Varför vara öppen för nya idéer?

NÄR dimridån så småningom lättade, kunde den amerikanske kommendören Matthew C. Perry betrakta berget Fuji från däcket på sitt flaggskepp Susquehanna. Han hade längtat efter att få se Japan, och den 8 juli 1853 hade han äntligen nått fram, efter mer än sju månaders sjöresa. Kommendören hade studerat alla tillgängliga rapporter om landet. Varför? Därför att han hoppades kunna öppna detta rike, som levde i ”självvald isolering”, för kontakter med omvärlden.

Ja, Japan levde verkligen i självvald isolering! Mer än 200 år tidigare hade landet skurit av handels- och kulturutbytet med alla länder utom Kina, Korea och Holland. Därefter hade nationen självbelåtet slagit sig till ro. I detta tillstånd liknade den vissa individer i våra dagar som värjer sig mot nya idéer och vägrar att lyssna till uppfattningar som skiljer sig från deras egna. Detta kan på sätt och vis vara bekvämt, för nya idéer kan vara oroande, rentav skrämmande. Men är en sådan inställning förnuftig? Låt oss se vad följden blev av Japans isoleringspolitik.

Vad var bakgrunden till Japans isolationism?

Japan isolerade sig inte utan anledning. År 1549 hade den jesuitiske missionären Frans Xavier anlänt till Japan för att sprida sin religion. Inom kort hade den romersk-katolska läran fått en framträdande ställning i landet. De styrande i Japan på den tiden hade tidigare fått bevittna ett religiöst uppror från en buddistisk sekt och fruktade nu att också katolikerna skulle kunna utgöra ett hot. Katolicismen blev därför förbjuden, även om förbudet till en början inte upprätthölls med någon större stränghet.

De styrande hävdade att Japan var ”den gudomliga nationen”, och de hade inte för avsikt att låta en ”kristen” religion hota deras system. Varför var de då inte mera noga med att se till att förbudet mot katolicismen efterlevdes? Därför att de katolska missionärerna kom till Japan med portugisiska handelsfartyg, och de styrande ville inte gå miste om de förtjänster som dessa handelsförbindelser innebar för dem. Deras fruktan för att katolikerna skulle vinna inflytande i Japan kom dock så småningom att väga tyngre än deras önskan att driva handel. De utfärdade därför en rad edikt som innebar skärpt kontroll över utrikeshandeln, emigrationen och de s. k. kirishitans eller ”kristna”.

När den förföljda och hårt ansatta gruppen kirishitans gjorde uppror mot en av landets feodalherrar, var det droppen som kom bägaren att rinna över. Den dåvarande shogunregimen drev ut portugiserna och förbjöd japanerna att resa utomlands. Detta edikt utfärdades år 1639, och i och med det var Japans isolering ett faktum.

De enda västerlänningar som fick fortsätta att driva handel med Japan var holländarna, som förvisades till Deshima — på den tiden en liten ö i Nagasakis hamn. I 200 år gick Japans sparsamma kontakter med den västerländska kulturen genom det senare återbördade Deshima. Direktören för handelsstationen på ön gav årligen ut en s. k. ”holländsk rapport”, varigenom regeringen informerades om vad som hände i världen utanför. Men shogunregimen såg till att ingen annan fick läsa dessa rapporter. Japanerna var därför helt isolerade till dess kommendör Perry knackade på dörren år 1853.

Isoleringen bryts

När Perrys följe av stora svarta fartyg i ett moln av rök ångade in i Edobukten, skrämde de nästan vettet ur traktens fiskare, som trodde att det var vulkaner som kom farande emot dem. Invånarna i Edo (nu Tokyo) greps av panik, och många flydde ur staden med alla sina tillhörigheter. Det blev en sådan folkvandring att regeringen var tvungen att utfärda en officiell bulletin för att lugna folket.

Det var inte bara kommendör Perrys ångfartyg som slog det isolerade folket med häpnad, utan också de gåvor som han hade med sig. De fick till sin stora förvåning se en demonstration av hur meddelanden överfördes mellan två byggnader på telegrafisk väg. Publikationen Narrative of the Expedition of an American Squadron to the China Seas and Japan (Redogörelse för en amerikansk skvadrons expedition till Kinesiska havet och Japan), som sammanställdes under ledning av kommendör Perry, berättar om japanska myndighetspersoner som inte kunde motstå frestelsen att hoppa på ett lilleputtlokomotiv som ”knappt hade plats för ett sexårs barn”. Till och med en ”förnäm mandarin” klängde sig fast vid dess tak ”med sin vida ämbetsdräkt fladdrande för vinden”.

Dörren till Japan öppnades till sist på vid gavel genom Perrys andra besök påföljande år. Regeringen gav efter för trycket och öppnade landet. Benhårda isolationister som ville bevara Japans avskildhet tog då till terrorism, mördade regeringens främste representant och gick till angrepp mot utlänningar. Vissa isolationistiska furstar öppnade eld mot utländska fartyg. Konflikten ebbade dock så småningom ut, och Tokugawashogunatet fick lämna ifrån sig regeringsmakten till kejsaren.

Vid den tidpunkt då kommendör Perry öppnade dörren till Japan hade nationerna i Väst redan upplevt den industriella revolutionen. På grund av sin isoleringspolitik hade Japan emellertid kommit på efterkälken. De industrialiserade länderna hade tämjt ångkraften. På 1830-talet var ångmaskiner av olika slag i allmänt bruk. Japans isolationistiska politik hade gjort att landet låg långt efter västländerna i fråga om industrialisering. Den första japanska delegationen som besökte Europa blev intensivt medveten om detta. Vid en utställning i London år 1862 var de japanska utställningsföremålen tillverkade av papper och trä och ”tycktes vara hämtade från en antikvitetsaffär”, enligt en förlägen delegat.

Japanska delegationer som besökte Europa och Förenta staterna kände ett starkt behov av att industrialisera sitt land och var ivriga att introducera moderna uppfinningar och idéer. Sextiofyra år efter kommendör Perrys första besök i Japan besökte den siste kvarlevande medlemmen av hans besättning detta land och sade därefter: ”De framsteg Japan gjort på bara dryga sextio år är verkligen häpnadsväckande.”

Vi ser alltså att Japans isoleringspolitik i hög grad hade begränsat landets utvecklingsmöjligheter. Att vara öppen för nya idéer visade sig däremot vara till nytta för nationen på många sätt. I våra dagars Japan pekar emellertid somliga på ett annat problem — en tendens till ”mental isolering” bland vissa individer. Att bekämpa tendensen att tillsluta sinnet för nya idéer är dock en utmaning som inte bara gäller dagens japaner, utan alla människor. Var står du själv när det gäller frågan om ”mental isolering”? Skulle du fara väl av att öppna ditt sinne för nya idéer, liksom Japan gjorde på 1850-talet?

Är du öppen för nya idéer?

VISSA människor sluter till sitt sinne för alla nya idéer. De kanske värjer sig för dem därför att de skiljer sig från deras egna åsikter. En viss kvinna i Danmark skrev till exempel till veckotidningen Hjemmet och sade: ”Vi har ständigt Jehovas vittnen rännande vid vår dörr. De gör mig fruktansvärt irriterad, men jag kan inte komma på något sätt att bli av med dem. ... Skulle inte deras trakasserier kunna förbjudas i lag?”

När västvärlden knackade på Japans dörr i mitten av 1800-talet, betraktades också detta som ”trakasserier” av landets invånare. För många av dem var allt som hade med dessa inkräktare att göra värdelöst eller rentav skadligt. Som det heter i ett österländskt ordspråk: ”Misstänksamheten skapar monster i mörkret.” Dåtida teckningar föreställande kommendör Perry visar tydligt vilken inställning många japaner hade. Av de cirka 50 teckningar som ännu finns kvar är det bara 2 eller 3 som avbildar honom som en vanlig amerikansk sjöofficer. De övriga avbildar honom som ett långnäst troll eller bleksiktigt monster, vilket framgår av bilden här ovan.

I och med att landet öppnades för kontakter med omvärlden kom emellertid vidsynta japaner att inse att utlänningar inte var barbarer. För somliga medlemmar av den första japanska delegationen till Förenta staterna var det som om fjäll föll från deras ögon, när de själva fick se prov på den västerländska kulturen. Högre befattningshavare klagade över hur oartiga amerikanerna var från japansk ståndpunkt sett, men den yngre generationen gjorde en mer balanserad bedömning av den för dem nya kulturen.

En 19-årig tjänare till en hög ämbetsman skrev senare: ”De flesta av de 70 medlemmarna i vår japanska delegation kände förbittring eller hat mot [amerikanerna]. Men efter att ha sett hur det verkligen förhöll sig insåg vissa i vår grupp att de hade misstagit sig och ångrade att de hade hyst sådana känslor. Att betrakta utlänningar som lika lågt stående som hundar eller hästar och uppträda kränkande mot dem kommer endast att göra oss beryktade för att vara obarmhärtiga och orättvisa.” Är du vidsynt nog att betrakta nya tankar och föreställningar med en lika fördomsfri inställning som denne unge man?

Bereanernas exempel

Under första århundradet v.t. hyste många judar en oreflekterad fördomsfullhet mot kristna läror. Den liknade på sätt och vis den fördomsfullhet som isolationistiska japaner kände mot världen utanför. ”Den ... [kristna läran] blir motsagd överallt”, hävdade judarna i det forntida Rom. (Apostlagärningarna 28:22) Beträffande vissa kristna i staden Tessalonika utropade vissa fördomsfulla judar: ”De här männen som har omvälvt den bebodda jorden, de har nu också kommit hit.” — Apostlagärningarna 17:6.

Det fanns emellertid människor som var villiga att se längre än till sina egna förutfattade meningar. Hur reagerade till exempel invånarna i Berea för de goda nyheter som predikades av aposteln Paulus och hans medarbetare Silas? Bibelskribenten Lukas sade beträffande bereanerna: ”De senare var ädlare till sinnes än de i Tessalonika, för de tog emot ordet med allra största villighet och rannsakade dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting.” (Apostlagärningarna 17:11) Är du lika ”ädel till sinnes” som invånarna i Berea?

Ett exempel på en sådan person är Masaji. En gång i tiden var han mycket avogt inställd till kristendomen. Han påminde om isolationisterna som inte ville öppna Japan för omvärlden. När hans hustru, Sachiko, började studera bibeln, satte han sig till våldsamt motvärn. Han funderade till och med på att döda sin familj och sedan begå självmord. På grund av hans våldsamma uppträdande var den övriga familjen tvungen att lämna hemmet och flytta till Sachikos äldre bror i norra Japan.

Till sist beslöt Masaji att öppna sig en smula och undersöka sin hustrus religion. Efter att ha läst en del biblisk litteratur insåg han att han behövde göra vissa förändringar. Allteftersom hans studium av bibeln framskred förändrades hans våldspräglade attityd, och han började återspegla Guds andes frukter. (Galaterna 5:22, 23) Masaji tvekade först att besöka Jehovas vittnens möten, eftersom han fruktade att vittnena skulle hämnas för att han uppträtt så våldsamt mot dem. Men när han till sist besökte en Rikets sal, blev han välkomnad med sådan värme att han brast i gråt.

Ja, att övervinna fördomar och undersöka nya idéer kan vidga vår horisont och vara till nytta för oss på olika sätt. Betyder då det att vi måste vara öppna för alla nya idéer som vi träffar på?

Var selektiv!

När Japans isolering bröts, strömmade nya idéer in i landet. Somliga av dessa var till nytta för japanerna, men andra kunde de lika gärna ha varit utan. ”Tvärtemot kommendör Perrys intentioner”, sade den amerikanske generalen Douglas MacArthur, sedan han mottagit den japanska kapitulationen efter andra världskriget, ”utnyttjade Japan kunskapen från Väst som ett medel till förtryck och slaveri.” Genom att söka efterlikna sina västerländska rådgivare slog Japan in på en kurs som ledde till att nationen blev invecklad i en rad krig. Dessa kulminerade i andra världskriget, som slutade med att två atombomber fälldes över japanskt territorium.

Vilken lärdom kan vi dra av detta? Att vi bör vara selektiva när det gäller att acceptera nya idéer. Vi gör väl i att efterlikna de forntida bereanerna, som dagligen ”rannsakade ... Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting [som aposteln Paulus undervisade dem om]”. (Apostlagärningarna 17:11) Det grekiska ord som här återgetts med ”rannsaka” betyder ”göra noggranna och exakta efterforskningar såsom vid en rättegång”. (A. T. Robertson: Word Pictures in the New Testament) I stället för att blint acceptera varje ny idé som läggs fram för oss bör vi göra noggranna och exakta efterforskningar, precis som en domare skulle göra vid en rättegångsförhandling.

Om vi är selektiva, kommer vi inte att ryckas med av tillfälliga vurmar eller nya idéer som i själva verket är skadliga. Den så kallade nya moralen som lanserades på 1960-talet var till exempel i somligas ögon något nytt och tilltalande. Men en noggrann granskning skulle ha avslöjat att det var den gamla skadliga omoralen som hade fått ett nytt namn. I det i ekonomiskt avseende hårt ansträngda Tyskland på 1920-talet var det likaså säkert många som betraktade nazismen som en ny och spännande idé, men vilka sorgliga följder fick den inte!

Lyckligtvis har Gud försett oss med en prövosten, med vars hjälp vi kan bedöma nya idéer. Det är hans inspirerade ord, bibeln. Genom att tillämpa dess riktlinjer för familjelivet och andra mänskliga relationer kan vi bedöma värdet av många av de nya idéer som i dag framförs av sociologer, psykologer och andra som påstår sig vara experter inom dessa områden. (Efesierna 5:21—6:4; Kolosserna 3:5—14) Bibelns råd beträffande vårt förhållande till Gud och våra medmänniskor ger oss en bedömningsgrund för många av de nya idéer som nu florerar inom religionen. (Markus 12:28—31) Exakt kunskap i bibeln kommer att göra oss rustade att avgöra om en ny idé är av verkligt värde eller inte. Vi kommer då att kunna följa uppmaningen: ”Förvissa er om allt; håll fast vid det goda.” — 1 Tessalonikerna 5:21.

Jehovas vittnen besöker sina medmänniskor för att uppmuntra dem att skaffa sig kunskap i bibeln och på så sätt få den rätta bedömningsgrunden för nya idéer. Vittnena framhåller också bibliska tankar som är nya för många människor, till exempel den verkliga innebörden i den tid som vi lever i och vad framtiden kommer att föra med sig för mänskligheten. (Matteus 24:3—44; 2 Timoteus 3:1—5; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Ha därför inte en isolationistisk inställning när vittnena besöker dig i ditt hem. Varför inte i stället öppna din dörr och lyssna till vad de har att säga? Tillslut inte ditt sinne för idéer som kan bli till evig nytta för dig.

[Bildkälla på sidan 5]

Library of Congress; foto nr LC-USC62-7258