exempel väger 90 kilo och är 180 centimeter lång är ditt BMI 27,8 (90 ÷ 1,8 ÷ 1,8 = 27,8).

[Tabell]

Normalvikt Övervikt Fetma

BMI 18,5–24,9 25–29,9 30 eller mer

Längd i meter Vikt i kilo

1,47 53 eller mindre 54–64 65 eller mer

1,50 55 eller mindre 56–66 67 eller mer

1,52 57 eller mindre 58–68 69 eller mer

1,55 59 eller mindre 60–71 72 eller mer

1,57 61 eller mindre 62–73 74 eller mer

1,60 63 eller mindre 64–76 77 eller mer

1,63 65 eller mindre 66–79 80 eller mer

1,65 67 eller mindre 68–81 82 eller mer

1,68 69 eller mindre 70–84 85 eller mer

1,70 71 eller mindre 72–86 87 eller mer

1,73 74 eller mindre 75–89 90 eller mer

1,75 76 eller mindre 77–91 92 eller mer

1,78 78 eller mindre 79–94 95 eller mer

1,80 80 eller mindre 81–96 97 eller mer

1,83 83 eller mindre 84–99 100 eller mer

1,85 85 eller mindre 86–102 103 eller mer

1,88 87 eller mindre 88–105 106 eller mer

1,90 89 eller mindre 90–107 108 eller mer

[Bildkälla]

Ur boken Mayo Clinic on Healthy Weight

[Ruta på sidan 5]

Vad är en kalori?

Hur definieras en kalori? Det är en enhetsbeteckning för värmeenergi. Så när du svettas förbränner du kalorier, eller värmeenergi. ”Enheten 1 kalori eller gramkalori definierades ursprungligen som den värmemängd (energimängd) som åtgår för att värma 1 gram vatten 1 °C.” (Nationalencyklopedin) En persons dagliga intag av kalorier, eller energi, varierar beroende på sådana faktorer som längd, vikt, ålder och aktivitetsnivå.

[Ruta/Bild på sidan 6]

Du lever ett stillasittande liv om du

◼ sitter största delen av dagen – tittar på TV eller sitter vid ett skrivbord eller i ett fordon – med andra ord, om du inte rör dig

◼ sällan går längre än 90 meter

◼ har ett stillasittande arbete

◼ inte motionerar minst en gång i veckan i 20–30 minuter

[Bildkälla]

Enligt boken Mayo Clinic on Healthy Weight

Fetma – Vad är lösningen?

VAKNA! intervjuade Diane som är dietist och Ellen som är legitimerad sjuksköterska och som båda har specialiserat sig på att arbeta med överviktiga och feta patienter. De var överens om att vissa dieter som går ut på att utesluta kolhydrater och öka intaget av protein (kött) kan leda till viktminskning. Men de sade att det med tiden kan ge negativa biverkningar.a Det här bekräftas av en medicinsk skrift som handlar om hur man håller en hälsosam vikt. Där sägs det: ”Lågkolhydratsdieter, i synnerhet om de följs utan läkares överinseende, kan vara farliga.” Det sägs vidare: ”[De] är utarbetade för att ge en snabb viktminskning genom att främja en icke önskvärd koncentration av ketonkroppar (en biprodukt av fettomsättning).” Om du överväger att börja med en sådan diet, bör du först rådfråga en läkare.

Om du har som mål att gå ner i vikt, misströsta inte. ”Det är inte omöjligt att hålla vikten, och det behöver varken innebära försakelse eller en tråkig, enformig diet”, säger dr Walter C. Willett. ”Med medveten ansträngning och påhittighet kan de flesta lyckas hålla sin vikt med hjälp av en god men balanserad diet och om möjligt dagliga promenader. Ett längre, hälsosammare liv gör det definitivt värt den ansträngningen.”b (Kursiverat av oss)

Hur viktigt är det med motion?

Doktor Willett säger: ”Förutom att inte röka är motion det enklaste och bästa du kan göra för att bli frisk eller förbli frisk och hålla kroniska sjukdomar i schack.” Hur ofta bör man motionera? Vilka är fördelarna med fysisk ansträngning?

En del experter menar att daglig motion, om så bara i 30 minuter, kan göra stor nytta. Men det sägs att även motion tre gånger i veckan kan hjälpa en person att undvika allvarliga hälsoproblem i framtiden. Motion gör att kroppen förbränner kalorier, och för den som försöker gå ner i vikt är den huvudsakliga frågan: Förbränner jag fler kalorier än jag får i mig? Om ekvationen är den omvända, kommer du med säkerhet att gå upp i vikt. Så promenera eller cykla i stället för att ta bilen. Ta trapporna i stället för hissen. Motionera! Bränn kalorier!

Doktor Willett förklarar: ”För många människor är promenader ett utmärkt alternativ till andra typer av fysiska aktiviteter, eftersom de inte kräver någon speciell utrustning, kan göras när som helst och var som helst och i allmänhet är ganska riskfria.” Hans råd gäller naturligtvis promenader i rask takt, och inte bara i maklig takt. Han rekommenderar 30 minuters fysisk aktivitet varje dag, om så är möjligt.

Är operation den bästa lösningen?

I ett försök att gå ner i vikt och för att förhindra viktökning i framtiden har en del patienter som lider av svår fetma följt de råd de fått av specialister på fetma och övervikt och genomgått olika kirurgiska ingrepp. För vilka skulle sådana lösningar kunna vara berättigade? Författarna till boken Mayo Clinic on Healthy Weight säger följande: ”Din läkare kan överväga ett kirurgiskt ingrepp om ditt BMI är över 40, vilket visar att du lider av stark fetma.” (Se tabellen på sidan 5.) I Mayo Clinic Health Letter föreslås det: ”Kirurgiska ingrepp till följd av fetma rekommenderas i allmänhet bara för människor mellan 18 och 65 år med ett BMI över 40 vars fetma innebär en allvarlig hälsorisk.” (Kursiverat av oss)

Vilka exempel finns det på kirurgiska åtgärder? Några av de vanligaste är tunntarmsshunt, GB-operation (gastric banding), VBG (vertical banded gastroplasty) och gastrisk bypass. Den sistnämnda åtgärden innebär att magsäckens övre del begränsas av en suturlinje, eller kirurgisk söm, och att en liten ficka som rymmer bara en mindre mängd mat lämnas kvar. Tunntarmen skärs av och förbinds därefter med magsäcksfickan. På så sätt leds maten förbi större delen av magsäcken och tolvfingertarmen.

Vad tycker då de som har blivit av med mycket av sin övervikt? Var det värt ansträngningen?

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidan 7]

En hälsosam matpyramid

I tidskriften Vakna! förespråkas inte någon särskild diet eller viktminskningsmetod. Den ger bara läsarna upplysningar om några av de alternativ som finns. Den enskilde bör rådfråga sin läkare innan han eller hon börjar motionera eller banta.

[Bildkälla]

Enligt förslag från Mayokliniken

[Ruta/Bilder på sidorna 8, 9]

Några har provat de här tipsen för att gå ner i vikt:

1 Var uppmärksam på hur många kalorier det är i det du äter och dricker. Tänk på: Drycker kan vara en stor kalorikälla, framför allt sötade juicer. Alkoholhaltiga drycker innehåller också många kalorier. Och se upp med alla läskedrycker som det görs så mycket reklam för. Se efter på etiketten hur många kalorier de innehåller. Du kommer förmodligen att bli förvånad.

2 Undvik frestelser. Om du har chips, choklad eller kakor hemma, kommer du förmodligen att äta upp det! Ersätt det med kalorisnåla tilltugg, som äpplen, morötter och fullkornskex.

3 Ät något litet före måltiden. Det gör att den värsta hungern går över så att du troligen äter mindre.

4 Ät inte av allt som ställs fram. Var selektiv. Avstå från det som du vet innehåller för många kalorier.

5 Ät lugnt. Varför skall du kasta i dig maten? Njut av måltiden och lägg märke till vad du äter – färgerna, dofterna och matens sammansättning. Lyssna till kroppens signaler som säger: ”Jag är mätt. Nu räcker det.”

6 Sluta äta innan du känner dig helt mätt.

7 I vissa länder är restaurangerna kända för att servera stora portioner. Ät bara upp hälften av huvudrätten eller dela den med någon.

8 Du behöver inte avrunda måltiden med en efterrätt. Det är bättre att avsluta den med lite frukt eller något annat kalorisnålt alternativ.

9 Livsmedelsproducenter vill få dig att äta mer. De drivs av vinstintressen. De försöker utnyttja dina svagheter. Gå inte på deras skickliga marknadsföring och tilltalande bilder. Du kan säga nej!

[Bildkälla]

Ur boken Eat, Drink, and Be Healthy av dr Walter C. Willett

[Bilder på sidorna 8, 9]

Motionera!

Kampen mot fetma – Är det värt ansträngningen?

VAKNA! intervjuade ett flertal personer som har brottats med problem med fetma. Hur lyckades de? Vad har de för förslag att ge till andra som blivit offer för den här epidemin?

◼ Låt oss fråga Mike som är 46 år. Han är 183 centimeter lång och väger för tillfället 130 kilo. Som mest vägde han 157 kilo.

Mike: ”Redan som ung vägde jag för mycket. Det ligger i släkten – min bror och mina systrar är överviktiga. Vi hade som vana att aldrig lämna något på tallriken, inte ens om det var alldeles för mycket mat på den. Vad var det som fick mig att ändra på mina matvanor? Det var att läkaren talade om att jag var i riskzonen att få diabetes! Tanken på att behöva ta insulin hela livet skrämde mig rejält. Jag hade också allvarliga problem med kolesterol och var tvungen att ta medicin.

Jag hade ett stillasittande arbete, och det har inte förändrats. Så för att kompensera det följer jag regelbundet ett träningsschema som innefattar en halvtimmes träning på löpband minst tre gånger i veckan. Nästa avgörande steg var att jag skrev upp vad jag åt varje dag. I och med att dietisten kontrollerade min lista varje vecka lade jag band på mig och höll igen. Jag tänkte att det som jag inte åt behövde jag ju inte heller skriva upp!

Resultatet har blivit att jag har gått ner 28 kilo på 15 månader, fast jag behöver fortfarande bli av med mer, för jag vill gå ner till ungefär 100 kilo. För att lyckas med det här har jag slutat äta mellanmål, chips och grytor. De senaste månaderna har jag ätit mer sallad och grönsaker än någonsin!

En annan faktor som motiverade mig att göra något var att jag som lastbilsförare måste genomgå en hälsokontroll varje år för att få förnya mitt körkort. Jag var nära att förlora körkortet på grund av risken att få diabetes. Nu är det annorlunda. Jag behöver inte längre ta medicin för att hålla kolesterolvärdet i schack. Mitt blodtryck har gått ner, och jag äter inte längre så mycket medicin mot det. Jag har mer energi, och mina problem med ryggen är inte lika stora. Snart räknas jag inte längre som fet!”

Vakna!: ”Kan en hustru göra något för att hjälpa till?”

Mike: ”När du kämpar med övervikt behöver du någon som backar upp dig. Min fru tyckte att hon visade sin omtanke genom att ge mig mycket mat. Men nu hjälper hon mig att hålla reda på hur stora portioner jag äter. Jag måste hela tiden vara försiktig, för om jag inte är det skulle jag snart lägga på mig igen.”

◼ Tänk på en annan man som också heter Mike och som kommer från Kansas i USA. Han är 43 år och 173 centimeter lång. Vi frågade hur mycket han vägde som mest och vad som hade orsakat hans viktproblem.

Mike: ”Jag vägde som mest bortåt 135 kilo. Jag var alltid trött och hade inte ork för någonting. Jag kunde inte sova på grund av andningsproblem. Så jag gick till en läkare, och han diagnostiserade en av orsakerna till mina viktproblem som obstruktiv sömnapné.a Han upptäckte också att jag hade högt blodtryck.”

Vakna!: ”Hur kom du till rätta med dina problem?”

Mike: ”Läkaren föreskrev behandling med en apparat som skapar övertryck i luftvägarna när jag sover. Det här gör att luftstrupen hålls öppen och att jag kan andas normalt. Det ledde till att jag blev mer aktiv under dagarna och började gå ner i vikt. Jag började också träna på löpband tre gånger i veckan. Jag gick på diet, vilket innebar att jag höll reda på hur mycket jag åt och avstod från en andra portion. På drygt ett år har jag nu gått ner 20 kilo, och jag behöver gå ner ytterligare 20. Det går långsamt, men jag vet att jag kan klara det.”

Vakna!: ”Vilka andra motiv hade du till att gå ner i vikt?”

Mike: ”Det är inte roligt att behöva höra sarkastiska och ovänliga kommentarer om ens utseende. Människor tycks tro att man bara är lat. De förstår inte att fetma kan bero på många saker. I mitt fall tror jag att det delvis har att göra med ärftliga faktorer, för de flesta i min släkt har problem med vikten.

Hur som helst vet jag att jag för att kunna gå ner i vikt måste hålla i gång fysiskt och hålla en sträng diet.”

◼ Vakna! intervjuade också 38-årige Wayne från Oregon. När han var 31 år vägde han 112 kilo.

Wayne: ”Jag hade ett stillasittande arbete och fick ingen motion. När jag gick till min läkare fick jag en chock. Jag fick reda på att jag hade högt blodtryck och var i riskzonen att få hjärtproblem. Han skickade mig till en dietist. Hon gav mig ett tufft träningsprogram och gav mig strikta föreskrifter om hur stora portioner jag fick äta. Jag började promenera fem kilometer om dagen och gick upp tidigt varje morgon för att träna. Jag var tvungen att lära om i fråga om mina mat- och dryckesvanor. Jag slutade äta snabbmat, minskade på bröd och läskedrycker och åt i stället mer frukt och grönsaker. Nu är jag nere på 80 kilo!”

Vakna!: ”Vilka fördelar tycker du att det här har medfört?”

Wayne: ”Jag känner mig friskare och känner att jag verkligen lever igen. Förut kändes det som om jag inte riktigt gjorde det. Jag kände mig slö och orkeslös. En annan fördel är att jag har kunnat sluta ta medicin mot högt blodtryck. Och jag kan se folk i ögonen utan att känna att de har åsikter om min vikt.”

◼ Charles (som egentligen heter något annat) är 196 centimeter lång. Han vägde som mest 168 kilo.

Charles: ”Jag hade allvarliga hälsoproblem, och konditionen blev allt sämre. Jag kunde inte gå i trappor. Jag hade inte tillräcklig ork att utföra mitt arbete. Jag har ett stillasittande arbete som inbegriper forskning och ansvar. Jag visste att jag var tvungen att göra något åt min vikt, i synnerhet efter det att jag hade varit hos min läkare. Han varnade mig för att jag var på väg att få stroke, och jag har sett hur det kan påverka en person. Det här övertygade mig om att jag var tvungen att göra något. Min läkare föreskrev ett avpassat träningsprogram där jag skulle använda löpband, och jag fick stränga dietföreskrifter. Nu, efter ungefär ett år, är jag nere på 136 kilo, men jag vet att jag måste gå ner mer. De fördelar som jag redan har märkt av gör mig övertygad om att det är värt priset och ansträngningen. Nu kan jag gå i trappor igen, och jag orkar mer.”

◼ Marta, som ursprungligen kommer från El Salvador, vägde en gång 83 kilo. Det här gjorde att hon bedömdes som fet i förhållande till sin längd på 165 centimeter.

Marta: ”Jag gick till en läkare, och han rekommenderade bestämt att jag skulle gå ner i vikt. Jag respekterade hans omdöme. Han skickade mig till en näringsfysiolog för rådgivning. Hon förklarade varför jag skulle hålla en viss diet. Hon visade hur stora portioner jag kunde äta och hur jag skulle hålla reda på vad jag åt. Till att börja med fick jag avge rapport till henne varje vecka och med tiden varje månad för att visa hur det gick. Både läkaren och näringsfysiologen berömde mig för de framsteg jag gjorde. Till slut hade jag gått ner 12 kilo, och nu håller jag mig på ungefär 68 kilo.”

Vakna!: ”Hur är det med motion och medicin?”

Marta: ”Jag hade inga problem med kolesterol och åt ingen medicin. Jag började göra det till en daglig vana att ta raska promenader.”

Vakna!: ”Vad gjorde du när du var hos dina vänner och de insisterade på att du skulle äta mer än du brukade göra?”

Marta: ”Jag sade helt enkelt att min läkare vill att jag håller diet för min hälsa, och de brukade inte envisas.”

Så om du är överviktig eller fet, vad kan du då göra? Det gamla talesättet är sant: ”Man kan om man vill.” Har du motivation och viljestyrka att göra något åt din vikt? Om du är barn eller vuxen och väger för mycket, vad har du att välja på? Minska i vikt eller riskera att minska din livslängd. Välj en aktiv livsstil och upplev tillfredsställelsen av att se resultaten – även mindre sådana, till exempel att komma i en mindre klädstorlek!

[Fotnot]

[Ruta på sidan 11]

Är fettsugning lösningen för dig?

Vad är fettsugning? En ordbok definierar det så här: ”En skönhetskirurgisk metod där lokalt överskottsfett avlägsnas från vissa delar av kroppen, exempelvis låren eller magen, med hjälp av en sugapparat.” (American Heritage Dictionary) Men hjälper det mot fetma?

Vid Mayokliniken säger man att fettsugning är skönhetskirurgi. Det är inte någon viktminskningsmetod. Underhudsfett sugs ut från kroppen med hjälp av en smal hålförsedd cylinder som förts in under huden. Flera kilo kan tas bort vid ett och samma tillfälle. Men ”kirurgi är inte en behandlingsmetod för fetma”. Är det en säker metod? ”Människor med vissa viktrelaterade hälsotillstånd, inbegripet diabetes och hjärtsjukdomar, löper större risk att drabbas av komplikationer efter fettsugning.”