Sökandet efter tillförlitliga förutsägelser

STRAX efter det att den makedoniske kung som kom att bli känd som Alexander den store bestigit tronen år 336 f.v.t. besökte han oraklet i Delfi i centrala Grekland. Han hade högtflygande planer på att erövra stora delar av den dåtida kända världen. Men han önskade en försäkran från gudarna om att hans enorma företag skulle ha framgång. Den dag han kom till Delfi var det dock, enligt legenden, inte tillåtet att rådfråga oraklet. Men Alexander ville inte ge sig av utan att få ett svar, så han tvingade prästinnan att uttala en spådom. I vredesmod skrek hon: ”Min son, du är oövervinnlig!” Den unge kungen tog detta som ett gott omen — ett löfte om ett segerrikt fälttåg.

Men Alexander skulle ha fått mycket bättre upplysningar om utgången av fälttåget, om han hade undersökt de profetior som finns i bibelboken Daniel. Med anmärkningsvärd exakthet förutsade de hans snabba erövringar. Traditionen säger att Alexander så småningom fick tillfälle att se vad Daniel hade nedtecknat om honom. Enligt den judiske historieskrivaren Josephus blev den makedoniske kungen, när han kom in i Jerusalem, uppmärksammad på Daniels profetior — förmodligen kapitel 8 i den boken. (Daniel 8:5–8, 20, 21) Enligt berättelsen gjorde detta att staden skonades av Alexanders tillintetgörande härar.

Ett naturligt mänskligt behov

Vare sig det är fråga om kungar eller helt vanliga människor, i forntid eller i vår tid, så har människan alltid känt ett behov av tillförlitliga förutsägelser angående framtiden. Som förnuftsbegåvade varelser studerar vi människor det förflutna, är medvetna om nuet och är i synnerhet intresserade av framtiden. Ett kinesiskt ordspråk säger träffande: ”Den som kunde förutsäga händelser tre dagar i förväg skulle bli rik i tusentals år.”

Historien igenom har miljontals människor försökt kika in i framtiden genom att rådfråga sådant som de trott vara från gudarna. Ta till exempel de forntida grekerna. De hade ett otal heliga orakel, till exempel i Delfi och Dodona och på ön Delos, dit man begav sig för att fråga sina gudar om såväl den politiska och militära utvecklingen som personliga angelägenheter som resor, äktenskap och barn. Inte bara kungar och militära ledare, utan också hela stammar och stadsstater, sökte vägledning från andevärlden genom dessa orakel.

Enligt en professor sker det nu en ”snabb spridning av organisationer ägnade åt studiet av framtiden”. Men ändå är det många som väljer att ignorera den enda tillförlitliga källan till profetior — Bibeln. De avfärdar snabbt möjligheten att Bibelns profetior skulle innehålla just de upplysningar som de söker. Somliga forskare går så långt att de jämställer Bibelns profetior med de förutsägelser som gavs av de forntida oraklen. Och skeptiker i våra dagar har vanligtvis förutfattade meningar om Bibelns profetior.

Vi uppmanar dig att själv undersöka Bibelns redogörelse. Vad visar en noggrann jämförelse mellan Bibelns förutsägelser och mänskliga orakelsvar? Kan man lita mer på de bibliska profetiorna än på de forntida oraklen? Och kan man tryggt och säkert bygga sitt liv kring Bibelns profetior?

Varför man kan lita på Bibelns profetior

KUNG Pyrrhus i Epirus i nordvästra Grekland var engagerad i en långdragen konflikt med romarriket. Med en desperat önskan att få veta hur utgången skulle bli gav han sig av för att rådfråga oraklet i Delfi. Men svaret han fick kunde tolkas på två olika sätt: 1) ”Jag säger att du, son av Aiakos, kan besegra romarna. Du kommer att fara, du kommer att återvända, aldrig kommer du att förgås i krig.” 2) ”Jag säger dig att romarna kan besegra dig, du son av Aiakos. Du kommer att fara, du kommer aldrig att återvända, du kommer att förgås i kriget.” Pyrrhus valde att förstå oraklet på det första sättet och valde således att kriga mot Rom. Han blev i grund besegrad.

Sådana fall gjorde antikens orakel ökända för att vara oklara och mångtydiga. Men hur är det då med Bibelns profetior? En del kritiker hävdar att de profetior som finns i Bibeln inte är mycket bättre än oraklen. Dessa kritiker spekulerar i om Bibelns profetior blott och bart är skarpsinniga förutsägelser om framtida händelser gjorda av mycket begåvade och klarsynta personer, vanligtvis ur prästklassen. Man tror att dessa män, med hjälp av sin erfarenhet eller sina särskilda förbindelser, kunde förutse det naturliga händelseförloppet i vissa situationer. Genom att jämföra de olika drag som kännetecknar Bibelns profetior med sådant som är kännetecknande för orakelsvaren kommer vi att lättare kunna dra riktiga slutsatser.

Skillnader

Oraklen var kända för att vara tvetydiga. I Delfi, till exempel, kom svaren som obegripliga ljud. De måste tolkas av präster, som gav svaren i tvetydigt formulerade verser. Ett klassiskt exempel på detta är det svar som Krösus, kungen i Lydien, fick. När han rådfrågade oraklet fick han svaret: ”Om Krösus går över floden Halys, skall han störta ett mäktigt välde.” I själva verket visade sig detta ”mäktiga välde” vara hans eget! När Krösus gick över floden Halys för att invadera Kappadokien, blev han besegrad av persern Cyrus.

I skarp kontrast till hedniska orakel är Bibelns profetior kända för sin exakthet och klarhet. Ett bra exempel är profetian om Babylons fall, vilken finns nedtecknad i Jesajas bibelbok. Omkring 200 år före denna händelse förutsade profeten Jesaja detaljerat och exakt Medo-Persiens seger över Babylon. Profetian uppenbarade att erövraren skulle bära namnet Cyrus, och den visade själva strategin, att man skulle leda bort vattnet från ett vallgravsliknande flodförsvar och gå in i en befäst stad genom öppna portar. Allt detta uppfylldes i detalj. (Jesaja 44:27–45:2) Det blev också riktigt förutsagt att Babylon så småningom skulle bli helt obebott. — Jesaja 13:17–22.

Lägg också märke till hur tydligt profeten Jona uttryckte följande varning: ”Bara fyrtio dagar till, och Nineve kommer att omstörtas.” (Jona 3:4) Det finns ingen tvetydighet här! Budskapet var så dramatiskt och rättframt att Nineves män genast ”började sätta tro till Gud, och de grep sig an med att utropa en fasta och klä sig i säckväv”. Till följd av nineviternas ånger lät Jehova inte någon olycka komma över dem vid det här tillfället. — Jona 3:5–10.

Man använde orakel som ett medel för att skaffa sig politiskt inflytande. Härskare och militära ledare citerade ofta den tolkning de gillade bäst för att främja sina egna intressen och allt som de företog sig och gav det därigenom en ”gudomlig täckmantel”. Men Guds profetiska budskap framfördes utan några själviska hänsynstaganden.

För att belysa saken: Jehovas profet Natan drog sig inte för att tillrättavisa kung David som handlat orätt. (2 Samuelsboken 12:1–12) Under Jerobeam II:s regering över tiostammarsriket Israel framförde profeterna Hosea och Amos sträng kritik till den upproriske kungen och hans understödjare på grund av deras avfall och Gud vanärande uppförande. (Hosea 5:1–7; Amos 2:6–8) Särskilt skarp var den varning Jehova gav genom profeten Amos mun: ”Jag skall stå upp mot Jerobeams hus med ett svärd.” (Amos 7:9) Jerobeams hus blev tillintetgjort. — 1 Kungaboken 15:25–30; 2 Krönikeboken 13:20.

Mestadels gavs orakelsvar mot betalning. Den som gav mycket kunde få det svar han ville ha. De som rådfrågade oraklet i Delfi betalade dyrt för värdelösa upplysningar, och på så vis fylldes Apollontemplet och tillhörande byggnader med stora rikedomar. Bibelns profetior och varningar, däremot, framfördes utan kostnad och utan någon partiskhet. Så var det oavsett vilken ställning den person som de riktades till hade eller hur rik denne var. En sann profet kunde nämligen inte mutas. Profeten och domaren Samuel kunde uppriktigt fråga: ”Av vems hand har jag tagit emot pengar för att tiga, för att jag därmed skulle gömma mina ögon?” — 1 Samuelsboken 12:3.

Eftersom man kunde få orakelsvar bara på vissa speciella platser, krävdes det stor ansträngning för att resa dit för att få dem. För folk i allmänhet var dessa platser ytterst svåra att nå, eftersom de låg på sådana ställen som Dodona på berget Tomaros i Epirus och Delfi i det bergiga centrala Grekland. Vanligtvis hade bara de rika och de mäktiga möjlighet att rådfråga gudarna genom dessa orakel. Därtill kommer att ”gudarnas vilja” uppenbarades bara några få dagar under året. Jehova Gud utgör en slående kontrast till detta genom att han sände sina profetiska budbärare direkt till människorna för att förkunna de profetior som de behövde få höra. Under judarnas fångenskap i Babylon, till exempel, hade Gud åtminstone tre profeter som tjänade hos hans folk — Jeremia i Jerusalem, Hesekiel under fångenskapen och Daniel i det babyloniska väldets huvudstad. — Jeremia 1:1, 2; Hesekiel 1:1; Daniel 2:48.

Orakelsvar gavs i allmänhet enskilt, så att den som fick dem kunde utnyttja uttydningen till sin egen fördel. Bibelns profetior däremot framfördes ofta offentligt så att alla kunde höra budskapet och förstå innebörden. Profeten Jeremia talade många gånger offentligt i Jerusalem, även om han visste att hans budskap inte var populärt bland stadens ledare och invånare. — Jeremia 7:1, 2.

I dag betraktas orakel som en del av den forntida historien. De har inget praktiskt värde för människor som lever i dessa kritiska tider. Det finns inga orakelsvar som handlar om vår tid eller om framtiden. Bibelns profetior utgör en anmärkningsvärd kontrast — de är en del av ”Guds ord [som] är levande och utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12) De profetior i Bibeln som redan har uppfyllts ger ett mönster för hur Jehova handlar med människor och uppenbarar viktiga grunddrag i hans uppsåt och personlighet. Dessutom väntar viktiga bibliska profetior på att få sin uppfyllelse i en nära framtid. Aposteln Petrus beskrev vad som ligger framför oss när han skrev: ”Det finns nya himlar [det himmelska messianska kungariket] och en ny jord [ett rättfärdigt mänskligt samhälle] som vi väntar på enligt [Guds] ... löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petrus 3:13.

Genom den här korta jämförelsen mellan Bibelns profetior och den falska religionens orakel kommer du kanske fram till samma slutsats som boken The Great Ideas: ”Vad dödliga människors förutvetande beträffar tycks de hebreiska profeterna vara unika. I motsats till hedniska magiker och spåmän behöver de inte begagna sig av olika knep och finter för att tränga in i gudomliga hemligheter. ... Deras profetiska uttalanden tycks i de flesta fall, till skillnad från oraklens, vara otvetydiga. Avsikten tycks åtminstone ha varit att uppenbara, inte att dölja, Guds plan i sådana angelägenheter där Han själv önskar uppdaga sina vägar för människan.”