Alla de större religionerna i världen har andel i den illa beryktade skökans blodskuld. Den japanska shintoreligionen måste till exempel bära en del av skulden för den fanatiska och sadistiska mentalitet, som den japanska militären ådagalade under andra världskriget. Historikern Paul Johnson menar att man fann det nödvändigt att uppfinna ”en statsreligion och en rådande morallära, känd som shinto och bushido [”krigarens väg”] för att styrka sig själva i en hård och konkurrensbetonad värld” dominerad av europeiska uppförandenormer. ”Man grundade en regelrätt kejsardyrkan, särskilt i de väpnade styrkorna, och från och med 1920-talet undervisades [eleverna] i alla skolor i en nationell moralkodex, kokumin dotoku.” Vad blev resultatet? År 1941, när Japan bombade Pearl Harbor och därigenom gick in i andra världskriget, förvandlades shinto ”från en primitiv, föråldrad minoritetskult till ett stöd för en modern totalitär stat, och genom en synnerligen motbjudande ironi blev den religion som skulle ha tjänat till att motstå den tidens profana fasor i stället använd till att helga dem”.

Angående Indiens delning år 1947, i vilken religiösa meningsskiljaktigheter var en faktor, säger historikern Johnson följande: ”Mellan 5 och 6 miljoner människor flydde för livet i vardera riktningen. ... Man beräknade då att antalet döda var mellan 1 och 2 miljoner. Senare beräkningar varierar mellan 200.000 och 600.000.” Religiöst motiverat dödande och förödmjukande äger fortfarande rum i det hinduiska samhället. Ofta blir harijans eller utstötta, som tidigare kallades kastlösa, offer för ligamord organiserade av rika jordägare.

Dessutom pågår det ständiga strider bland hinduer, sikher och andra österländska religioners medlemmar. Till dessa strider fogar varje religion sin andel av hat, strid och mord. Detta är bara en annan sida av det stora Babylons frukt.