17. Vilken var Jesu första liknelse i Lukas 15?

¹⁷ ”Vilken människa bland er, som har hundra får och som förlorar ett av dem, lämnar inte kvar de nittionio i öknen och ger sig av efter det förlorade, tills han finner det? Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar och gläder sig. Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och sina grannar och säger till dem: ’Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat.’ Jag säger er att på samma sätt skall det vara mer glädje i himmelen över en enda syndare som ändrar sinne än över nittionio rättfärdiga som inte har behov av sinnesändring.” Eftersom får och herdar var en vanlig syn, kunde de religiösa ledarna förstå detta bildspråk. Av omtanke lämnade herden de 99 fåren att beta på välkända betesmarker, medan han själv gick för att söka efter det vilsekomna fåret. Han letade tills han fann det skrämda fåret, och när han hade funnit det, bar han det ömt tillbaka till hjorden. — Lukas 15:4—7.

Glädje i himmelen över vad?

19, 20. Om vem handlade Jesu två första liknelser i Lukas 15 i första hand, och vad slog de fast?

¹⁹ Dessa båda liknelser framställdes som svar på kritik riktad mot Jesus, vilken några månader tidigare hade identifierat sig som ”den rätte herden”, som skulle ge sin själ för sina får. (Johannes 10:11—15) Men liknelserna handlade inte i första hand om Jesus. De lärdomar som de skriftlärda och fariséerna behövde lära sig kretsade i stället kring Guds inställning och handlingssätt. Jesus sade således att det är glädje i himmelen över en syndare som ändrar sinne. Dessa religiösa fanatiker påstod sig tjäna Jehova, men de efterliknade honom inte. Jesu barmhärtiga handlingssätt representerade däremot hans Faders vilja. — Lukas 18:10—14; Johannes 8:28, 29; 12:47—50; 14:7—11.

²⁰ Om en av hundra var orsak till glädje, så var ett mynt av tio det i ännu högre grad. Vi kan även i våra dagar förstå känslorna hos de kvinnor som gladde sig över att finna myntet! Också här kretsar lärdomen kring himmelen genom att ”Guds änglar” gläds tillsammans med Jehova ”över en enda syndare som ändrar sinne”. Lägg märke till de sista orden: ”ändrar sinne”. Dessa liknelser handlade egentligen om syndare som ändrar sinne. Och vi kan se att båda liknelserna betonar det tillbörliga i att glädja sig över deras sinnesändring.