¹⁵ Vad gjorde då Jehova för att förverkliga sin avsikt? Paulus förklarar att grenar från ett vilt olivträd ympades in på det odlade olivträdet för att ersätta dem som hade brutits bort. (Läs Romarna 11:17, 18.) Smorda kristna som inte var judar, till exempel några av dem som tillhörde församlingen i Rom, blev alltså bildligt talat inympade på detta symboliska olivträd. På så vis blev de en del av Abrahams avkomma. Från början var de som grenar från ett vilt olivträd och hade ingen möjlighet att bli någon del av detta särskilda förbund. Men Jehova öppnade vägen för dem att bli andliga judar. (Rom. 2:28, 29)

17. Hur gjorde Jehova något som var ”i strid mot naturen”?

¹⁷ Många skulle tycka att det Jehova gjorde var helt oväntat. Paulus beskriver det hela som ”i strid mot naturen”. (Rom. 11:24) På vilket sätt? Det kunde verka ovanligt, rentav onaturligt, att ympa in en gren från ett vilt olivträd på ett odlat träd, och ändå var det så en del odlare gjorde i det första århundradet.b På liknande sätt var det Jehova gjorde något alldeles speciellt. Från judarnas ståndpunkt sett kunde inte icke-judar frambringa godtagbar frukt. Men Jehova lät just dessa bli en del av ”en nation” som frambringade hans kungarikes frukt. (Matt. 21:43) Cornelius, den förste oomskurne icke-juden som blev kristen, smordes år 36. Då öppnades möjligheten för oomskurna icke-judar att ympas in på det symboliska olivträdet. (Apg. 10:44–48)c

18. Vilken möjlighet hade judar efter år 36?

¹⁸ Innebar detta att judar inte längre kunde bli en del av Abrahams avkomma efter år 36? Nej. Paulus förklarar: ”Också de [dvs. köttsliga judar] skall ympas in, om de inte förblir i sin brist på tro; Gud är ju i stånd att ympa in dem igen. Ty om du skars av från det olivträd som är vilt av naturen och i strid mot naturen ympades in på det ädla olivträdet, hur mycket lättare kommer då inte dessa som är naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd!”d (Rom. 11:23, 24)