Många tänker sig kanske Paraguay som ett spansktalande land, men så har det inte alltid varit och är det faktiskt inte heller i dag. Urinnevånarna var guaraníindianer. Omkring år 1520 besöktes landet för första gången av vita — en grupp portugisiska upptäcktsresande under ledning av Alejo García. På 1530-talet började spanjorer slå sig ner i det område där Asunción nu ligger. Landet förblev under spanskt välde ända till år 1811, men indianernas språk ersattes aldrig helt av conquistadorernas. Följden har blivit att guaraní, ett vackert, melodiskt språk, nu talas av de flesta paraguayaner och är landets officiella språk vid sidan av spanska.

Några årtionden efter de europeiska upptäcktsresandena kom jesuiterna för att omvända guaraníindianerna till katolicismen. På den tiden hade guaraníindianerna inga gudabilder eller tempel, men jesuiterna samlade ihop dem i självstyrande bosättningar och lärde dem katolska ceremonier och psalmer, samtidigt som de lärde dem olika praktiska färdigheter. Jesuiterna använde en del av avkastningen från indianernas arbete till att förse dem med livets nödtorft, men de utnyttjade också situationen för att själva skaffa sig makt och rikedom. Många spanska jordägare avundades dem detta. De vände sig därför till den spanske kungen, Karl III, och klagade över jesuiternas växande makt. Detta klagomål, som alltså inte kom från guaraníindianerna, utan från katolska kolonister, var en av de faktorer som ledde till att jesuiterna år 1767 blev fördrivna från det spanska imperiet. Men den katolicism som de hade lärt ut behöll sitt grepp om människornas liv. Till det yttre var de katoliker, men ofta höll de också fast vid en del av guaraníindianernas gamla uppfattningar. Detta skapade ett religiöst klimat i vilket vidskepliga föreställningar florerade. I och med deras omvändelse till katolicismen kom också det katolska prästerskapet att få stort inflytande på deras liv.

Detta religiösa arv har inte skänkt landet fred. Krig har i hög grad präglat Paraguays historia och har efterlämnat djupa ärr i folkets liv. Under åren 1864–1870 stred landet, under ledning av Francisco Solano López, mot Brasilien, Argentina och Uruguay — med katastrofala följder. Enligt de källor som finns att tillgå uppgick landets befolkning i början av kriget till omkring en miljon eller kanske ännu mer. I slutet av kriget sägs den ha decimerats till omkring 220.000, varav minst 190.000 var kvinnor och barn. Fler krig följde. Ett av dem bottnade i en tvist med Bolivia om Chacoområdet, och andra berodde på politiska oroligheter. Därför är det kanske inte förvånande att de paraguayaner som har velat ha makt över andra ofta har tillgripit våld för att nå sina syften.

År 1932 blev Paraguay invecklat i ännu ett krig, den här gången med Bolivia. Ännu en gång blev landets befolkning decimerad. Kriget hade också negativa verkningar på landets ekonomi och skapade osäkra förhållanden för förkunnare från andra länder som ville föra de goda nyheterna om Guds kungarike till Paraguay.