MINNESVÄRDA SAMMANKOMSTER

I juli 1955 kom John Cutforth, en kanadensisk missionär som tjänade i Australien, till Port Moresby som den förste kretstillsyningsmannen. John blev genast förtjust i tropikerna, levnadssättet där och de ödmjuka människorna. Föga anade han att han skulle komma att tjäna i Papua Nya Guinea i över 35 år.

John hade med sig filmen Den nya världens samhälle i verksamhet, en dokumentärfilm som visade hur Jehovas vittnens organisation fungerade och hur deras sammankomster gick till. Under sitt tre veckor långa besök visade han filmen 14 gånger för åhörarskaror på några hundra upp till närmare 2 000 personer. Den gjorde ett starkt intryck på människorna. Många hade aldrig sett en film tidigare.

Höjdpunkten på Johns besök var en endagssammankomst i Haima. ”När dopkandidaterna ombads att ställa sig upp, ... reste sig sjuttio personer”, berättar Tom Kitto. ”Vi kände oss oerhört rörda och tacksamma, när vi såg fyrtio bröder och trettio systrar ställa sig i rad längs djungelfloden, redo att visa sitt överlämnande åt Jehova.”

Följande år planerade bröderna att hålla en andra kretssammankomst i Haima. Bobogi, byhövdingen, fick i uppdrag att bygga det som behövdes och att förbereda maten åt dem som väntades komma. John (Ted) Sewell, den nye kretstillsyningsmannen från Australien, träffade Bobogi tre dagar före sammankomsten för att resonera om förberedelserna.

”Vad har du byggt?” frågade Ted rakt på sak.

”Ingenting ännu”, svarade Bobogi.

”Men i dag är det torsdag, Bobogi, och sammankomsten ska hållas på söndag!” utropade Ted.

”Det kommer att ordna sig, broder”, svarade Bobogi. ”Vi ska göra allt på lördag.”

Ted blev förskräckt och återvände till Port Moresby övertygad om att sammankomsten skulle bli en organisatorisk katastrof.

På söndagen körde han nervöst till Haima för att se vad som hade hänt. Vilken förvandling! Under ett stort träd och vänt mot ett stort röjt område stod ett stabilt podium av trä. Längre bort fanns kokgropar, där grisar, vallabyer, hjortar, duvor, fiskar, jams och sötpotatis höll på att stekas. Tekittlar kokade över öppen eld. Skaror av människor umgicks glatt i matserveringen som byggts av material från bushen. Och där mitt bland alla stod Bobogi och såg helt obekymrad ut. Ted var mållös!

”Var har du lärt dig allt det här, Bobogi?” flämtade han.

”Jag såg det på den där filmen som John Cutforth visade oss förra året”, svarade Bobogi.

Över 400 personer ur åtta etniska grupper var med vid den sammankomsten, och 73 blev döpta. Senare kom den att kallas Bobogis sammankomst.

MAN PREDIKAR MED BILDER

År 1957 flyttade John Cutforth för gott till Papua Nya Guinea och började i resetjänsten där. Han hade ända sedan sitt första besök funderat mycket över hur man bäst skulle kunna predika för de infödda. De flesta var analfabeter. Nu var han redo att tillämpa sina idéer.

När John talade till en församling eller isolerad grupp, skrev han först sitt eget namn och namnet på tolken på en svart tavla. Sedan pekade han mot himlen och frågade åhörarna: ”Gud – hans namn?” Han skrev deras svar, ”Jehova” och ”Psalm 83:18” högst upp på tavlan. Nedanför till vänster skrev han sedan rubriken ”Gamla världen” och ritade streckgubbar som föreställde två män som slogs, en person som grät, en grav och ”Romarna 5:12”. Till höger skrev han rubriken ”Nya världen” och ritade två män som skakade hand, ett leende ansikte, en grav som var överkorsad och ”Uppenbarelseboken 21:4”. Därefter höll han ett livligt tal och förklarade teckningarna. Han uppmanade sedan olika åhörare att komma fram och upprepa hans framställning. När de hade lärt sig den, uppmanade han dem att rita av bilderna på ett pappersark och använda det i tjänsten.