De frodas andligen när deras hår har grånat

”De som är planterade i Jehovas hus ... frodas alltjämt när deras hår har grånat.” (PSALM 92:13, 14)

1, 2. a) Hur beskrivs ofta ålderdomen? b) Vilka löften ges i Bibeln när det gäller verkningarna av Adams synd?

HÖG ÅLDER – vad kommer du att tänka på när du hör dessa ord? Rynkig hy? Dålig hörsel? Svaga armar och ben? Eller tänker du på något annat som har samband med ”de olyckliga dagar” som beskrivs så livfullt i Predikaren 12:1–7? Om det är så, är det viktigt att komma ihåg att orden i Predikaren, kapitel 12, inte beskriver åldrandet så som Skaparen, Jehova Gud, från början avsåg att det skulle vara, utan åldrandet som en följd av den adamitiska syndens inverkan på kroppen. (Romarna 5:12)

² Åldrandet i sig självt är ingen förbannelse, för fortsatt liv förutsätter att åren går. Vi vill ju att allt levande skall växa och mogna. Den skada som orsakats av synd och ofullkomlighet under sex tusen år och som vi ser runt omkring oss kommer snart att höra till det förgångna, och alla lydiga människor kommer att kunna njuta av livet så som det var avsett från början, utan att drabbas av ålderdom och död. (1 Moseboken 1:28; Uppenbarelseboken 21:4, 5) När den tiden är här skall ”ingen invånare ... säga: ’Jag är sjuk.’” (Jesaja 33:24) De äldre kommer att få tillbaka sin ”ungdomskraft”, och deras kroppar kommer att bli ”friskare än i ungdomen”. (Job 33:25) Men för närvarande måste vi alla kämpa med arvet från Adam. Ändå är de som tjänar Jehova särskilt välsignade även sedan de blivit äldre.

3. Hur kan de kristna ”alltjämt [frodas] när deras hår har grånat”?

³ Guds ord försäkrar oss: ”De som är planterade i Jehovas hus ... frodas alltjämt när deras hår har grånat.” (Psalm 92:13, 14) I symboliska ordalag framhåller psalmisten den grundläggande sanningen att Guds trogna tjänare kan fortsätta att gå framåt, frodas och blomstra andligen, trots att de bryts ner fysiskt. Många exempel från Bibelns tid och från vår egen tid visar att det är så.

”Aldrig ... borta från templet”

4. Hur visade den åldriga profetissan Hanna sin hängivenhet för Gud, och hur blev hon belönad?

⁴ Tänk på profetissan Hanna, som levde under det första århundradet. Vid 84 års ålder var hon ”aldrig ... borta från templet, där hon natt och dag utförde helig tjänst med fastor och ödmjuka böner”. Hennes far var inte levit, utan ”av Asers stam”, och därför kunde hon inte bokstavligen bo i templet. Tänk vilka uppoffringar hon måste ha gjort för att kunna vara i templet varje dag från det att morgonoffret frambars ända till dess att kvällsoffret frambars! Men Hanna blev rikt belönad för sin hängivenhet. Hon hade förmånen att vara närvarande när Josef och Maria kom med Jesusbarnet till templet för att bära fram honom åt Jehova, alldeles som lagen föreskrev. När Hanna såg Jesus, började hon ”frambära tack till Gud och tala om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse”. (Lukas 2:22–24, 36–38; 4 Moseboken 18:6, 7)

5, 6. Hur visar många äldre i våra dagar en liknande inställning som Hanna?

⁵ Många äldre bland Jehovas vittnen visar en liknande inställning som Hanna. De är regelbundet med vid mötena, frambär ödmjuka böner om att den sanna tillbedjan skall ha framgång och har en brinnande önskan att predika de goda nyheterna. En broder i 80-årsåldern som regelbundet är med vid mötena tillsammans med sin hustru sade: ”Vi har gjort det till en vana att gå på mötena. Vi vill inte vara någon annanstans. Där Guds folk är, där vill vi vara. Det är där vi känner oss nöjda och glada.” Vilket uppmuntrande exempel för oss alla! (Hebréerna 10:24, 25)

⁶ ”När det görs anordningar för andlig verksamhet som jag kan ta del i, då vill jag vara med.” Det är den norm som Jean, en kristen änka i 80-årsåldern, lever efter. ”Jag har naturligtvis mina svåra stunder”, fortsätter hon, ”men varför skall alla andra vara ledsna bara för att jag är det?” Med strålande ögon berättar hon hur glad hon är över att ha kunnat besöka andra länder för att vara med vid andligt uppbyggande tillfällen. Vid en resa nyligen sade hon till sina reskamrater: ”Jag vill inte se några fler slott. Jag vill gå i tjänsten!” Trots att hon inte kunde språket, kunde hon väcka människors intresse för Bibelns budskap. Under flera år samarbetade hon dessutom med en församling som behövde hjälp, trots att det innebar att hon behövde lära sig ett nytt språk och att resan till mötena tog en timme i vardera riktningen.

Håll sinnet aktivt

7. Hur visade Mose också när han blivit gammal att han ville växa till i sitt förhållande till Gud?

⁷ Livserfarenhet kommer med åren. (Job 12:12) Andliga framsteg kommer däremot inte automatiskt med stigande ålder. Lojala tjänare åt Gud förlitar sig därför inte på det förråd av kunskap som de har skaffat sig tidigare, utan strävar efter att ”växa ... till i lärdom” allteftersom åren går. (Ordspråksboken 9:9) Mose var 80 år när han fick sitt uppdrag av Jehova. (2 Moseboken 7:7) Det ansågs tydligen ovanligt att man blev så gammal på den tiden, för han skrev: ”Våra levnadsårs dagar är sjuttio år, och ... på grund av särskild kraft är [de] åttio år.” (Psalm 90:10) Men Mose kände sig aldrig för gammal för att lära. När han hade tjänat Jehova i flera årtionden, haft många särskilda privilegier och fullgjort viktiga ansvarsuppgifter vädjade han till Gud: ”Låt mig ... få veta dina vägar, det ber jag dig, så att jag kan lära känna dig.” (2 Moseboken 33:13) Mose hade en ständig önskan att växa till i sitt förhållande till Jehova.

8. Hur höll Daniel sinnet aktivt ända upp i 90-årsåldern, och vad blev följden?

⁸ När profeten Daniel var gammal, förmodligen i 90-årsåldern, undersökte han fortfarande noggrant de heliga skrifterna. Det han lärde sig genom att studera ”böckerna”, vilka kan ha innefattat Tredje Moseboken, Jesaja, Jeremia, Hosea och Amos, fick honom att söka Jehova i innerlig bön. (Daniel 9:1, 2) Hans bön besvarades genom att han fick inspirerade upplysningar angående Messias ankomst och framtiden för den rena tillbedjan. (Daniel 9:20–27)

9, 10. Vad har somliga gjort för att hålla sinnet aktivt?

⁹ Precis som Mose och Daniel kan vi sträva efter att hålla sinnet aktivt genom att koncentrera oss på andliga ting så länge vi har möjlighet till det. Många gör just det. Worth, en kristen äldste i 80-årsåldern, försöker hålla sig à jour med den andliga föda som kommer genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45) Han säger: ”Jag älskar helt enkelt sanningen, och det är så spännande att se hur sanningens ljus blir klarare och klarare.” (Ordspråksboken 4:18) Fred, som har varit i heltidstjänsten i över 60 år, tycker att det är andligt stimulerande att samtala med medtroende om Bibeln. ”Jag måste hålla Bibeln levande i sinnet”, säger han. ”Om man kan göra Bibeln levande för sig – så att dess innehåll blir meningsfullt – och om man kan få det man lär sig att passa in i ’mönstret av sunda ord’, då har man inte bara enstaka, osammanhängande upplysningar. Man ser hur varje upplysning är som en ädelsten som gnistrar på sin rätta plats.” (2 Timoteus 1:13)

¹⁰ Hög ålder behöver inte innebära att man inte kan lära sig nya och svåra begrepp. Människor i 60-, 70- och till och med 80-årsåldern har lärt sig läsa och skriva eller lärt sig nya språk. Somliga Jehovas vittnen har lärt sig detta för att kunna predika de goda nyheterna för människor av olika nationaliteter. (Markus 13:10) Harry och hans hustru var närmare 70 år när de beslöt sig för att hjälpa till på det portugisisktalande fältet. Harry säger: ”Visst blir allt svårare när man blir äldre.” Men genom att de ansträngde sig och inte gav upp kunde de leda bibelstudier på portugisiska. Harry har nu också i många år hållit tal på sitt nya språk vid områdessammankomster.

11. Vad är tanken med att ta upp vad trogna äldre bröder och systrar har uträttat?

¹¹ Hälsan och omständigheterna tillåter naturligtvis inte alla att anta sådana utmaningar. Vad är då syftet med att ta upp vad äldre förkunnare har uträttat? Tanken är verkligen inte att alla bör försöka uträtta lika mycket. Äldre förkunnares exempel framhålls i stället i harmoni med andan i det som aposteln Paulus skrev till de kristna hebréerna beträffande trogna församlingsäldste: ”Ge noga akt på vad deras handlingssätt leder till, och efterlikna deras tro.” (Hebréerna 13:7) När vi tänker på sådana föredömen i fråga om att visa iver och nit, kan vi bli uppmuntrade att efterlikna den starka tro som driver dessa äldre i deras tjänst för Gud. Harry, som nu är 87 år, förklarar vad som motiverar honom: ”Jag vill använda de år jag har kvar förståndigt och vara till så stor nytta som möjligt i Jehovas tjänst.” Fred, som nämndes tidigare, finner stor glädje i att sköta sin uppgift på Betel. Han säger: ”Man måste komma underfund med hur man bäst kan tjäna Jehova och sedan fortsätta med det.”

Hängivna trots ändrade omständigheter

12, 13. Hur visade Barsillaj prov på gudhängivenhet trots ändrade omständigheter?

¹² Det kan vara svårt att acceptera fysiska förändringar. Men det är faktiskt möjligt att visa gudhängivenhet trots sådana förändringar. Gileaditen Barsillaj är ett fint exempel på det. Vid 80 års ålder visade han enastående gästfrihet mot David och hans här genom att ge dem mat och husrum under Absaloms uppror. När David återvände till Jerusalem ledsagade Barsillaj följet till Jordan. David erbjöd Barsillaj att få komma till det kungliga hovet. Vad svarade Barsillaj? ”Jag är i dag åttio år gammal. ... Kan din tjänare känna smaken på vad jag äter och dricker, eller kan jag längre lyssna till sångares och sångerskors röst? ... Här är din tjänare Kimham. Låt honom dra över med min herre kungen, och gör mot honom det som är gott i dina ögon.” (2 Samuelsboken 17:27–29; 19:31–40)

¹³ Trots ändrade omständigheter gjorde Barsillaj vad han kunde för att ge sitt stöd åt Jehovas förordnade kung. Hans smak och hörsel var inte längre vad de hade varit, men ändå var han inte bitter. Han föreslog i stället osjälviskt att Kimham skulle få den ynnest som hade erbjudits honom, och han visade därmed vilket slags människa han var innerst inne. Precis som Barsillaj visar många äldre bröder och systrar i våra dagar att de är osjälviska och frikostiga. De gör vad de kan för att ge sitt stöd åt den sanna tillbedjan, för de vet att ”Gud finner välbehag i sådana offer”. Vi är välsignade som får ha lojala vänner ibland oss! (Hebréerna 13:16)

14. Hur ger Davids höga ålder en djupare innebörd åt orden i Psalm 37:23–25?

¹⁴ Davids omständigheter ändrades många gånger under årens lopp, men han förblev övertygad om att Jehova alltid har samma omsorg om sina lojala tjänare. Mot slutet av sitt liv komponerade David den sång som nu är känd som Psalm 37. Föreställ dig hur David eftertänksamt sjunger dessa ord samtidigt som han ackompanjerar sig på sin lyra: ”Jehova gör en kraftfull mans steg fasta, och i hans väg finner Han behag. Även om han faller, kastas han inte omkull, ty Jehova stöder hans hand. En ung man har jag varit, och nu har jag blivit gammal, men jag har aldrig sett den rättfärdige övergiven eller hans avkomma söka efter bröd.” (Psalm 37:23–25) Jehova ansåg det lämpligt att framhäva Davids ålder i den här inspirerade psalmen. Det fördjupar verkligen känslan i de här innerliga orden!

15. Hur är aposteln Johannes ett fint exempel på trohet trots ändrade omständigheter och hög ålder?

¹⁵ Aposteln Johannes är ett annat fint exempel på trohet trots ändrade omständigheter och hög ålder. När han hade tjänat Gud i närmare 70 år förvisades han till ön Patmos ”för att ... [han] hade talat om Gud och vittnat om Jesus”. (Uppenbarelseboken 1:9) Men hans arbete var inte slutfört. Allt i Bibeln som han har skrivit kom i själva verket till mot slutet av hans liv. När han var på Patmos fick han de vördnadsbjudande syner som han noggrant tecknade ner och som nu finns i Uppenbarelseboken. (Uppenbarelseboken 1:1, 2) Man tror att han frigavs från fångenskapen under den romerske kejsaren Nervas regering. Omkring år 98, när han troligen var runt 90 eller 100 år gammal, skrev han sedan det evangelium och de tre brev som bär hans namn.

Ett bestående vittnesbörd om uthållighet

16. Hur kan de som har svårt att kommunicera visa sin hängivenhet för Jehova?

¹⁶ Vi kan drabbas av begränsningar av många slag och i olika grad. Somliga har till exempel fått svårt att kommunicera. Men de har fortfarande ljusa minnen av hur Gud har visat kärlek och oförtjänt omtanke. De är begränsade beträffande vad de kan säga med sin mun, men i sitt hjärta säger de till Jehova: ”Vad jag älskar din lag! Hela dagen begrundar jag den.” (Psalm 119:97) Jehova å sin sida känner dem som ”tänker på hans namn”, och han sätter stort värde på hur annorlunda de är mot det stora flertalet människor, som inte bryr sig om hans vägar. (Malaki 3:16; Psalm 10:4) Det är trösterikt att veta att Jehova finner behag i det vårt hjärta mediterar över. (1 Krönikeboken 28:9; Psalm 19:14)

17. Vad för något som är verkligt unikt har de som tjänat Jehova i många år skaffat sig?

¹⁷ Vi kan inte förbise det faktum att de som har tjänat Jehova troget i årtionden har skaffat sig något verkligt unikt som man inte kan förvärva på något annat sätt – ett bestående vittnesbörd om uthållighet. Jesus sade: ”Genom er uthållighet skall ni förvärva era själar.” (Lukas 21:19) För att få evigt liv är det viktigt att vara uthållig. Ni som har ”gjort Guds vilja” och som visat er vara lojala kan se fram emot att få del av ”uppfyllelsen av löftet”. (Hebréerna 10:36)

18. a) Vad finner Jehova behag i att se när det gäller de äldre? b) Vad skall vi behandla i följande artikel?

¹⁸ Jehova sätter värde på er helhjärtade tjänst oavsett hur mycket eller hur lite ni kan göra. Vad som än kan hända den ”utvärtes människan” allteftersom åren går, kan den ”invärtes människan” förnyas från dag till dag. (2 Korinthierna 4:16) Det råder inget tvivel om att Jehova uppskattar det ni har gjort i det flydda, men det står fullständigt klart att han också uppskattar det ni gör just nu för hans namn. (Hebréerna 6:10) I följande artikel skall vi behandla de långtgående verkningarna av sådan trohet.

De äldre – en välsignelse för de yngre

”Överge mig inte, Gud, inte ens när jag blir gammal och gråhårig, till dess jag har berättat om din arm för nästa generation, om din styrka för alla som skall komma.” (PSALM 71:18)

1, 2. Vad bör äldre tjänare åt Gud inse, och vad skall vi nu behandla?

EN KRISTEN äldste i Västafrika besökte en äldre smord broder och frågade honom: ”Hur står det till?” Brodern svarade: ”Jag kan springa, jag kan hoppa och jag kan skutta”, och så försökte han visa vad han menade. ”Men”, tillade han, ”jag kan inte flyga.” Det var inget tvivel om att han menade: ”Jag är glad över det jag kan göra, men det jag inte kan göra, gör jag inte.” Den äldstebroder som gjorde det här besöket är nu i 80-årsåldern, och han minns med glädje den här broderns lojalitet och sinne för humor.

² De gudaktiga egenskaper som en äldre kristen har kan göra ett bestående intryck på andra. Men vishet och Kristuslika egenskaper kommer inte automatiskt med åren. (Predikaren 4:13) I Bibeln sägs det: ”Grått hår är en skönhetens krona när man finner den på rättfärdighetens väg.” (Ordspråksboken 16:31) Om du har kommit upp i åren, inser du då hur mycket gott du genom dina ord och handlingar kan göra för andra? Vi skall se på några bibliska exempel som visar hur de äldre har varit till stor uppmuntran för de yngre.

Tro som har långtgående verkningar

3. Hur har Noas trohet påverkat alla som lever i dag?

³ Noa var trogen och stod fast, och det har vi nytta av även i vår tid. Noa var närmare 600 år när han byggde arken, samlade in djuren och predikade för dem som bodde runt omkring. (1 Moseboken 7:6; 2 Petrus 2:5) Tack vare sin gudsfruktan överlevde Noa och hans familj den stora översvämningen, och Noa blev förfader till alla människor på jorden i våra dagar. Han levde i en tid då de flesta blev mycket äldre än människor blir i våra dagar. Han förblev trogen även i mycket hög ålder, och det medförde stora välsignelser. På vilket sätt?

4. Hur har Guds tjänare i våra dagar nytta av Noas fasta tro?

⁴ Noa var närmare 800 år när Nimrod började bygga Babels torn i trots mot Jehovas befallning att ”uppfylla jorden”. (1 Moseboken 9:1; 11:1–9) Men Noa hade ingen del i Nimrods uppror. Det är därför troligt att det språk han talade inte ändrades när Jehova skapade förvirring i upprorsmakarnas språk. Den fasta tro som Noa visade, inte bara när han var gammal utan under hela sitt långa liv, är verkligen något som Guds tjänare i alla åldrar bör efterlikna. (Hebréerna 11:7)

Positiv inverkan på familjemedlemmar och släktingar

5, 6. a) Vad blev Abraham befalld av Jehova att göra när han var 75 år? b) Hur reagerade Abraham på Guds befallning?

⁵ Äldre kan ha en positiv inverkan på sina familjemedlemmars och släktingars tro, vilket framgår av de patriarker som levde efter Noa. Abraham var omkring 75 år när Gud sade till honom: ”Gå ut ur ditt land och från dina släktingar och från din fars hus till det land som jag skall visa dig; och jag skall göra dig till en stor nation, och jag skall välsigna dig.” (1 Moseboken 12:1, 2)

⁶ Tänk dig hur du skulle känna det om du blev uppmanad att lämna ditt hem, dina vänner, ditt hemland och tryggheten bland dina släktingar och flytta till ett land som du inte visste någonting om. Abraham fick uppmaningen att göra just det. Han ”begav sig ... i väg, alldeles som Jehova hade sagt till honom”, och under återstoden av sitt liv bodde han i tält som främling och kringflyttande inbyggare i Kanaans land. (1 Moseboken 12:4; Hebréerna 11:8, 9) Jehova hade sagt att Abraham skulle bli ”en stor nation”, men han dog långt innan hans avkomlingar hade blivit särskilt många. Hans hustru, Sara, fick bara en son, Isak, och det först när han hade vistats i det utlovade landet i 25 år. (1 Moseboken 21:2, 5) Men Abraham gav inte upp, och han återvände inte till den stad han hade kommit från. Vilket fint exempel på tro och uthållighet!

7. Vilken inverkan hade Abrahams uthållighet på hans son Isak, och vad blev följden för mänskligheten?

⁷ Abrahams uthållighet hade stor inverkan på hans son Isak, som under hela sitt liv, 180 år, var bofast främling i Kanaans land. Isaks uthållighet var grundad på hans tro på Guds löfte, en tro som hans åldriga föräldrar hade hjälpt honom att bygga upp och som längre fram stärktes av det Jehova själv sade till honom. (1 Moseboken 26:2–5) Isaks fasta ståndpunkt hade stor betydelse för uppfyllelsen av Jehovas löfte att en ”avkomma” som skulle bli till välsignelse för hela mänskligheten skulle komma i Abrahams släktlinje. Hundratals år senare öppnade Jesus Kristus, den som i första hand är denna ”avkomma”, vägen för alla som utövar tro på honom att bli försonade med Gud och få evigt liv. (Galaterna 3:16; Johannes 3:16)

8. Hur visade Jakob att han hade stark tro, och vad blev följden?

⁸ Isak i sin tur hjälpte sin son Jakob att utveckla en stark tro som styrkte honom ända upp i hög ålder. Jakob var 97 år när han brottades med en ängel en hel natt för att få en välsignelse. (1 Moseboken 32:24–28) Innan Jakob dog vid 147 års ålder uppbjöd han tillräckligt med kraft för att välsigna var och en av sina 12 söner. (1 Moseboken 47:28) De profetiska ord han yttrade, och som nu finns i 1 Moseboken 49:1–28, visade sig sanna och får fortfarande sin uppfyllelse.

9. Vad kan sägas om det inflytande som andligen mogna äldre personer har på sin familj och sina släktingar?

⁹ Det står klart att äldre lojala tjänare åt Gud kan ha ett välgörande inflytande på sin familj och sina släktingar. Undervisning från Bibeln tillsammans med förståndiga råd och ett gott föredöme i fråga om att visa uthållighet kan vara av avgörande betydelse för om en ung människa skall växa upp med en stark tro eller inte. (Ordspråksboken 22:6) De äldre bör inte underskatta värdet av det goda föredöme de kan vara för sin familj och sina släktingar.

Positiv inverkan på medtillbedjare

10. Vad innebar det att Josef gav ”befallning om sina ben”, och vilken verkan hade denna befallning?

¹⁰ De äldre kan också ha ett gott inflytande på medtroende. Jakobs son Josef utförde vid hög ålder en enkel troshandling som fick mycket stor betydelse för miljontals sanna tillbedjare som levde efter honom. Han var 110 år när ”han gav befallning om sina ben”, dvs. om att israeliterna skulle ta hans ben med sig när de slutligen lämnade Egypten. (Hebréerna 11:22; 1 Moseboken 50:25) Den här befallningen gav förnyat hopp åt israeliterna under de många åren av hårt slaveri efter Josefs död och försäkrade dem om att deras befrielse skulle komma.

11. Vilket inflytande hade den åldrige Mose troligen på Josua?

¹¹ Bland dem som blev styrkta och uppmuntrade av Josefs uttryck för tro var Mose. När Mose var 80 år fick han förmånen att föra Josefs ben ut ur Egypten. (2 Moseboken 13:19) Vid den tiden kom han i kontakt med Josua, som var mycket yngre. Under de följande 40 åren var Josua Moses personlige tjänare. (4 Moseboken 11:28) Han följde med Mose ett stycke upp på berget Sinai och mötte Mose när denne kom ner från berget med Vittnesbördets tavlor. (2 Moseboken 24:12–18; 32:15–17) Vilken källa till vishet och mogna råd den åldrige Mose måste ha varit för Josua!

12. Hur var Josua under hela sitt liv ett gott föredöme för Israels nation?

¹² Josua i sin tur uppmuntrade Israels nation så länge han levde. I Domarboken 2:7 läser vi: ”Folket fortsatte att tjäna Jehova i alla Josuas dagar och i alla de äldstes dagar som levde kvar efter Josua och som hade sett alla de storverk som Jehova hade gjort för Israel.” Men när Josua och de andra äldre männen dog började en period på 300 år då man vacklade mellan sann och falsk tillbedjan, en period som varade fram till profeten Samuels dagar.

Samuel ”utövade rättfärdighet”

13. Vad gjorde Samuel för att ”utöva rättfärdighet”?

¹³ I Bibeln får vi inte veta hur gammal Samuel var när han dog, men händelserna i Första Samuelsboken omspänner omkring 102 år, och Samuel fick vara med om de flesta av dessa händelser. I Hebréerna 11:32, 33 läser vi att rättrådiga domare och profeter ”utövade rättfärdighet”. Ja, Samuel fick några av dem som levde samtidigt med honom att upphöra med att göra det som var ont. (1 Samuelsboken 7:2–4) Hur då? Genom att hela livet vara lojal mot Jehova. (1 Samuelsboken 12:2–5) Han var inte rädd för att ge kraftiga råd ens till kungen. (1 Samuelsboken 15:16–29) Han var dessutom ett gott föredöme när det gällde att be för andra, även sedan han blivit ”gammal och grå”. Han förklarade att han ansåg att det var ”otänkbart att synda mot Jehova genom att upphöra att be” för sina medisraeliter. (1 Samuelsboken 12:2, 23)

14, 15. Hur kan de äldre i våra dagar efterlikna Samuel när det gäller att be?

¹⁴ Allt det här visar hur de äldre på ett framträdande sätt kan öva ett gott inflytande på medtjänare åt Jehova. Även om de som har kommit upp i åren kan vara begränsade på grund av dålig hälsa eller andra omständigheter, kan de be för andra. Ni äldre, inser ni att era böner är till stor nytta för församlingen? Tack vare er tro på Kristi utgjutna blod har ni en godkänd ställning inför Jehova, och genom att ni har visat uthållighet har er tro visat sig ha ”prövad äkthet”. (Jakob 1:3; 1 Petrus 1:7) Glöm aldrig: ”En rättfärdig mans ödmjuka bön har stor kraft när den är i verksamhet.” (Jakob 5:16)

¹⁵ Era böner till stöd för Rikets verk har stor betydelse. Somliga av våra bröder sitter i fängelse på grund av sin neutralitet som kristna. Andra är offer för naturkatastrofer, krig och oroligheter i sitt land. Åter andra, kanske i vår egen församling, utsätts för frestelser eller motstånd. (Matteus 10:35, 36) Ni behöver också ständigt be för dem som har ledningen i förkunnarverksamheten och i församlingen. (Efesierna 6:18, 19; Kolosserna 4:2, 3) Det är utmärkt att ni nämner medtroende i era böner, alldeles som Epafras gjorde! (Kolosserna 4:12)

Undervisa nästa generation

16, 17. Vad är förutsagt i Psalm 71:18, och hur har detta visat sig vara sant?

¹⁶ De som tillhör de ”andra fåren” och har hoppet att få leva för evigt på jorden har fått viktig övning genom att vara tillsammans med de trogna som tillhör den ”lilla hjorden”, de som har den himmelska kallelsen. (Lukas 12:32; Johannes 10:16) Detta är förutsagt i Psalm 71:18, där det står: ”Överge mig inte, Gud, inte ens när jag blir gammal och gråhårig, till dess jag har berättat om din arm för nästa generation, om din styrka för alla som skall komma.” De som är smorda med Guds ande har varit ivriga att öva sina medtroende bland de andra fåren i att ta hand om större ansvarsuppgifter innan de lämnar dem för att förhärligas tillsammans med Jesus Kristus.

¹⁷ Det som sägs i Psalm 71:18 om att undervisa ”alla som skall komma” kan också i princip tillämpas på de andra fåren, som har fått undervisning av Guds smorda tjänare. Jehova har gett de äldre förmånen att vittna om honom för dem som nu omfattar den sanna tillbedjan. (Joel 1:2, 3) De andra fåren känner sig välsignade med anledning av det de har fått lära sig av de smorda, och de känner sig manade att berätta om sin kunskap i Bibeln för ytterligare andra som önskar tjäna Jehova. (Uppenbarelseboken 7:9, 10)

18, 19. a) Vilka värdefulla upplysningar kan många äldre tjänare åt Jehova ge? b) Vad bör äldre kristna vara övertygade om?

¹⁸ Äldre tjänare åt Jehova, både bland de smorda och bland de andra fåren, utgör en länk till viktiga historiska händelser. Några som fortfarande lever var med då man först visade ”Skapelsedramat i bilder”. Somliga kände personligen de bröder som hade ledningen och som sattes i fängelse 1918. Andra medverkade i radioutsändningar från Vakttornets radiostation, WBBR. Många kan berätta om den tid då man ända upp i högsta instans kämpade för Jehovas vittnens religiösa frihet. Åter andra stod fasta för den sanna tillbedjan under diktatoriska regimer. De äldre kan också berätta hur förståelsen av sanningen har uppenbarats undan för undan. I Bibeln uppmuntras vi att dra nytta av deras rika erfarenhet. (5 Moseboken 32:7)

¹⁹ Äldre kristna uppmanas att vara goda föredömen för de yngre. (Titus 2:2–4) Just nu kanske du inte förstår vilken inverkan din uthållighet, dina böner och dina råd har på andra. Noa, Abraham, Josef, Mose och andra kan inte helt och fullt ha insett den stora inverkan som deras trohet skulle få på kommande generationer. Ändå hade det vittnesbörd om tro och ostrafflighet som de lämnade i arv stor betydelse. Din tro och ostrafflighet har också stor betydelse.

20. Vilka välsignelser väntar dem som bevarar sitt hopp starkt intill slutet?

²⁰ Vilken glädje det kommer att bli att få leva ”det verkliga livet”, oavsett om du kommer att få överleva den ”stora vedermödan” eller återföras till liv genom en uppståndelse! (1 Timoteus 6:19; Matteus 24:21) Föreställ dig den tid under Kristi tusenåriga styre när Jehova kommer att ta bort verkningarna av hög ålder. Då kommer vi inte att behöva känna hur vår kropp obevekligt bryts ner, utan i stället vakna varje morgon med en allt bättre fysik – mer energi, bättre syn, skarpare hörsel och bättre utseende! (Job 33:25; Jesaja 35:5, 6) De som blir välsignade med liv i Guds nya värld kommer alltid att vara unga i jämförelse med den evighet som ännu ligger framför dem. (Jesaja 65:22) Må vi därför alla bevara vårt hopp starkt intill slutet och fortsätta att tjäna Jehova av hela vårt hjärta. Vi kan vara övertygade om att Jehova kommer att uppfylla allt som han har lovat och att det han tänker göra kommer att vida överträffa allt vi kan föreställa oss. (Psalm 37:4; 145:16)