2. Mot vilken bakgrund och i vilket syfte skrevs brevet till Filemon?

² Syftet med brevet kommer tydligt fram: Under sin första fängelsevistelse i Rom (59—61 v.t.) hade Paulus stor frihet att förkunna om Guds kungarike. Bland dem som lyssnade till hans förkunnelse var Onesimos, en slav som hade rymt från Paulus’ gode vän Filemons hus. Som en följd av Paulus’ predikande blev Onesimos kristen, och Paulus beslöt nu med Onesimos’ samtycke att sända honom tillbaka till Filemon. Det var också vid den tidpunkten som Paulus skrev breven till församlingarna i Efesos och Kolossai. I båda dessa brev gav han goda råd till kristna slavar och slavägare om hur de skulle uppföra sig korrekt mot varandra. (Ef. 6:5—9; Kol. 3:22—4:1) Men dessutom skrev Paulus ett brev till Filemon, i vilket han personligen vädjade till förmån för Onesimos. Det var ett brev som Paulus hade skrivit med egen hand — någonting som var mycket ovanligt för Paulus. (Filem. v. 19) Det gav brevet en personlig prägel, som i hög grad bidrog till att ge tyngd åt hans vädjan.

Det förefaller som om dessa tre brev, brevet till Filemon och breven till församlingarna i Efesos och Kolossai, skickades med Tykikos och Onesimos. — Ef. 6:21, 22; Kol. 4:7—9.

5. a) Med vilka hälsningar och berömmande ord inleds brevet? b) Vad berättar Paulus för Filemon om hans slav Onesimos?

⁵ Onesimos sänds tillbaka till sin herre ”som mer än en slav” (v. 1—25). Paulus sänder hjärtliga hälsningar till Filemon, till Apfia, ”vår syster”, till Arkippus, ”vår medsoldat”, och till församlingen i Filemons hus. Han berömmer Filemon (vars namn betyder ”kärleksfull”, ”tillgiven”) för den kärlek och den tro som han har till Herren Jesus och till de heliga. Det Paulus har hört om Filemons kärlek har gett honom stor glädje och tröst. Paulus, en gammal man och nu också en fånge, talar mycket fritt och öppet om sitt ”barn”, Onesimos, som han ”har blivit far till” i sina bojor. Onesimos (vars namn betyder ”nyttig”) hade förut inte varit till någon nytta för Filemon, men nu är han till nytta både för Filemon och för Paulus. — V. 2, 10.

6. Vilket mottagande anbefaller Paulus att Onesimos skall få, och hur argumenterar han på ett taktfullt sätt?

⁶ Aposteln hade gärna velat behålla Onesimos som sin tjänare i fängelset, men han vill inte göra detta utan Filemons samtycke. Därför sänder han honom tillbaka, ”inte längre som en slav utan som mer än en slav, som en älskad broder”. Paulus ber att Onesimos skall bli välvilligt mottagen, på samma sätt som Paulus själv skulle ha blivit mottagen. Om Onesimos har gjort Filemon någon orätt, ber Paulus att Filemon må sätta upp det på hans, Paulus’, räkning, för, som han skriver till Filemon: ”Du ... är skyldig mig också dig själv.” (V. 16, 19) Paulus hoppas att han snart skall bli frigiven och att han skall kunna besöka Filemon, och han slutar med hälsningar.