Det var år 1950, medan jag tjänade på Tasmanien, som jag blev inbjuden till Gileadskolans 16:e klass. Efter att ha utexaminerats blev jag, som tidigare nämnts, förordnad att tjäna i Pakistan.

Äktenskap och familj

När jag hade varit i Pakistan i sex år, gifte jag mig med Edna Marsh, som hade tjänat som missionär i Japan. Edna förenade sig med mig, och tillsammans öppnade vi ett nytt missionärshem i Quetta i Pakistans bergstrakter. Vi tillbringade två år i Quetta, men när vårt första barn var på väg beslöt vi oss för att återvända till Australien.

Nyligen fick vi besök av en gammal vän, som var den första som tog ståndpunkt för sanningen i staden Quetta i Pakistan. Efter ett möte i Launcestonförsamlingen här på Tasmanien berättade hon för församlingen att hon vid två olika tillfällen när jag kom på besök hade uppmanat sin tjänare att säga att hon inte var hemma. Men när jag längre fram träffade henne i trädgården och hon inte kunde komma undan, började hon ställa frågor och tackade så småningom ja till ett bibelstudium. Hon berättade hur tacksam hon var för att jag hade visat beslutsamhet genom att härda ut på mitt svåra missionärsdistrikt där i Pakistan.

Vid en sammankomst i Sydney några år tidigare kom en ung kvinna springande mot mig och omfamnade mig med stor entusiasm. Förvånad försökte jag säga att hon nog hade misstagit sig. ”Nej”, svarade hon, ”är inte du Joe Oakley? Du och Alex Miller studerade med vår familj i Lahore i Pakistan, och nu är min mor och min syster och jag i sanningen och bor här i Sydney.”