Andra hävdar att de 144 000 bokstavligt talat kommer från ”varje stam av Israels söner” (Upp 7:4) och att de således är köttsliga judar som blir kristna, och de anser att den ”stora skaran” representerar alla icke-judiska kristna.

Den andra uppfattningen – att de kristna av judisk härkomst här är avskilda från icke-judiska kristna – är i strid med aposteln Paulus inspirerade uttalande att skillnader till köttet inte har någon betydelse i den kristna församlingen, eftersom alla dess medlemmar är ”en enda person i gemenskap med Kristus Jesus”. (Gal 3:28; Rom 10:12) När Jehova genom Kristus fullständigt har ”försonat båda folken [judar och icke-judar] i en enda kropp” med sig själv, kan man knappast tänka sig att han nu skulle göra en åtskillnad mellan de två grupperna genom att avskilja köttsliga judar från icke-judar i den syn Johannes fick. (Ef 2:11–21; Apg 15:7–9) Detta blir särskilt tydligt när man tänker på den av Gud framställda princip som Paulus uttryckte. Aposteln skrev: ”Jude är inte den som är det utvärtes, och omskärelse är inte det som sker utvärtes på köttet; utan jude är den som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande.” (Rom 2:28, 29) Och vidare: Varför sägs det inte i synen att de icke-judiska kristna har blivit försedda med sigill? Och varför skulle inte de icke-judiska kristna kunna lära sig behärska den nya sång som sjungs av de 144 000? (Upp 14:3) Mot denna bakgrund förefaller det vara klart och tydligt att de 144 000 som blivit försedda med sigill är av det andliga Israel, inte det köttsliga Israel – och att de följaktligen innefattar både judiska och icke-judiska kristna. (Gal 6:16)