18. Med vilka liknelser, kraftgärningar och förmanande ord fortsätter Jesus sitt predikande om Guds kungarike?

¹⁸ Åtföljd av de tolv går Jesus ”från stad till stad och från by till by” och predikar och förkunnar ”de goda nyheterna om Guds kungarike”. Han framställer liknelsen om såningsmannen och rundar av framställningen genom att säga: ”Ge därför akt på hur ni lyssnar; ty vemhelst som har, åt honom skall det ges mera, men vemhelst som inte har, från honom skall tas även vad han föreställer sig att han har.” (8:1, 18) Jesus fortsätter att utföra förunderliga gärningar och underverk. Han ger också de tolv myndighet över demonerna och makt att bota sjukdomar och sänder ut dem ”att predika Guds kungarike och att läka”. Fem tusen mättas genom ett underverk. Sedan följer Jesu förvandling (förklaring) på berget, och nästa dag botar han en demonbesatt pojke, som lärjungarna inte kunde bota. Han förvarnar dem som vill följa honom: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” Ingen som sätter sin hand till plogen och ser sig tillbaka är väl rustad för Guds kungarike. — 9:2, 58.

19. Hur illustrerar Jesus sann kärlek till nästan?

¹⁹ Jesu senare tjänst i Judeen (10:1—13:21). Jesus sänder ut 70 andra till ”skörden”, och de fylls av glädje över sin framgång i tjänsten. Medan Jesus predikar, frågar en man som vill visa sig vara rättfärdig: ”Vem är egentligen min nästa?” Till svar framställer Jesus liknelsen om den barmhärtige samariern. En man ligger vid vägkanten, halvdöd sedan han blivit slagen av rövare. En präst och en levit som går förbi bryr sig inte om honom. Det är en föraktad samarier som stannar, behandlar hans sår varsamt, lyfter upp honom på sitt eget lastdjur och för honom till en gästgivargård, där han betalar för att man skall ta hand om honom. Ja, det var ”den som handlade barmhärtigt mot honom” som gjorde sig till hans nästa. — 10:2, 29, 37.

20. a) Vilken viktig lärdom framhåller Jesus för Marta och Maria? b) Vilken vikt lägger han vid bönen?

²⁰ Hemma hos Marta tillrättavisar Jesus henne milt för att hon bekymrar sig alltför mycket om sina hushållsbestyr, och han berömmer Maria för att hon har valt den bättre delen genom att sätta sig ner och lyssna till hans ord. Han lär sina lärjungar mönsterbönen och undervisar dem också om behovet av uthållighet i bönen, i det han säger: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna.” Senare driver han ut demoner och förklarar dem lyckliga ”som hör Guds ord och bevarar det”. Under en måltid kommer han i ett häftigt ordskifte med fariséerna angående Lagen, och han uttalar ve över dem för att de har ”tagit bort kunskapens nyckel”. — 11:9, 28, 52.

21. Vilken varning för habegär uttalar Jesus, och vad uppmanar han sina lärjungar att göra?

²¹ När Jesus återigen är tillsammans med folkskarorna, är det en man som ivrigt ber honom: ”Säg till min bror att dela arvet med mig.” Jesus tränger in till själva kärnan av problemet, när han svarar: ”Håll era ögon öppna och ta er i akt för allt slags habegär, därför att inte ens när någon har överflöd härrör hans liv från de ting han äger.” Sedan framställer han liknelsen om den rike mannen, som rev sina förrådshus för att bygga större men dog samma natt och fick lämna sin rikedom åt andra. Kort och träffande uttrycker Jesus lärdomen i detta: ”Så går det den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” Sedan Jesus har uppmanat sina lärjungar att först söka Guds kungarike, säger han till dem: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er kungariket.” När han på sabbaten botar en kvinna som har varit sjuk i 18 år, uppstår det på nytt ett ordskifte mellan honom och hans motståndare, som han får att skämmas. — 12:13, 15, 21, 32.

22. Genom vilka träffande liknelser undervisar Jesus om Guds kungarike?

²² Jesu senare tjänst, huvudsakligen i Pereen (13:22—19:27). Jesus använder målande liknelser, när han riktar sina åhörares uppmärksamhet på Guds kungarike. Han framhåller att de som söker bemärkthet och ära kommer att bli förödmjukade. Må den som låter duka till fest bjuda in de fattiga, som inte har något att återbetala honom med; han kommer att vara lycklig och få sin återbetalning ”i de rättfärdigas uppståndelse”. Sedan har vi liknelsen om mannen som lät duka till en storslagen kvällsmåltid. En efter en av de inbjudna ursäktar sig. Den ene har köpt en åker, en annan har köpt några nötkreatur, och ännu en annan har just gift sig med en kvinna. I vredesmod sänder husfadern ut slaven till att föra in ”fattiga, krymplingar, blinda och ofärdiga”, och han förklarar att ingen av de först inbjudna skall så mycket som ”få smaka” hans måltid. (14:14, 21, 24) Han framställer liknelsen om det förlorade fåret som blir funnet och tillägger: ”Jag säger er att på samma sätt skall det vara mer glädje i himlen över en enda syndare som ändrar sinne än över nittionio rättfärdiga som inte har behov av sinnesändring.” (15:7) Liknelsen om kvinnan som sopar sitt hus för att återfinna ett enda drakmamynt framhåller en liknande tanke.f

23. Vad illustreras i berättelsen om den förlorade sonen?

²³ Därefter berättar Jesus om den förlorade sonen, som bad sin far att få sin del av förmögenheten och sedan slösade bort den ”genom att föra ett utsvävande liv”. När sonen började lida brist, kom han till besinning och återvände hem för att vädja till sin fars barmhärtighet. Hans far greps av medlidande och ”sprang och föll honom om halsen och kysste honom ömt”. Fina kläder togs fram, en stor festmåltid tillreddes, och ”de började roa sig”. Men den äldre brodern gjorde invändningar. Hans far gav honom en vänlig tillrättavisning: ”Barn, du har alltid varit hos mig, och allt mitt är ditt; men vi kunde inte annat än roa oss och glädja oss, därför att din bror här var död och har fått liv, och han var förlorad och blev funnen.” — 15:13, 20, 24, 31, 32.

24. Vilka sanningar framhåller Jesus i liknelserna om den rike mannen och Lasarus och om fariséen och uppbördsmannen?

²⁴ När de penningkära fariséerna hör liknelsen om den orättfärdige förvaltaren, hånar de Jesus för hans undervisning, men han säger till dem: ”Ni är de som förklarar sig själva rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan; därför att det som är upphöjt bland människor är någonting vämjeligt i Guds ögon.” (16:15) Genom liknelsen om den rike mannen och Lasarus visar han hur stort det svalg är som är befäst mellan dem som har Guds ynnest och dem som är underkända av honom. Jesus varskor lärjungarna om att det skall komma ”ting som orsakar fall”, men ”ve den genom vilken de kommer”! Han talar om svårigheter som skall komma, ”då Människosonen skall uppenbaras”. ”Kom ihåg Lots hustru”, säger han till dem. (17:1, 30, 32) Genom en liknelse försäkrar han att Gud ofelbart skall hjälpa dem som ”ropar till honom dag och natt”. (18:7) Genom en annan liknelse tillrättavisar han sedan de egenrättfärdiga: En farisé, som ber i templet, tackar Gud för att han inte är som andra människor. En uppbördsman, som står på avstånd och inte ens vill lyfta upp sina ögon mot himlen, ber: ”O Gud, var nådig mot mig syndare.” Hur bedömer Jesus detta? Han förklarar att uppbördsmannen är rättfärdigare än fariséen, ”eftersom var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd”. (18:13, 14) I Jeriko gästar Jesus uppbördsmannen Sackeus och framställer liknelsen om de tio minorna, i vilken han jämför vad följden blir av att troget sköta om anförtrodda intressen och av att inte alls ta sig an dem.