Lojalitet mot Jehova Gud förbunden med personlig beslutsamhet hjälper dem att hålla ut. ”Jag tror att det berodde på min egen fasta beslutsamhet”, förklarar Yvonne, hustru till en militär. ”Jag visste att det skulle finnas sätt att kringgå min mans motstånd.” Och det fanns det verkligen.

En annan kristen kvinna, gift med en officer, berättar hur hennes fasta ståndpunkt till och med gör livet lättare för hennes man. ”Han kan mitt schema, precis som han kan sitt eget, och militärer uppskattar det”, förklarar hon. Trots det är hennes fortsatta tjänst för Jehova inte lätt.

Susan, som plötsligt var tvungen att flytta från sin hemtrakt, kom att bo på den militärflygbas där hennes man var placerad. Hon var ny i sanningen och under press från sin icke troende man att upphöra att ta del i den kristna förkunnartjänsten. Men hon berättar: ”Jag gick direkt till mötena på orten, och där hade jag möjlighet att sitta ner och prata med andra systrar. Jag kan sannerligen säga att det var denna samvaro som fick mig att fortsätta.”

Ibland orsakar ensamhet depression. Även då ger goda nyheter ett välkommet lyft. Glenys, en syster från England som följde med sin man när han blev placerad utomlands, berättar: ”När jag var riktigt nere, var det någon, som jag hade lärt känna för flera år sedan då jag själv var i armén, som oväntat skrev och berättade att hon nyligen hade blivit döpt som ett Jehovas vittne. Det gav mig en puff framåt precis vid rätt tillfälle.”

Jane, som reste till Kenya tillsammans med sin man, fann att kristna möten visade sig vara en livlina, även om de hölls på språk som hon inte förstod. ”Jag visste att det var här som Jehova önskade se mig”, förklarar hon. ”Jag var tillsammans med bröderna, och det var andligen styrkande för mig. De välkomnade mig, och det kändes som om vi var en familj.”

Jane är bara en av många i den här situationen som har upptäckt andliga släktingar som hon inte ens visste att hon hade! — Markus 10:29, 30.

När Diane började studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, väckte det missnöje hos hennes man, en officer inom flygvapnet. Vilken verkan hade detta på deras äktenskap? ”Det var som om ett stort isberg kom emellan oss”, förklarar Diane. ”Vi hade varit lyckligt gifta. Men plötsligt bodde vi bara under samma tak.” Hur klarade hon av det? ”Personlig övertygelse och beslutsamhet hade stor betydelse tillsammans med hjälp från Jehova och hans ande.” Diane tog Bibelns exempel med profeten Daniel till hjärtat.

I dag kan på liknande sätt en man som är motståndare kräva att hans hustru skall sluta upp med att gå på församlingsmöten. Hur bör hon handla? Jane befann sig i den situationen. Hon förklarar: ”Jag gav aldrig efter för påtryckningar. Jag visste att det inte gick att kompromissa. Jag var tvungen att visa hur mycket mötena betydde för mig.” Jehova välsignade hennes beslut när hon fortsatte att vara med vid mötena.

”Min man försökte få mig att sluta upp med att gå på möten, men det varade inte så länge”, berättar Glenys. ”Jag fortsatte att gå. När jag kom hem slog han mig ibland, och vid andra tillfällen möttes jag av tystnad.” Men hon uthärdade genom att gång på gång be. Också två av de äldste i församlingen bad regelbundet tillsammans med henne, vilket uppmuntrade henne mycket att fortsätta att vara med vid mötena. — Jakob 5:13—15; 1 Petrus 2:23.

Ibland kan mannens överordnade pressa honom att försöka hindra sin hustru från att predika de goda nyheterna. Diane fann att hon måste göra klart för sin man vad hon prioriterade. ”Jag var beredd att ta konsekvenserna av mitt fortsatta predikande”, sade hon. Detta är verkligen likt apostlarnas ställningstagande! (Apostlagärningarna 4:29, 31) Trots det var hon försiktig i sitt predikande. Hon berättar: ”Jag brukade ordna små kafferep och ge alla ett exemplar av Sanningsboken i present.” — Matteus 10:16; 24:14.

Underordnad utan att kompromissa

Även om kristna hustrur känner sig stressade på grund av äktenskapliga spänningar, ser de framåt och förtröstar på Jehova. Detta hjälper dem att bevara en balanserad syn. De ger sina män allt stöd de kan utan att kompromissa i fråga om sin tro. Genom att göra så följer de Petrus’ inspirerade råd: ”Ni hustrur [skall] underordna er era egna män.” (1 Petrus 3:1) I The Amplified New Testament lyder den här apostoliska befallningen: ”Underordna er som om ni kommer i andra hand och är beroende av dem, och anpassa er till dem.” Lägg märke till hur Jane följde det här rådet. Hon förklarar: ”Min man sade till mig att vad jag än ville göra, så fick det inte hindra hans karriär. Så jag försökte finna sätt på vilka jag kunde hjälpa honom.”

Somliga kristna hustrur har därför gått med på att vara med vid bjudningar som deras män har varit inbjudna till. Men de är fortfarande beslutna att aldrig kompromissa i fråga om sin tro. Jane tog tid på sig att prata med sin man om detta. Hon förklarade vänligt att hon var villig att följa med, men att hon inte ville att hennes närvaro skulle skämma ut honom. ”Jag visste att alla som är närvarande emellanåt förväntas stå upp och ta del i skålandet. Jag hade lärt mig att tro och lydnad endast skall ges Jehova och att skålande innebär mycket mer än att bara visa respekt. Min man förstod hur pinsam situationen kunde bli, så han sade helt enkelt: ’Stanna hemma!’ Jag lydde.”

Glenys, å andra sidan, följde med sin man till en sådan bjudning, men hon iakttog officerarna vid honnörsbordet. När hon såg att de förberedde sig för en skål, försvann hon diskret till toaletten! Ja, de här kvinnorna anpassade sig men kompromissade aldrig.

”De må vinnas utan ett ord”

”Om jag bevisar min egen duglighet som hustru, kommer min man att se att sanningen förändrar mig”, resonerade Yvonne. Så hon läste gång på gång kapitlet ”En hustru som är innerligt älskad” i Familjeboken.a ”Jag ägnade särskild uppmärksamhet åt stoffet under underrubriken ’De som gråter, tjatar och gnatar’! Men jag upptäckte att ju mer jag försökte tala med min man, desto värre blev det.” Men till slut lyckades hon hjälpa sin man till att tjäna Jehova. Hur då? Genom att tillämpa principen som finns i 1 Petrus 3:1, att män kan ”vinnas utan ett ord”.

Det sätt varpå kristna kvinnor tar hand om sina familjer gör mycket för att kristendomen skall vara tilltalande för andra. ”Jag försökte göra sanningen så attraktiv som möjligt”, berättar Diane. ”När jag gick till mötena kände min man sig övergiven, så jag gjorde det till en regel att säga till barnen att vara särskilt ordentliga när vi kom hem. Även jag försökte ägna honom extra uppmärksamhet då vi återvände.” Efter hand ändrades hennes mans inställning då han reagerade för sin familjs vänliga uppmärksamhet.

Andra Jehovas tjänare kan också hjälpa till. Jane berättar att hennes man tyckte om att vara tillsammans med vittnen som var missionärer i Kenya och som han träffade. ”De blev vänner med honom och pratade om fotboll, och de var mycket gästvänliga. Vid ett flertal tillfällen var vi inbjudna till olika missionärshem på middag.” Hennes man förklarade senare: ”Jag började se Janes tro från en helt annan sida. Hennes vänner var mycket intelligenta människor som kunde prata om det mesta.” På liknande sätt ändrade Dianes man sin syn på sanningen. När den bil han körde gick sönder, kom ett ungt vittne till hans undsättning. ”Det gjorde verkligen intryck på mig”, säger han.

Naturligtvis vinns inte alla äktenskapspartner över till sanningen. Vad händer då? Jehova bistår med hjälp så att det är möjligt för de trogna att härda ut. (1 Korinthierna 10:13) Tänk på Glenys’ uppmuntran till dem som är i en liknande situation som hon: ”Tvivla aldrig, nej aldrig, på att det är Jehova som instiftade äktenskapet och att han vill att par skall förbli tillsammans. Så oberoende av vad mannen kanske gör eller vilket motstånd man kan få från dem man har omkring sig, kommer Jehova aldrig att tillåta att man vacklar.” Även om hennes man ännu inte tjänar Jehova, har hans inställning till henne och till sanningen mildrats.