År 1716 fick en engelsman rättighet att utvinna olja ur solrosor för att använda i väverier och garverier. Ändå förblev solrosoljan nästan okänd i övriga Europa fram till 1800-talet. Den ryske tsaren Peter den store tog visserligen med sig solrosfrön till Ryssland från Nederländerna 1698. Men den kommersiella odlingen av solrosor i Ryssland började inte förrän på 1830-talet. Några år senare producerade den ryska regionen Voronezj tusentals ton solrosolja. Odling av solrosor spred sig snart till grannländerna Bulgarien, Rumänien, Ukraina, Ungern och det tidigare Jugoslavien.

Normalt är det bara två sorter som odlas inom jordbruket. Den ena är Helianthus annuus, som i huvudsak odlas för att producera solrosolja.

De flesta solrosor odlas i dag för frönas skull, och ur dessa kan man utvinna en olja av utmärkt kvalitet. Solrosolja används till matlagning, i salladsdressingar och i margarin.

Dessutom är solrosolja en ingrediens i schampo, läppbalsam, handkräm, hudlotion och hudvårdsprodukter för spädbarn. Den används till och med vid framställning av industriell motorolja.