Efter att ha kallat sina lärjungar ”världens ljus” fortsatte Jesus med att tala om hur en lampa används och vilket ansvar detta medförde för dem. (Matt. 5:15, 16) Efter illustrationen om det förlorade fåret talade Jesus om den glädje som uppstår i himlen över en syndare som ändrar sinne. (Luk. 15:7) Och efter berättelsen om den barmhärtige samariern ställde Jesus en direkt fråga till sin åhörare och gav honom sedan ett konkret råd. (Luk. 10:36, 37) Illustrationen om olika slags jordmån och den om ogräset i åkern förklarade han däremot bara för dem som var ödmjuka nog att fråga, inte för folkskarorna. (Matt. 13:1–30, 36–43) Tre dagar före sin död använde Jesus en illustration om mordiska vinodlare, men han gjorde ingen tillämpning. Det behövdes ingen. ”De främsta prästerna och fariséerna ... konstaterade ... att han talade om dem.” (Matt. 21:33–45) Illustrationens art, åhörarnas inställning och din målsättning avgör om du behöver göra en tillämpning och, i så fall, hur omfattande den skall vara.

Hur gjorde Jesus Kristus? Oavsett om han talade till folkskarorna eller till lärjungarna hämtade han aldrig sina exempel från situationer som var främmande för Israel. Det skulle ha varit svårt för hans åhörare att förstå sådana situationer. Jesus talade inte om hovlivet i Egypten eller de religiösa sederna i Indien. Däremot använde han illustrationer som beskrev sådant som var vanligt i alla länder. Han talade om att lappa kläder, att göra affärer, att förlora något värdefullt och att vara med vid bröllopsfester. Han förstod hur människor reagerar i olika situationer och använde detta i sina illustrationer. (Mark. 2:21; Luk. 14:7–11; 15:8, 9; 19:15–23) Eftersom Jesu offentliga predikoarbete i första hand gällde Israels folk, handlade hans illustrationer oftast om föremål och aktiviteter som var en del av deras vardag. Han talade om jordbruk, om hur får lyssnar till sin herde och om hur djurhudar användes till förvaring av vin. (Mark. 2:22; 4:2–9; Joh. 10:1–5) Han tog också upp kända historiska exempel – skapandet av det första människoparet, den stora översvämningen på Noas tid, Sodoms och Gomorras ödeläggelse och Lots hustrus död, för att bara nämna några. (Matt. 10:15; 19:4–6; 24:37–39; Luk. 17:32) Har du också åhörarna i tankarna när du väljer illustrationer? Hur ser deras vardag ut? Vad har de för kulturell bakgrund?

Hur skall du göra om du talar till en enda person eller bara några få och inte till en stor grupp? Försök att välja en illustration som passar just den personen eller gruppen. När Jesus vittnade för en samarisk kvinna vid en brunn nära Sykar, talade han om ”levande vatten”, om att ”aldrig någonsin bli törstig” och om ”en källa med vatten som bubblar upp för att förmedla evigt liv” – bildliga uttryck som alla hade anknytning till kvinnans göromål. (Joh. 4:7–15) Och när han talade till fiskare som just hade sköljt sina nät, valde han ett bildspråk som hade anknytning till deras sysselsättning. (Luk. 5:2–11) I båda fallen kunde han ha talat om jordbruk, eftersom de bodde i ett jordbruksområde, men det fick mycket större effekt att anknyta till något som de själva höll på med. Försöker du också göra det?

I stället för att göra krångliga jämförelser talade Jesus om enkla, vardagliga förhållanden. Han använde små saker för att förklara stora saker och enkla saker för att förklara svåra saker. Genom att jämföra vardagliga händelser med andliga sanningar hjälpte Jesus människor att lättare förstå de andliga sanningar han förkunnade och att komma ihåg dem. Vilket fint exempel för oss att följa!