Hur man svarar på frågor

VISSA frågor är som isberg. Det mesta ligger gömt under ytan. Och det som finns där kan vara viktigare än själva frågan.

Att veta hur man skall svara kan därför inbegripa att man urskiljer hur mycket man skall säga och ur vilken synvinkel man skall nalkas ämnet, även om den som frågar är ivrig att få svar. (Joh. 16:12) Som Jesus nämnde för sina apostlar kan det vara så att en person frågar om något som han egentligen inte har rätt att veta eller egentligen inte har nytta av att veta. (Apg. 1:6, 7)

Bibeln råder oss: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör svara var och en.” (Kol. 4:6) Innan vi svarar måste vi alltså överväga, inte bara vad vi skall säga, utan också hur vi skall säga det.

Vad är frågeställarens uppfattning?

Sadducéerna försökte snärja Jesus genom att fråga vem en kvinna, som hade varit gift flera gånger, skulle vara gift med i uppståndelsen. Men Jesus visste att de inte trodde på uppståndelsen. När han svarade tog han därför inte bara upp deras fråga, utan också den felaktiga uppfattning som låg bakom. Genom ett mästerligt sätt att resonera och med hjälp av en känd berättelse från Skrifterna gjorde Jesus dem uppmärksamma på något som de aldrig hade tänkt på förut – ett klart bevis för att Gud verkligen kommer att uppväcka de döda. Hans svar gjorde motståndarna så häpna att de inte vågade ställa fler frågor till honom. (Luk. 20:27–40)

På liknande sätt måste du också urskilja vad frågeställaren tycker och tänker för att du skall veta hur du bör svara. En skolkamrat eller arbetskamrat kanske frågar dig varför du inte firar jul. Varför frågar han det? Vill han egentligen veta vad skälet är, eller undrar han bara om du inte får njuta och ha trevligt? För att ta reda på det måste du kanske fråga honom varför han undrar. Svara sedan med ledning av det du får veta. Du kanske då också kan passa på att visa att Bibelns vägledning skyddar oss från sådant som gör julfirandet problematiskt och betungande för många.

Anta att du har inbjudits att berätta om Jehovas vittnen för en grupp skolelever. Efter din framställning ställer de kanske frågor. Om frågorna verkar uppriktiga och rättframma, kan det vara bäst att svara enkelt och direkt. Om frågorna speglar vanliga fördomar, kanske det är bäst att först helt kort förklara vad som kan ha fått folk att tro som de gör och varför Jehovas vittnen har valt att följa Bibelns vägledning. Ofta är det bäst att betrakta sådana frågor som tecken på engagemang och inte uppfatta dem som kritik, även om det kan låta så. Ditt svar ger dig därför möjlighet att vidga dina åhörares syn på saken, ge dem korrekta upplysningar och förklara den bibliska grunden för vår tro.

Frågeställarens syn på Bibeln

När du överväger hur du skall svara, måste du också tänka på hur den som frågar ser på Bibeln. Jesus tog hänsyn till det när han svarade på sadducéernas fråga om uppståndelsen. Han visste att de bara godtog Moses skrifter, och därför inledde han sitt resonemang genom att hänvisa till en text i Femte Moseboken: ”Men att de döda blir uppväckta har också Mose gett till känna.” (Luk. 20:37) På liknande sätt kan det vara bäst att du citerar ur de delar av Bibeln som den du talar med känner till och accepterar.

Men vad gör du om den du talar med inte erkänner Bibeln som auktoritet? Lägg märke till hur aposteln Paulus gjorde i sitt tal på Areopagen, enligt Apostlagärningarna 17:22–31. Han återgav bibliska sanningar från Skrifterna utan att direkt citera ur dem. Du kan göra på samma sätt när det behövs. Ibland måste du kanske ha flera samtal med någon innan du kan börja använda Bibeln. Men när du övergår till det, kan det vara klokt att först nämna några skäl till att den är värd att ta i betraktande, i stället för att bara slå fast att den är Guds ord. Ditt mål är naturligtvis att avge ett klart vittnesbörd om vad Guds avsikt är och med tiden låta den du talar med själv se vad Bibeln säger. Bibelns ord är långt mer övertygande än något vi själva skulle kunna säga. (Hebr. 4:12)

Alltid ”fyllt av ljuvt behag”

Med tanke på att Jehova själv är kärleksfull och omtänksam, är det lämpligt att hans tjänare uppmanas att låta sitt tal ”alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt”. (Kol. 4:6; 2 Mos. 34:6) Det innebär att vi bör tala vänligt, även om vi tycker att den vi talar med inte förtjänar det. Vårt tal bör vara hövligt, inte hårt eller taktlöst.

Många människor lever under stor press och är vana att höra hårda ord. Sådana människor kan uppträda hårt mot oss när vi besöker dem. Hur bör vi reagera? Bibeln säger: ”När ett svar är milt, avvänder det raseri.” Ett sådant svar kan också få någon som motsätter sig det vi säger att bli mildare stämd. (Ords. 15:1; 25:15) För människor som dagligen möts av hårdhet kan ett vänligt uppträdande och en vänlig stämma kännas så tilltalande att de lånar sitt öra till de goda nyheter vi kommer med.

Vi har inget intresse av att föra diskussioner med människor som inte visar någon respekt för sanningen. Nej, vi vill samtala om Bibeln med människor som låter oss göra det. Vilken situation vi än ställs inför, vill vi alltid svara vänligt och med en fast övertygelse om att Guds dyrbara löften är tillförlitliga. (1 Thess. 1:5)