Glenn Finlay, en annan ung australiensisk pionjär, ersatte senare Jim och Lionel. Han predikade ensam i Kerema i 18 månader. ”Det var en svår tid”, säger Glenn, ”och ibland undrade jag om jag gjorde någon nytta över huvud taget. Men sedan fick jag vara med om något som gjorde mig ödmjuk och fick mig att ändra inställning.

En av dem som jag studerade Bibeln med var Hevoko, en äldre bagare i byn. Han var analfabet och hade efter några månader bara lyckats lära sig några få grundsanningar. Jag undrade om det var någon mening med att undervisa honom. Så en morgon, då jag närmade mig hans hus, hörde jag en röst och stannade för att lyssna. Det var Hevoko som bad högt till Jehova och innerligt tackade honom för att han lärt honom sanningen om sitt namn och sitt rike. Hans uppriktiga bön påminde mig om att Jehova ser till människors hjärta och inte till deras intellekt. Han känner dem som älskar honom.” (Joh. 6:44)

När man började predika i nya områden arbetade pionjärer länge och hårt med att översätta litteratur till andra lokala språk. Jim Smith berättar: ”Genom att skriva ner nya ord och uttryck sammanställde jag med stor möda en tairumsk ordbok. Jag antecknade också en del grammatiska regler som jag använde när jag översatte studieartiklar i Vakttornet. Jag arbetade ofta till långt fram på natten med att renskriva översatta artiklar på maskin. Materialet delades sedan ut till dem som var med vid mötena. Senare översatte jag ett vikblad och en broschyr till tairuma. De här tidiga publikationerna hjälpte många människor i Kerema att lära känna sanningen.”

DE GODA NYHETERNA SPRIDS NORRUT

I juni 1956 flyttade de nygifta pionjärerna Ken och Rosina Frame som första vittnen till New Ireland, en ö i Bismarckarkipelagen i nordöstra Papua Nya Guinea. Ken, som var kamrer, arbetade på ett stort handelsföretag i Kavieng, huvudorten på ön. Ken berättar: ”Innan vi lämnade Sydney fick vi rådet att låta människorna bli vana vid oss innan vi började predika öppet. Rosina var en skicklig sömmerska och hade snart många kunder. Vi vittnade informellt för dem, och snart kom en liten grupp intresserade personer diskret tillsammans hemma hos oss en gång i veckan.

Arton månader senare besökte kretstillsyningsmannen, John Cutforth, oss och frågade om han skulle kunna visa filmen ’Den lycka som präglar nya världens samhälle’. Jag talade med ägaren till ortens biograf, och han gick med på att visa vår film utan att ta betalt. Hans personal måste ha berättat för andra om filmen, för när vi kom till biografen var det fullt med folk vid ingången, och vi måste få hjälp av polisen för att komma in. Över 230 personer såg filmen, förutom alla som tittade på den genom de öppna fönstren. Efter den här händelsen kunde vi predika mer öppet.”

I juli 1957 bildades en församling i Rabaul på New Britain, en vacker hamnstad mellan två aktiva vulkaner. Församlingen i Rabaul samlades på gården till ett hus som hyrdes av pionjärer med särskilt uppdrag. ”Över hundra personer kom till huset varje kväll för att studera Bibeln”, säger pionjären Norman (Norm) Sharein. ”Vi delade upp dem i grupper på omkring 20 och undervisade dem under träden i skenet av lampor.”

När församlingen var värd för sin första kretssammankomst, blev sju personer döpta i havet. Fem av dem började snart som pionjärer. Men var skulle de bäst kunna tjäna? Avdelningskontoret i Australien hade svaret – Madang!

I Madang, en stad vid nordöstra kusten på huvudön, var ”fälten” mogna för skörd. (Joh. 4:35) Den lilla gruppen förkunnare där hann knappt med att hjälpa alla intresserade. När Matthew Pope, en pionjär från Kanada, och hans familj flyttade dit och köpte ett hus med flera små stugor på gården, kunde fler pionjärer skickas dit.

Åtta pionjärer kom från Rabaul och spred ut sig över Madangområdet. En av dem, Tamul Marung, skaffade sig en cykel och åkte med kustbåt till sin hemby, Basken, fem mil norr om Madang. Sedan han hade predikat i Basken cyklade han tillbaka till Madang och predikade utefter vägen. Han återvände sedan till Basken, bildade en församling där och var pionjär i ytterligare 25 år. Under den tiden gifte han sig och fick barn. Hans dotter och hans brors sondotter arbetade senare vid Betel.