Bibelns syn
Är det farligt att syssla med magi och trolleri?
”LUFTEN vibrerar av magiska krafter. Plötsligt bryter en trumvirvel tystnaden. Allas ögon riktas mot två uniformsklädda män med gevär. De höjer vapnen och siktar på en kinesisk trollkarl iförd en fantastisk dräkt. Han håller en porslinstallrik framför bröstet. Gevären avlossas, och trollkarlen faller blödande till golvet. Illusionen att porslinstallriken skulle kunna hejda kulorna förbyttes i tragedi.” En felaktig mekanism i ett av gevären orsakade att kulan avlossades och trängde in i trollkarlens bröst. Händelsen återges i boken Henry Gordon’s World of Magic.
Vilken ringaktning för livets gåva — bara för den spänning och underhållning som hör samman med det här slaget av magi. Reagerar du på det sättet? Eller tycker du att det är en del av det risktagande som man får räkna med i samband med sådana föreställningar? Vad man än kan tycka var illusionen livsfarlig när det visade sig att den inte höll. Det får oss att fråga: Finns det någon ännu försåtligare fara i förbindelse med utövande av magi eller trollerikonst? Låt oss se om vi kan finna svaret på den frågan genom att granska rötterna till denna gamla konst.
Magins makt i människans historia
Ända sedan historiens gryning har människor fascinerats av och manipulerats genom magins och trollerikonstens hemligheter. Ordet ”magi” kommer från ”magus”, pluralis ”magi”, som betecknade en forntida persisk prästkast, som yrkesmässigt utövade kulthandlingar. I princip är magi alltså ett försök att styra eller frammana naturliga eller övernaturliga krafter till att lyda människan. På 1700-talet f.v.t. anlitade man i Egypten magiutövande präster. Magi spelade också en framträdande roll i de gamla kaldéernas religionsutövning i Babylonien på 700-talet f.v.t. (1 Moseboken 41:8, 24; Jesaja 47:12—14; Daniel 2:27; 4:7) Magins inflytande fortsatte bland forntidens greker och romare genom hela medeltiden och ända in i vårt århundrade.
Det förekommer olika former av trolldom, som kan klassificeras på olika sätt. I boken The Magician nämner Robert A. Stebbins tre kategorier.
Tre former av magi
Ockult magi är ”en yttring av det ockulta”. Den gör anspråk på att ”händelser och skeenden som motsäger sunt förnuft och vetenskaplig kunskap” är sann verklighet. Stebbins förklarar vidare att ”ockult magi är en tjänsteande till trolldoms- och besvärjelsekonst, ... alkemi och, med andra förtecken, även religion”.
Genom utnyttjande magi kan ”utövarna manipulera eller utnyttja åskådarnas verklighetsuppfattning för att framhäva sig själva”. De vet att de bedrar sin publik, men enligt Stebbins ”tvingar de åskådarna att tro något annat, att tro att magikerna har övernaturliga förmågor eller har förbindelse med väsen som besitter sådana krafter”.
Underhållningsmagi, trolleri eller illusionism avser att fylla åskådarna med förundran genom uppenbart bedrägeri. Man kan särskilja fem metoder av sådan trollerikonst, vilka delvis överlappar varandra: trolleriföreställningar på en scen, trolleritrick inför några få personer, fingerfärdighet, illusionism och tankeläsning eller telepati.
Kan detta vara en fara för kristna?
Låt oss först granska den ockulta magin. Den kan framkallas på olika sätt. Det finns exempelvis satanister som utnyttjar både ”svart” och ”vit” magi. ”Svart” magi omfattar besvärjelser, förbannelser och ”onda ögat”, som medför olycka för ens fiender. ”Vit” magi däremot syftar till att ge goda resultat genom att bryta besvärjelser och häva förbannelser. Båda slagen är dock yttringar av det ockulta eller mystiska. Den ockulta magin kan ibland tillgripas av den som vill få en god skörd eller vinna en idrottstävling. Angående hela denna kategori av spiritistisk magi säger dock Bibeln rent ut: ”Ni skall inte se efter omen, och ni skall inte utöva magi.” — 3 Moseboken 19:26; 5 Moseboken 18:9—14; Apostlagärningarna 19:18, 19.
Vari lurar då farorna med utnyttjande magi? Spåmän och spåkvinnor, helbrägdagörare med flera tillämpar utnyttjande magi för att främja sina egna intressen. Är inte deras yrke lögn och bedrägeri? Guds ord säger: ”Ni skall inte bedra, och ingen av er skall handla falskt mot sin följeslagare.” — 3 Moseboken 19:11.
The Encyclopedia Americana konstaterar: ”I vissa fall kan magiska handlingar tjäna till att betvinga andar.” Vill vi ta risken att inbjuda till påverkan från demoner genom att pröva på något sådant? Demonerna griper minsta tillfälle till att få makt över oss. De söker efter ”läglig tid”, och de griper hänsynslöst varje chans. — Lukas 4:13; Jakob 1:14.
Mästaren i konsten att bedra och förföra är Satan, Djävulen. Han har utövat den färdigheten ända sedan han hade sin första föreställning inför en människa, en föreställning som försiggick i Edens trädgård. (1 Moseboken 3:1—19) Ingen kristen vill väl likna honom? Tvärtom får de kristna rådet att ”bli ... Guds efterliknare” och att ”underordna [sig] ... Gud; men stå emot Djävulen”. — Efesierna 5:1; Jakob 4:7.
De flesta förknippar emellertid orden ”magi” och ”trolleri” med underhållning. En person kan skapa illusioner med sina händer (sin fingerfärdighet) därför att handrörelser ofta är snabbare än vad ögat hinner registrera. Mot detta behöver det inte finnas några invändningar av bibliska skäl. Men skulle en kristen, om åskådarna förbinder sådana förmågor med ockult magi, någonsin vilja göra intryck av att besitta någon form av övernaturliga, oförklarliga krafter? Om andra människor tänker sådana felaktiga tankar om en föreställning av sådant slag, är det då inte bäst för en kristen att inte utöva sin fingerfärdighet på det sättet för att ingen må komma på fall? (1 Korinthierna 10:29, 31—33) Dessutom föreligger alltid frestelsen att gå vidare och pröva på andra magiska konster.
Det är därför förståndigast för en sann kristen att helt avhålla sig från någon som helst form av magi eller trolleri som kan ha samband med spiritism. Och för övrigt gäller i alla sidor av en kristens liv — i arbetet, i rekreation och i underhållning — att han önskar ha ”ett gott samvete”. Samvetet skall inte tillåta att han förbryter sig vare sig mot Gud eller mot människor. — 1 Petrus 3:16; Apostlagärningarna 24:16.
[Bildkälla på sidan 26]
The Bettmann Archive