Det fascinerande i det ockulta

KUSLIGT, mystiskt, spöklikt — sådana ord används ofta för att beskriva det ockulta. Ordet ockult betyder ordagrant ”gömd”, ”övertäckt”, ”dold”. Illustrerad svensk ordbok ger följande definition av ordet ockult: ”Övernaturlig, hemlig, förborgad.”

Ockultism inbegriper således upplevelser och händelser som inte kan förklaras på naturligt sätt. En annan term som ofta används i samband med ockultism är ”paranormal”, som har definierats som något ”som ligger utom ramen för vad som kan förstås eller konstateras på vetenskaplig väg”.

På 1930-talet påbörjade dr Joseph Banks Rhine sina banbrytande undersökningar om ockultismens mysterier och introducerade då termen extrasensorisk perception (ESP). Han förutsade att ockultismen skulle försvinna ”vartefter den vetenskapliga forskningens ljus sprider sig till de mörka vrår där det mystiska ännu lurar”. ”Precis som den ockulta sedvänjan astrologi gav vika för vetenskaplig astronomi, den ockulta alkemin övergick i vetenskapsgrenen kemi, och magiska kurer ersattes av sund läkekonst”, sade han, ”så kommer också med tiden de återstående ockulta systemen att ersättas av en tillförlitligare grundval.”

Men trots att det bedrivits omfattande forskning kring ämnet ockultism är mysteriet fortfarande olöst. Och intresset för det ockulta ökar snarare än minskar.

Varför människor fascineras av det ockulta

Ett belysande exempel är fru Rosemary Brown. Som barn fick hon nästan ingen musikalisk utbildning. Hon var inte särskilt intresserad av musik. Men i vuxen ålder började hon skriva partitur som hon påstod att Beethoven, Brahms och Schubert hade dikterat för henne. En undersökning av hennes fall beskrivs på följande sätt i 1977 års upplaga av The New Encyclopædia Britannica (Macropædia):

”När dessa partitur visades för framstående experter, var de överens om att ifall partituren hade hittats i någon gammal övergiven vindsvåning, skulle de ha betraktats som äkta; vart och ett av dem var inte bara i rimlig grad pastischartat, utan var verkligen betecknande för vad man kände till om kompositörens känslor och personlighet. Uppenbarligen skulle inte ens högt utbildade musikexperter så lätt (om ens alls) ha kunnat åstadkomma verk av denna kaliber; hur en enkel arbetarkvinna med föga musikalisk utbildning skulle ha kunnat göra detta är obegripligt, i synnerhet som hon aldrig blivit undervisad i kompositionslära.”

Många människor finner sådana erfarenheter fascinerande. Hur är de möjliga? The New Encyclopædia Britannica medger: ”Att dessa tysktalande musikers ’andar’ skulle stå i kö för att diktera sina senaste kompositioner på engelska för denna kvinna är ingen tilltalande tanke.” Men ändå konstateras det fortsättningsvis i uppslagsverket: ”Det går inte att förneka fakta; det finns ingen naturlig förklaring. Härvidlag är detta fall typiskt för många andra.”

En annan rapport kommer från Flixborough i South Humberside i England. Klockan 16.53 den 1 juni 1974 inträffade en kraftig explosion vid en kemisk fabrik. En ung kvinna, som bodde omkring 40 kilometer därifrån, berättade att hon nästan fem timmar tidigare hade sett en extra nyhetssändning i TV som rapporterade om explosionen och om dödade och skadade fabriksarbetare. Före klockan två den eftermiddagen talade hon om detta med två andra personer som besökte henne. Därefter kom kvällsnyheterna i TV, där man rapporterade om händelsen och talade om att explosionen hade inträffat sent på eftermiddagen. Alla TV-bolag i området förnekade att de sänt något sådant nyhetsmeddelande tidigare.

Fascineras du, som så många andra, av sådana upplevelser?

Det finns också ett ”spel” som kan tyckas vara ett oskyldigt tidsfördriv. Det spelas med något som kallas ouijabord. Det finns olika varianter av detta bord, men i allmänhet består det av en rektangulär skiva, som är omkring 60 centimeter lång, 45 centimeter bred och omkring en halv centimeter tjock. På skivan finns alfabetets bokstäver, en rad siffror från 1 till 9 och 0 och orden ”Ja” och ”Nej”. Den viktigaste delen är en liten hjärtformad indikator, som pekar på den ena bokstaven efter den andra och stavar fram ett budskap.

Spelarna lägger bordet på knäna och låter fingertopparna helt lätt vila på den hjärtformade indikatorn. Därefter ställer de en fråga och väntar på svar. Fungerar det verkligen? Otaliga människor säger att det gör det. ”Ibland är svaren förbluffande exakta”, skrev kolumnisten George R. Plagenz. ”Det finns till och med exempel på att ouijabordet förutsagt händelser som senare ägt rum.”

Detta spel fascinerar miljoner människor. Faktum är att det för några år sedan sades vara ”det populäraste spelet i Förenta staterna — populärare än Monopol”.

Växande popularitet

”Det ockulta, det övernaturliga och det paranormala är en storindustri”, heter det i U.S.News & World Report, ”och människor i alla samhällsställningar betalar stora pengar för att få konsultera spåmän och spåkvinnor och andra självutnämnda visionärer.”

Bland sådana visionärer räknas astrologer, medier, spiritualister och andra. Det finns omkring 600.000 utövare av ockultism i Förenta staterna, och dessa tar ända upp till 300 dollar för sina råd. Miljontals dollar läggs också ut på tidskrifter, böcker, ljudband och filmer som handlar om ockultism.

Situationen är likartad i Storbritannien. Postorderföretag som tillhandahåller böcker och föremål som används vid ockulta sedvänjor upplever en högkonjunktur. En av Storbritanniens ledande leverantörer uppges effektuera ”hundratals beställningar varje vecka och har omkring 20.000 stadiga kunder till sina böcker”.

”För fem år sedan”, sades det i londontidningen Guardian för 6 mars 1985, ”trodde man att det fanns omkring 60.000 häxor i Storbritannien: i dag beräknar somliga häxor att antalet har stigit till 80.000.”

Ja, västvärlden upplever verkligen vad The World Book Encyclopedia kallar ”en omfattande renässans för ockultismen”.

Det är sant att många fascineras av det ockulta, men vad finner vi om vi granskar detta ämne lite närmare? Är det förknippat med några faror? Och i så fall, vilka?

[Bild på sidan 4]

Försäljningen av ockulta föremål ökar stadigt

Mysteriet bakom det ockulta

FÖR fem hundra år sedan blev människor som beskylldes för häxeri en skottavla för inkvisitionen. En påvlig bulla av år 1484 gav inkvisitorerna officiellt stöd i deras häxjakt. Som ett resultat av detta utgavs boken Malleus Maleficarium (Häxhammaren), som förklarade att häxeri var värre än kätteri. Detta fick till följd att tusentals människor dödades.

I modern tid har det skett en drastisk förändring i fråga om människors inställning till händelser som den moderna vetenskapen inte har kunnat förklara. Början till denna förändring har spårats tillbaka till år 1848, då två flickor, Margaret och Kate Fox från staten New York i Förenta staterna, fick höra mystiska knackningar i sin lilla stuga. De trodde att det kanske var ett försök från andevärldens sida att upprätta kontakt och bad därför om en kod för att kunna upprätta ett begripligt kommunicerande. Kontakt upprättades och budskap följde.

Nyheten om deras upplevelser spred sig vida omkring, och intresset för det paranormala blomstrade. Ett resultat var att spiritualismen blev en organiserad religion, som lockade till sig många som längtade efter någon form av kontakt med sina döda anförvanter.

Vetenskapliga undersökningar av det paranormala

Ett annat resultat av dessa paranormala upplevelser var att sällskap grundades för vetenskaplig forskning kring detta ämne. Vetenskapen om det paranormala kallas parapsykologi eller psykisk forskning.

Den traditionella vetenskapen såg länge med förakt på denna forskning. Men år 1882 grundades Sällskapet för psykisk forskning i London. Dess uttryckliga syfte var ”att utan fördomar eller förutfattade meningar och i vetenskaplig anda undersöka sådana mänskliga förmågor, verkliga eller förmenta, som tycks vara oförklarliga enligt allmänt erkända begrepp”.

Forskningen på parapsykologins område har på senare tid fått bättre rykte i och med att vetenskapsmän med högt anseende har bedrivit undersökningar av det paranormala. Det är intressant att konstatera att Edinburgh University den 18 maj 1985 förordnade en amerikansk psykolog, dr Robert Morris, till professor i parapsykologi. Tidningen Sunday Telegraph kallade honom professor i det okända. Att parapsykologin gavs en sådan framträdande ställning väckte visserligen kritik, men tidskriften New Scientist förklarade:

”Inte för att parapsykologi är ett nytt ämne vid brittiska universitet. Sällskapet för psykisk forskning (SPR), Storbritanniens ledande organ inom detta område, firade sitt hundraårsjubileum för några år sedan och har alltid haft starka akademiska anknytningar. SPR:s förste ordförande var Henry Sidgwick, professor i moralfilosofi vid Cambridgeuniversitetet. Sedan dess har 28 av de omkring 50 ordförandena varit universitetsprofessorer, och två av dem har varit nobelpristagare. Åtta av de 44 universiteten i Storbritannien bedriver för närvarande parapsykologiforskning.”

Parapsykologin är naturligtvis fortfarande inte allmänt vedertagen av de större vetenskapliga institutionerna och har inte samma höga status som de fysiska vetenskaperna. Många hävdar faktiskt att det inte finns något sådant som paranormala upplevelser.

Är det bara en bluff?

Det är sant att vissa upplevelser som påstås härröra från ockulta krafter inte är något annat än en bluff. Ett sådant fall inbegrep fyra unga prästdöttrar och deras tjänsteflicka. En av flickorna sändes ut ur rummet. De övriga stannade kvar tillsammans med dem som utförde experimentet. Man valde ut ett föremål, till exempel ett spelkort. Flickan ombads sedan att återvända till rummet och genom tankeöverföring identifiera det utvalda föremålet. Hon beskrev det vanligtvis korrekt. Men några år senare erkände två av flickorna, när de förhördes av medlemmar av Sällskapet för psykisk forskning, att de hade fuskat genom att använda synliga och hörbara ledtrådar.

För inte så länge sedan hittade illusionisten James Randi på ett knep för att visa att även erfarna undersökare kan bli lurade. Han ordnade så att två unga illusionister fick arbete hos dr Peter Phillips, chef för den fysiska institutionen vid Washington University, som höll på med experiment inom parapsykologins område. ”Jag tror fortfarande att Mike Edwards [en av de unga illusionisterna] böjde en nyckel i min hand utan att ens röra den”, skrev Phillips. Men han hade tydligen blivit lurad, som han senare erkände. Illusionisterna hävdade att deras enastående bedrifter utfördes helt och hållet med hjälp av fingerfärdighet och inte med hjälp av övernaturliga, paranormala, krafter.

Visst har det förekommit bedrägerier. Men i sitt ordförandetal till Sällskapet för psykisk forskning år 1982 hävdade Arthur J. Ellison att det finns ”ypperliga bevis på händelser som inte passar in i det gängse vetenskapliga mönstret när det gäller våra normala erfarenheter av detta universum”. Vilka mystiska krafter ligger bakom dessa händelser?

Är det mentala krafter?

Somliga tror att vårt sinne har dolda krafter och förmågor som kan mobiliseras för att utföra ting utöver det vanliga. Men har sinnet förmåga att få bord att skaka, flytta en visare på ett ouijabord, böja metallföremål eller alstra kraft för att utföra andra sådana ting?

I en artikel med rubriken ”Hemligheten bakom ouijabordets mystik” skrev illusionisten Henry Gordon: ”Ja, det finns en osynlig kraft, men det är inget övernaturligt med den.”

”Inom psykologin kallas den automatism”, säger Gordon. ”Automatism är en motorisk reaktion, dvs. en muskelreaktion, på en omedveten tanke. ... Denna psykologiska process ligger bakom många andra så kallade psykiska fenomen.”

Detta är den allmänna uppfattningen. Det finns till exempel mästare i de s. k. stridskonsterna som kan utveckla en kraft som de kallar ki. ”Lär dig att låta ’ki’ eller ditt sinne flöda genom att koncentrera dig på Ett-punkten [underlivet] och sträck ut armen”, uppmanar tidskriften Black Belt (en tidskrift som behandlar stridskonsterna). ”Föreställ dig att vattnet eller kraften strömmar eller flödar ut från ett-punkten genom din arm och ditt finger.”

”I aikido [en av stridskonsterna] kommer lärjungarna aldrig att överträffa mästaren”, sägs det i Black Belt, ”så länge denne fortsätter att träna sitt ’ki’. Aikidos grundare, mästaren Morihei Uyeshiba, är över åttio år gammal, men ännu kan ingen mäta sig med honom. Han kan kasta tjugo starka karlar samtidigt. Han har blivit starkare och starkare, sedan han blivit äldre. ... Man måste acceptera ’ki’ som ett tillägg till våra fem sinnen.”

Men är det mänskliga sinnet verkligen källan till sådana extraordinära krafter? Sätter det människor i stånd att utföra bedrifter som inte kan förklaras på vetenskaplig väg?

Ett belysande fall är de företeelser av poltergeist-typ som inträffade i Enfield i London och som undersöktes av Sällskapet för psykisk forskning. Beträffande dessa företeelser förklarar Brian Inglis, som har skrivit flera böcker om det paranormala: ”Dessa händelser, mystiska knackningar, möbler som rör sig och föremål som går sönder, pågår ofta i veckor; och detta gör det möjligt för forskare att i viss mån förvandla platsen till ett laboratorium med hjälp av olika slags sinnrika inspelningsapparater.”

I Enfield-fallet var personen i fråga mycket villig att låta sig undersökas. Enligt de två forskarna var emellertid det osynliga försöksobjektet allt annat än samarbetsvilligt. ”Det tycktes finna verklig skadeglädje i att gäcka observatörernas ansträngningar”, skrev Inglis. ”Bandspelare blev till exempel utsatta för störningar och skadegörelse, stundom av ett slag som tillverkarna aldrig tidigare stött på.”

Sådana erfarenheter tyder starkt på att krafter vid sidan av det mänskliga sinnet ligger bakom. Om sådan kraft utvecklades från en persons sinne, varför skulle den då vilja omintetgöra observatörernas forskarmöda och sätta deras inspelningsutrustning ur funktion, i synnerhet som ”försökspersonen” var villig att låta sig undersökas?

Det måste medges att det mänskliga sinnet är en underbar skapelse, om vilken vi ännu har mycket att lära. Men det kan inte utveckla den kraft som behövs för att stöta till, lyfta eller flytta föremål, och inte heller har det mänskliga sinnet i sig självt förmåga att känna till saker och ting utan hjälp av de vanliga sensoriska systemen.

Enligt den vetenskapliga forskningen existerar således fenomenet ESP, extrasensorisk perception, i dess olika former, även om man inte är på det klara med hur det fungerar. För vetenskapsmännen är detta fortfarande ett mysterium.

Finns det då någon lösning på detta mysterium?

[Bild på sidan 6]

Kan sinnet utveckla den kraft som behövs för att flytta visaren på ett ouijabord?

Lösningen på mysteriet

ATT kraft utöver det normala har satt människor i stånd att utföra märkliga ting är grundligt fastslaget. Brian Inglis förklarar: ”Paranormala fenomen är nu närmare ett formellt erkännande än de har varit sedan medeltiden — då de ansågs vara lika naturliga, om än inte lika förutsägbara, som vilken som helst av naturens andra krafter.”

Vad är källan till dessa märkliga krafter? I tusentals år har de flesta av den mänskliga familjen trott att de dödas själar lever vidare i andevärlden. Och många tror att det är dessa själar eller andar som bär ansvaret för paranormala fenomen. Men är det så?

Är det de döda som bär ansvaret?

Om de döda är omedvetna — verkligt döda — då skulle det vara omöjligt för dem att svara för de mystiska krafter som ligger bakom det ockulta. I vilket tillstånd befinner sig då de döda?

I bibelns beskrivning av människans skapelse heter det: ”Människan blev en levande själ.” (1 Moseboken 2:7, Åkeson) Lägg märke till att det här inte finns den ringaste antydan om att människan fick en själ som en del av sitt väsen. I stället är själen tydligtvis människan själv. Vad händer då när människan dör?

I bibeln sägs det profetiskt om Jesus Kristus: ”Han uttömde sin själ till död.” (Jesaja 53:12, Åkeson) Och om mänskligheten i allmänhet sägs det i Skriften: ”Den själ, som syndar, hon skall dö.” (Hesekiel 18:4, 20, Åkeson) Alla mänskliga själar dör, eftersom de alla har ärvt synden från den första människan, Adam, som blev en syndare genom att visa olydnad mot Gud. Bibeln förklarar också: ”Syndens lön är döden.” (Romarna 5:12; 6:23, 1981) Vid döden dör således själen, dvs. människan med alla hennes sinnen.a

Är det, med tanke på detta, möjligt för de döda att meddela sig med de levande? Bibeln förklarar: ”Hans [människans] ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord som han är kommen av, då blir hans anslag [tankar, NW] om intet.” Det sägs också: ”De döda prisar inte Herren [Jehova], ingen som har farit ned i det tysta. Men vi, vi skall lova Herren [Jehova].” — Psalm 146:4; 115:17, 18.

Då ju de döda inte kan prisa Gud, eftersom deras ”tankar” har upphört, kan de naturligtvis inte meddela sig med de levande eller vara ansvariga för några som helst paranormala fenomen. Vilka är det då som bär ansvaret?

Mysteriet löst

Människan är inte den högsta formen av liv. Bibeln avslöjar att Gud skapade en mängd andesöner, osynliga änglar, långt innan han skapade mannen och kvinnan. (Job 38:4, 7) Längre fram började en av dessa sätta sig upp mot Gud och till och med baktala honom och blev därigenom Satan (motståndare) och djävulen (baktalare). Med tiden kom andra andeskapelser att förena sig med Satan, djävulen, i hans uppror och bilda en organisation av upproriska änglar eller demoner. Är det dessa demoner som bär ansvaret för paranormala fenomen och ockultism?

Ja, det är det! Före syndafloden kunde dessa andliga ”Guds söner” ikläda sig köttsliga kroppar och leva på jorden. (1 Moseboken 6:1, 2; Judas, vers 6) Men sedan de återvänt till andevärlden har deras kontakter med människor varit begränsade till att förorsaka de paranormala fenomen som varit så vanliga under mänsklighetens hela historia.

Demonerna har i synnerhet meddelat sig med de dödas efterlevande släktingar och vänner och fått dessa personer att sätta tro till det lögnaktiga påståendet att de döda fortfarande är vid liv någonstans i andevärlden. Att efterlikna döda människor är inget problem för demonerna, eftersom de noga kan iaktta dem medan de lever. Därför kan de sedan exakt gestalta intima detaljer i en persons liv, däribland rösten och uttryckssättet.

Men, kanske du undrar, hur är det då med de lojala änglarna? Är det kanske så att de också meddelar sig med människor i våra dagar? Det är sant att Gud använde änglar för att framföra budskap till människor i forna tider. I våra dagar har vi emellertid den fullbordade bibeln som Guds direkta och väl avpassade budskap till oss människor. (2 Timoteus 3:16, 17) I den förbjuder Jehova Gud uttryckligen människor att försöka få kontakt med andevarelser.

Genom sin profet Jesaja säger Gud: ”Men människor kommer att uppmana er att be spåmän och medier, som piper och mumlar, om budskap. De skall säga: ’Människor bör i alla fall be andarna om budskap och fråga de döda för de levande.’ Ni skall svara dem: ’Lyssna till vad HERREN lär er! Lyssna inte till medier — det de säger till er kommer inte alls att gagna er.’” — Jesaja 8:19, 20, Today’s English Version.

Det är inte underligt att Gud gav detaljerade anvisningar till Israels nation om att undvika ockulta sedvänjor. När de stod i begrepp att gå in i det utlovade landet, varnade han dem för att ha något att göra med kananéernas ”avskyvärda seder”. (3 Moseboken 18:3, 30, Åkeson) Dessa seder eller sedvänjor uppräknas i detalj i 5 Moseboken 18:10, 11. Till dessa hör att använda spådom, att bedriva magi, att se efter omen, att utöva trolldom, att förhäxa andra, att rådfråga någon som har till yrke att förutsäga händelser och att fråga de döda.

Ta dig till vara för ockultism!

Vid första påseendet kan dessa ”avskyvärda seder” verka nog så oskyldiga. Men de är förknippade med faror. Hur kan man säga det? Därför att dessa sedvänjor kan leda till att man får kontakt med demoner. Kananéernas lastbarhet och deras inriktning på sex och våld var ett bevis på detta.

Det är lika farligt i våra dagar att visa intresse för det paranormala. Detta skulle mycket väl kunna vara ett lockbete, som leder till att du blir snärjd av demoniska krafter. Du behöver inte leta länge för att finna rapporter om sex och våld i förbindelse med våra dagars ockulta sedvänjor. Det ligger därför i ditt eget intresse att lyssna till varningen.

Guds befallning till det forntida Israel riktar uppmärksamheten på ett ännu viktigare skäl till att sky det ockulta. ”Ty var och en som gör sådana ting är något avskyvärt för Jehova.” (5 Moseboken 18:12, NW) De inspirerade kristna bibelskribenterna instämmer i denna fundamentala sanning. Aposteln Paulus tar med ”utövande av spiritism” när han räknar upp ”[det fallna] köttets gärningar”. (Galaterna 5:19, 20) Och aposteln Johannes tecknade ned Guds varning att lotten för dem ”som utövar spiritism ... skall vara i sjön som brinner med eld och svavel. Detta betyder den andra döden.” — Uppenbarelseboken 21:8.

Somliga människor kanske tror att det inte skulle kunna ligga någon fara i att syssla med något som ser så oskyldigt ut som ett ouijabord. Men en grupp busschaufförer i England som spelade med ett sådant under rasterna fann att deras attityd gentemot varandra började förändras. Somliga blev ovanligt aggressiva. Denna förändrade attityd påverkade till och med deras sätt att köra. De rapporterade att de utan någon anledning kände sig starkt manade att köra sina fordon rakt in i den mötande trafiken.

Ett annat exempel var den unga kvinna som experimenterade med ett ouijabord och sedan blev som besatt av det förflutna. Hon fick för sig att hon var förälskad i en man som hade dött 300 år tidigare. Hon försökte hela tiden komma i kontakt med honom. Hennes mani fick henne till slut att begå självmord genom att lägga sig på ett järnvägsspår. När polisen undersökte fallet, fann man dagböcker som visade att hon ville dö för att förena sig med sin älskade.

Även om du tycker att du inte är överdrivet fascinerad av det ockulta, så ta dig till vara! Lyd Skriftens råd: ”Bevara er besinning, var på er vakt.” Tänk på vem som ligger bakom det ockulta. ”Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka.” (1 Petrus 5:8) Låt inte denna ”någon” bli du!

Att djävulen och hans demoner verkligen existerar och att de verkligen kan påverka en persons liv illustreras av följande artikel.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 9]

Hon fick för sig att hon var förälskad i en man som hade dött 300 år tidigare

[Bild på sidan 9]

Är det de döda som de kommunicerar med?