Alla Guds tjänare måste jaga eller trakta efter rättfärdighet.

Tråkigt nog har många i våra dagar en nonchalant attityd till den här egenskapen. De säger: ”Jag gör inte något ont mot någon, och därför är jag säker på att Gud är nöjd med mig.” Eller också kanske de framhåller: ”Det finns många vägar till rättfärdighet. Det är ingen fara, så länge som jag är uppriktig i min religion.”

Aposteln Petrus sade: ”Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras ödmjuka bön.” — 1 Petrus 3:12.

Därför kan vi inte vara nonchalanta i det här avseendet, som många av judarna var. Många av dem var utan tvivel hyggliga människor som inte gjorde något ont mot andra. De var också uppriktiga — rentav nitiska — för sin religion. Men under det första århundradet var de flesta inte rättfärdiga i Guds ögon. Paulus sade: ”Jag ger dem nämligen vittnesbörd att de har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; eftersom de ju inte kände rättfärdigheten från Gud utan sökte befästa sin egen, har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.” — Romarna 10:2, 3.

Vad gjorde judarna för fel? Paulus säger att de inte jagade efter rättfärdighet enligt exakt kunskap. Deras varnande exempel gör klart för oss att det inte är tillräckligt att enbart ha en trevlig personlighet och att låta bli att göra det som är ont. Det visar också att det inte finns många olika vägar till rättfärdighet. Det framgick klart och tydligt att det var något fel med den väg som de flesta judar valde på apostelns tid. Endast om vi lyssnar på Gud, kan vi jaga efter rättfärdighet på ett framgångsrikt sätt. Ordspråksboken säger: ”Min son, om du tar emot mina ord och förvarar mina egna bud hos dig, ... i så fall kommer du att förstå rättfärdighet och rätt och rättrådighet, det godas hela bana.” — Ordspråksboken 2:1, 9, NW.