Sydneys juvel vid hamnen

Sydneys operahus, som beskrivits som ”juvelen vid Bennelong Point”, omges på tre sidor av det blå vattnet i Sydneys hamn. I klart solsken liknar det verkligen en juvel. Nattetid glänser ”snäckskalen”, i gotisk stil, som allra bäst i operahusets ljussken.

Förordet i boken A Vision Takes Form beskriver det synintryck operahuset ger: ”Sydneys operahus har blivit en av de byggnader som får en avgjort ny särprägel med varje liten skiftning av perspektivet eller förändring av ljuset. ... Ett tidigt morgondis eller glansen från en sen solnedgång kan göra så att skalen blänker som hjälmar i en legendarisk hjältesaga.”

Utformningen av operahuset uttänktes av den danske arkitekten Jørn Utzon, och hans förslag valdes slutligen bland mer än 200 internationella bidrag i en designtävling. Men vissa delar av hans utkast bedömdes som opraktiska och fordrade avsevärda förändringar.

Tidskriften Architects’ Journal i London beskrev det som ”det typiska uttrycket för romantisk skulpturkonst i stor skala”. Men förverkligandet av denna romantiska dröm bjöd på stora ingenjörsvetenskapliga svårigheter. Två av ingenjörerna, Sir Ove Arup och Jack Zunz, konstaterade: ”Sydneys operahus är ... ett vågspel i byggande. ... Eftersom de omständigheter under vilka det byggs är så ovanliga och eftersom problemen är så svåra, har det skapat unika möjligheter ... för utveckling av nya tekniska metoder. Många av dessa har sedan blivit använda i mer konventionella broar och byggnadsverk.”

Man beräknade ursprungligen att operahuset skulle kosta 7 miljoner australiska dollar, men när det var färdigt 1973, hade kostnaden skjutit i höjden till den astronomiska summan av 102 miljoner dollar!

Vi tar en titt i operahuset

När vi kommer in i foajén, lägger vi märke till att solljuset silar in genom tvåglasfönstren i de skalformiga takens konformiga öppningar. Byggnaden är, häpnadsväckande nog, täckt av 6.225 kvadratmeter speciellt glas gjort i Frankrike. Sedan kommer vi in i konsertsalen. När vi står längst bak och ser ut över de 2.690 sittplatserna mot scenen, blir vi imponerade av att se världens största mekaniska piporgel med mekanisk traktur.a Den har 10.500 pipor. Det är 25 meter till taket, vilket innebär att konsertsalen har en volym på 26.400 kubikmeter. Detta ”ger en efterklang på ungefär två sekunder, så att symfonimusiken kan höras med djup, rik och fyllig ton”, säger en officiell guide.

Lika imponerande är de tre andra hörsalarna, som designats för operor, symfonikonserter, baletter, filmer, solistuppträdanden, teaterföreställningar, kammarmusik, utställningar och sammankomster. Sammanlagt finns det 1.000 rum i operahuset, däribland restauranger, omklädningsrum och andra faciliteter.

[Bild på sidorna 16, 17]

Operahuset och Sydney Harbour Bridge

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Sydney Opera House Trust (foto: Tracy Schramm)

[Bild på sidan 17]

Interiör från operahuset och orgeln med dess 10.500 pipor

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Australian Archives, Canberra, A.C.T.