En del missionärer arbetar i resetjänsten. För att besöka församlingar kan de vara tvungna att resa med transportmedel av de mest skiftande slag. Så var det för Edgar Mangoma. I de kretsar som han betjänade fanns floden Fly och sjön Murray. ”När jag besökte de två församlingarna vid sjön for jag med kanot – ibland med motor och ibland utan. I det senare fallet brukade det ta mig upp till åtta timmar att komma från den ena församlingen till den andra. Vanligtvis följde tre eller fyra bröder med mig, och det trots att de visste att de måste paddla hela vägen tillbaka sedan de lämnat av mig. Jag uppskattade dem verkligen!”

Missionärernas goda exempel, deras ödmjukhet och kärlek till människor har lett till ett enastående vittnesbörd. En kretstillsyningsman skrev: ”Byborna var förvånade över att jag åt och bodde hemma hos intresserade personer. Ja, några har sagt till mig: ’Din gudsdyrkan är äkta. Våra pastorer umgås inte med oss som du gör.’”

Tycker utländska systrar att det är svårt att anpassa sig till livet i Papua Nya Guinea? ”De första månaderna tyckte jag att det var mycket svårt”, berättar Ruth Boland, som följde med sin man, David, i resetjänsten. ”Många gånger ville jag ge upp. Men jag är glad att jag inte gjorde det, för jag kom att uppskatta och älska bröderna och systrarna. Min man och jag tänkte mindre och mindre på oss själva och mer och mer på andra. Ingenting kunde mäta sig med den glädje vi kände. Materiellt sett hade vi ingenting, men vi var andligt rika. Och vi såg Jehovas hand i så mycket som hände – inte bara när det gällde framgången i predikoarbetet, utan också i vårt eget liv. När man inte har något i materiellt avseende, förtröstar man verkligen på Jehova och får se hans välsignelse.”

[Ruta/Bilder på sidorna 147, 148]

”Jehova är vår störste lärare”

JOHN TAVOISA

FÖDD 1964

DÖPT 1979

PROFIL Som barn blev han grymt förföljd av sina lärare och skolkamrater och blev tvungen att sluta skolan efter bara två år. Han är nu kretstillsyningsman.

◼ JAG föddes i byn Govigovi i provinsen Milne Bay. Min far började studera Bibeln när jag var sju år, och han lärde mig det som han fick lära sig.

Det var vid den tiden jag började skolan. När mina två lärare, som tillhörde anglikanska kyrkan, fick veta att jag hade kontakt med Jehovas vittnen började de förfölja mig. Mina skolkamrater gjorde också det, och de till och med slog mig med käppar. Det ledde till att jag blev tvungen att sluta skolan efter bara två år.

Omkring ett år senare såg jag en av lärarna på marknaden. ”Du är en intelligent pojke. Det skulle ha gått bra för dig i skolan”, sade han. ”Men på grund av din religion kommer du inte att bli annat än en tjänare åt dina skolkamrater.” Jag berättade för min far vad läraren hade sagt, och hans svar uppmuntrade mig mycket. ”Om världen inte vill ge dig utbildning”, sade han, ”kommer Jehova att göra det.”

Far och en pionjärbroder hjälpte mig att få den värdefullaste utbildningen av alla – kunskapen som leder till evigt liv. (Joh. 17:3) Mitt modersmål var dawawa, men de undervisade mig om Bibeln på hiri motu, som blev mitt andra språk, och på tok pisin, som blev mitt tredje. Jag döptes när jag var 15 år. Två år senare blev jag pionjär.

År 1998 blev jag inbjuden att gå igenom Skolan för förordnade tjänare. Då kunde jag inte engelska så bra. För att förbereda mig för skolan föreslog avdelningskontoret att jag skulle tillhöra en engelskspråkig församling i Port Moresby. På så sätt blev engelska mitt fjärde språk.

Vid examen blev jag förordnad att tjäna i Alotauförsamlingen i provinsen Milne Bay. Sex månader senare blev jag mycket överraskad – och glad – när jag blev förordnad som kretstillsyningsman. I min första krets ingick öarna New Britain, New Ireland, Manus och andra närliggande öar. År 2006 gifte jag mig med Judy, och vi var pionjärer med särskilt uppdrag i ett år. Sedan började vi i kretstjänsten.

När jag besöker församlingar säger jag ofta till ungdomarna: ”Jehova är vår störste lärare. Så låt honom undervisa er, för han kan hjälpa er att bli verkligt framgångsrika i livet.” Det har jag verkligen lärt mig.

[Bild]

Jag och min hustru, Judy.