Hur vi visar varandra omsorg

15. Varför bör alla kristna vara intresserade av de äldres välbefinnande?

¹⁵ Det är inte bara vuxna barn med till åren komna föräldrar och förordnade tjänare som bör intressera sig för de äldre. Paulus jämförde den kristna församlingen med människokroppen och skrev: ”Gud [har] sammanfogat kroppen och har gett långt större ära åt den del som led brist, så att ingen söndring skulle finnas i kroppen, utan lemmarna skulle ha samma omsorg om varandra.” (1 Korinthierna 12:24, 25) En annan översättning har den här lydelsen: ”När Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg.” (Bibel 2000) Om den kristna församlingen skall kunna fungera harmoniskt, måste varje medlem bry sig om sina medtroendes välbefinnande, inbegripet de äldres. (Galaterna 6:2)

16. Hur kan vi visa att vi intresserar oss för de äldre när vi är på kristna möten?

¹⁶ De kristna mötena ger oss utmärkta möjligheter att visa vårt intresse för de äldre. (Filipperna 2:4; Hebréerna 10:24, 25) Tar vi oss tid till att samtala med dem vid dessa tillfällen? Även om det är lämpligt att vi hör oss för om deras fysiska hälsa, bör vi fråga oss om vi kan ”förmedla någon andlig gåva”, kanske genom att berätta en uppmuntrande erfarenhet eller nämna en tanke från Bibeln. Eftersom somliga äldre har begränsad rörelseförmåga, skulle det vara omtänksamt att gå fram till dem i stället för att räkna med att de skall komma till oss. Om de inte hör så bra, behöver vi kanske tala sakta och tydligt. Och om det skall kunna bli ett ”utbyte av uppmuntran”, måste vi lyssna uppmärksamt till vad den äldre personen säger. (Romarna 1:11, 12)

17. Hur kan vi visa att vi bryr oss om äldre kristna som är bundna vid hemmet?

¹⁷ Hur är det då om somliga äldre inte kan vara med vid de kristna mötena? Av Jakob 1:27 framgår det att det är vår skyldighet ”att se till föräldralösa och änkor i deras betryck”. En betydelse av det grekiska verb som översatts ”att se till” är ”att besöka”. (Apostlagärningarna 15:36) Och de äldre uppskattar verkligen våra besök! När Paulus, ”en gammal man”, satt i fängelse i Rom omkring år 65 v.t., var han praktiskt taget ensam. Han längtade efter att få träffa sin medarbetare Timoteus och skrev: ”Gör ditt yttersta för att snart komma till mig.” (Filemon, vers 9; 2 Timoteus 1:3, 4; 4:9) Även om de äldre inte bokstavligt talat sitter i fängelse, är somliga av hälsoskäl bundna vid hemmet. Ja, de kanske i själva verket säger: ”Kan ni inte hälsa på mig snart?” Är vi lyhörda för en sådan vädjan?

18. Vilken god verkan kan det få när vi besöker de äldre?

¹⁸ Underskatta inte den goda verkan det får när vi besöker en äldre andlig broder eller syster. När en kristen vid namn Onesiforos var i Rom sökte han ihärdigt efter Paulus och fann honom, och därefter kunde han ofta ge honom ”ny styrka”. (2 Timoteus 1:16, 17) ”Jag älskar att vara tillsammans med yngre”, säger en äldre syster. ”Det jag tycker bäst om är att de behandlar mig som en i familjen. Det känns mycket uppmuntrande.” En annan äldre kristen syster säger: ”Jag uppskattar verkligen när någon skickar ett kort till mig, pratar med mig i telefon några minuter eller besöker mig en stund. Det är som att andas frisk luft.”

[Ruta på sidan 19]

De har inte ignorerat hennes behov

När Ada, en kristen kvinna i Australien som är 85 år, blev bunden vid hemmet på grund av dålig hälsa, ordnade församlingens äldste så att hon fick hjälp. De organiserade en grupp medtroende som kunde bistå henne. Dessa bröder och systrar var glada över att kunna göra sådant som att städa, tvätta, laga mat och gå ärenden.

Det är nästan tio år sedan bröderna började med den här hjälpen. Hittills har mer än 30 Jehovas vittnen visat omsorg om Ada på det här sättet. De fortsätter att besöka henne, läsa för henne ur bibliska publikationer och hålla henne informerad om de andliga framstegen hos dem som tillhör församlingen, och de ber regelbundet tillsammans med henne.

En av de kristna äldste på platsen sade: ”De som hjälper Ada betraktar det som ett privilegium att få göra det. Många har sporrats av den trogna tjänst som hon har utfört under flera årtionden, och det skulle vara otänkbart för dem att ignorera hennes behov.”