Snart kom en grupp på omkring 30 intresserade personer regelbundet till Heni Henis hem för möten. ”Män och kvinnor satt på var sin sida av rummet”, berättar Oda Sioni, som var en ung pojke på den tiden. ”Kvinnorna hade bastkjolar och bar överkropp. De bar sina små barn i färgglada nätkassar. Under mötet lät de kassarna hänga ner från taket. När de ammat barnen lade de dem i kassarna och vaggade dem sakta till sömns.”

Tom Kitto ledde mötena med hjälp av en tolk. Förståeligt nog gick inte alltid allt som det skulle. ”Vid ett möte var Heni Henis bror, Badu Heni, tolk”, berättar Don Fielder, som kom 1953. ”Allt verkade gå bra till en början. Badu tolkade Toms ord och härmade till och med hans gester. Först senare bekände Badu att han inte hade förstått ett enda ord av det Tom sade. Han upprepade bara de sanningar han kände till och härmade Toms gester så att det verkade rätt.” Trots sådana utmaningar växte gruppen snabbt, och snart bildades också en grupp i Raho Rakatanis hem, som också låg i Hanuabada.

”KOM OCH UNDERVISA MITT FOLK”

I början av 1952 besökte Bobogi Naiori, en koiarihövding och framstående häxdoktor, Heni Heni – sin wantok, dvs. stamfrände – och var med vid ett möte i Heni Henis hem. Bobogi blev imponerad av det han såg och hörde och gick senare till Tom Kitto och bad: ”Kom och undervisa mitt folk om sanningen!”

En tid senare körde Tom och Rowena sin gamla skåpbil på våta och leriga vägar till Bobogis hem i Haima, en liten by omkring 25 kilometer norr om Port Moresby. Tom predikade för de församlade byborna och Bobogi tolkade. Det ledde till att omkring 30 personer började studera Bibeln.

Senare samma månad byggde gruppen i Haima en liten lokal för kristna möten.

På den tiden hölls mötena hemma hos Heni Heni Nioki, som studerade Bibeln.

Jag var 13 år och mycket blyg. Jag gick till Heni Henis hem, där omkring 40 bybor var samlade. Jag satt tyst längst bak med huvudet i händerna. Jag tyckte om det jag fick höra och fortsatte att gå dit. Snart bad Heni Heni mig att tolka det Tom Kitto sade på engelska till motu, det språk som de flesta av de närvarande talade.

[Bild]

De första mötena hölls i Heni Henis hem.