OMEN

Vadhelst som anses antyda något om framtiden; en situation eller en händelse som tolkas som ett förebud om gott eller ont. (1Mo 30:27; 4Mo 24:1) Att se efter omen som en form av spådom var uttryckligen förbjudet i Guds lag till Israel. (3Mo 19:26; 5Mo 18:10) Men avfällingar, exempelvis kung Manasse i Juda, såg ändå efter omen. (2Ku 17:17; 21:6) Eftersom Bibeln fördömer denna sedvänja, var den trogne Josefs uttalande om att han använde sin silverbägare till att tyda omen uppenbarligen bara en del av en listig plan. (1Mo 44:5, 15) Josef framställde sig därigenom som någon som inte trodde på Jehova, som en hög ämbetsman i ett land där man dyrkade avgudar. Han visade inga tecken på att ha något gemensamt med sina bröder utan dolde sin verkliga identitet för dem. (Se SPÅDOM.)