Egenmäktiga ämbetsmän avslöjas inför offentligheten

Man menade att det skulle vara till fördel att upplysa befolkningen på en del platser om vad de lokala myndighetspersonerna företog sig. När domstolarna i Quebec utsatte Jehovas vittnen för en behandling som förde tankarna till inkvisitionsdomstolarna, sände man ett brev till alla medlemmarna av Quebecs lagstiftande församling i vilket man lade fram fakta. När ingenting hände, sände Sällskapet en kopia av brevet till 14.000 affärsmän i hela provinsen. Sedan gick man till tidningarna med dessa upplysningar.

I östra Förenta staterna blev allmänheten informerad genom radiosändningar. På Betel i Brooklyn bildade några förkunnare som var duktiga skådespelare och goda imitatörer något som kallades ”King’s Theater”. När egenmäktiga myndighetspersoner drog Jehovas vittnen inför rätta, stenograferade man ner allt som sades under domstolsförhandlingarna. Skådespelarna var närvarande i rättssalen för att lära in polisens, åklagarens och domarens tonfall och sätt att tala. Sedan man hade annonserat radiosändningen vitt och brett för att försäkra sig om att många skulle lyssna, spelade ”King’s Theater” upp hela rättegångsförloppet som radioteater. På så sätt fick allmänheten veta exakt vad personer i offentlig ställning företog sig. På grund av att offentlighetens strålkastarljus riktades mot dessa ämbetsmän, blev en del av dem med tiden mer försiktiga i sin handläggning av fall som gällde Jehovas vittnen.

Förenad aktion inför nazistförtrycket

När regeringen i Nazisttyskland satte i gång en kampanj för att stoppa Jehovas vittnens verksamhet i Tyskland, gjorde bröderna upprepade försök att komma till tals med de tyska myndigheterna. Men inget hjälpte. Sommaren 1933 hade verksamheten blivit förbjuden i de flesta tyska delstaterna. Den 25 juni 1933 antog därför Jehovas vittnen vid en sammankomst i Berlin en offentlig förklaring angående sin förkunnartjänst och syftet med den. Man sände exemplar av denna förklaring till alla höga regeringstjänstemän, och dessutom delades flera miljoner ut till allmänheten. Trots det vägrade domstolarna i juli 1933 att ta upp frågan om att upphäva förbudet. Tidigt följande år skrev J. F. Rutherford ett personligt brev till Adolf Hitler angående situationen. Brevet överlämnades till Hitler av ett särskilt sändebud. Längre fram gick hela det världsvida brödraskapet till aktion.

Söndagen den 7 oktober 1934, klockan nio på förmiddagen, församlades varje grupp av Jehovas vittnen i Tyskland. De bad en bön om Jehovas ledning och välsignelse. Sedan sände varje grupp ett brev till tyska regeringstjänstemän, i vilket de förklarade att de var fast beslutna att fortsätta att tjäna Jehova. Innan de skildes dryftade de sin Herres, Jesu Kristi, ord i Matteus 10:16—24. Därefter gick de ut och avgav ett vittnesbörd för sina grannar om Jehova och hans kungarike under Kristus.

Samma dag kom Jehovas vittnen jorden runt tillsammans i sina församlingar, och efter att ha bett till Jehova sände de ett telegram med följande varning till Hitlers regering: ”Er hårda behandling av Jehovas vittnen upprör alla anständiga människor på jorden och vanärar Guds namn. Upphör med all vidare förföljelse mot Jehovas vittnen, i annat fall kommer Gud att förgöra Er och Ert nationalsocialistiska parti.” Men förföljelsen upphörde inte därmed.

Gestapo intensifierade sina ansträngningar att krossa Jehovas vittnens verksamhet. Efter massarresteringar år 1936 trodde de kanske att de hade lyckats. Men den 12 december 1936 genomförde omkring 3.450 förkunnare som ännu var fria i Tyskland en blixtaktion; i hela landet delade de ut en tryckt resolution som tydligt förklarade Jehovas uppsåt och framhöll att Jehovas vittnen var beslutna att lyda Gud såsom härskare mer än människor. Motståndarna kunde inte förstå hur det var möjligt att genomföra en sådan utdelning. Några månader senare, när Gestapo försökte bagatellisera de anklagelser som riktades mot dem i resolutionen, utarbetade Jehovas vittnen ett öppet brev i vilket de skoningslöst namngav de nazistiska tjänstemän som hade misshandlat Jehovas vittnen. År 1937 delades också det här brevet ut överallt i Tyskland. På så vis blottlades de ondskefulla människornas gärningar för allas ögon. Det gav också alla möjlighet att avgöra hur de själva ville ställa sig till dessa den Högstes tjänare. — Jämför Matteus 25:31—46.

Världsvid publicitet ger viss lättnad

Också i andra länder har regeringarna behandlat Jehovas vittnen hårt och förbjudit deras möten och offentliga predikande. I några fall har dessa regeringar varit orsak till att Jehovas vittnen har förlorat sina förvärvsarbeten och att deras barn har avstängts från skolorna. I många länder har regeringarna också tillgripit fysiskt våld. Ändå har dessa länder i de flesta fall författningar som garanterar religionsfriheten. För att hjälpa sina förföljda bröder har Sällskapet Vakttornet ofta sett till att en detaljerad rapport om vad som förekommit har fått världsvid publicitet. Rapporterna har publicerats i tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, och ibland har pressen återgett dessa rapporter. Många tusen brev från hela världen med vädjanden till stöd för Jehovas vittnen har sedan strömmat in till de ansvariga regeringstjänstemännen.

Till följd av en sådan kampanj år 1937 fick guvernören i Georgia i Förenta staterna på bara två dagar omkring 7.000 brev från fyra länder samtidigt som borgmästaren i La Grange i Georgia överhopades med tusentals brev. Liknande kampanjer genomfördes till stöd för Jehovas vittnen i Argentina år 1978 och år 1979, Benin 1976, Burundi 1989, Dominikanska republiken 1950 och 1957, Etiopien 1957, Gabon 1971, Grekland 1963 och 1966, Jordanien 1959, Kamerun 1970, Malawi 1968, 1972, 1975 och 1976, Malaya 1952, Moçambique 1976, Portugal 1964 och 1966, Singapore 1972, Spanien 1961 och 1962 samt Swaziland år 1983.

Situationen i Grekland är ett senare exempel på vad Jehovas vittnen i hela världen gör för att ge lättnad åt sina förtryckta bröder. På grund av den häftiga förföljelse som Jehovas vittnen utsattes för där i landet på anstiftan av det grekisk-ortodoxa prästerskapet offentliggjorde både Vakttornet och Vakna! (med en samlad internationell upplaga på över 22.000.000) år 1986 utförliga rapporter om förföljelsen. Jehovas vittnen i andra länder uppmanades att stödja sina bröder genom att skriva till grekiska regeringsmedlemmar. Det gjorde de. Athentidningen Vradyni rapporterade att justitieministern överhopades med mer än 200.000 brev från över 200 länder och på 106 språk.

Följande år, när ett mål som gällde Jehovas vittnen prövades i appellationsdomstolen i Chania på Kreta, var representanter för Jehovas vittnen från sju andra länder (England, Frankrike, Förenta staterna, Italien, Japan, Spanien och Tyskland) närvarande som parter i målet och för att stödja sina kristna bröder. När Greklands högsta domstol år 1988 avkunnade en ogynnsam dom i ett annat mål som gällde Jehovas vittnen, överklagade man till Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna. Den 7 december 1990 presenterade man där för 16 jurister från nästan alla delar av Europa en förteckning över 2.000 arresteringar och flera hundra rättsfall i vilka Jehovas vittnen i Grekland hade dömts på grund av att de hade talat om Bibeln. (I själva verket ägde 19.147 sådana arresteringar rum i Grekland under åren 1938—1992.) Kommissionen beslöt enhälligt att fallet skulle prövas av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

I några fall har ett sådant avslöjande av kränkningar av de mänskliga rättigheterna gett en viss lättnad. Men oavsett vilka åtgärder domare eller styresmän vidtar, fortsätter Jehovas vittnen att lyda Gud som sin högste Härskare.

[Ruta på sidan 694]

En modig förklaring till den nazistiska staten

Den 7 oktober 1934 sände alla församlingar av Jehovas vittnen i Tyskland följande brev till den tyska regeringen:

”TILL REGERINGEN:

Jehova Guds ord som finns i den Heliga skrift är den högsta lagen. Det är vårt enda rättesnöre, eftersom vi har invigt oss åt Gud och är sanna, uppriktiga efterföljare till Kristus Jesus.

Under det gångna året har ni kränkt Guds lag och våra rättigheter genom att förbjuda oss som Jehovas vittnen att samlas för att studera Guds ord och tillbe och tjäna honom. I sitt ord befaller Gud oss att vi inte skall underlåta att församlas. (Hebréerna 10:25) Jehova befaller oss: Ni är mina vittnen om att jag är Gud. Gå ut och framför mitt budskap till folket. (Jesaja 43:10, 12; Jesaja 6:9; Matteus 24:14) Er lag står i direkt konflikt med Guds lag. Vi följer de trogna apostlarnas exempel och ’måste lyda Gud mer än människor’, och det kommer vi också att göra. (Apostlagärningarna 5:29) Därför underrättar vi er om att vi till varje pris lyder Guds befallningar, att vi kommer att samlas för att studera hans ord och att vi kommer att tillbe och tjäna honom som han har befallt. Om er regering eller era ämbetsmän övar våld mot oss för att vi lyder Gud, kommer vårt blod över era huvuden, och ni kommer att få avlägga räkenskap inför den allsmäktige Guden.

Vi har ingenting med politiska angelägenheter att göra, utan vi är helt och fullt hängivna Guds rike under Kristi, hans kungs, styre. Vi kommer inte att vålla någon människa lidande eller skada. Det skulle glädja oss att kunna leva i frid med alla människor och göra gott mot alla i den mån vi har möjlighet, men eftersom er regering och era ämbetsmän fortsätter att försöka tvinga oss till olydnad mot universums högsta lag, måste vi nu göra er uppmärksamma på att vi, genom hans nåd, vill lyda Jehova Gud och att vi helt och fullt litar på att han kommer att befria oss från allt förtryck och alla förtryckare.”