”Jag är hans ögon, och han fungerar som mina fötter”
JOSÉ Luis Escobar och Artemio Duran tjänar som äldste i en kristen församling av Jehovas vittnen i Mexico. José Luis är blind, och Artemio kan inte gå.
När José Luis var 16 år, gillade han att boxas. En dag blev han ombedd att vikariera för en professionell boxare i en match. När fjärde ronden var inne, hade de båda slagit varandra så illa att matchen bröts. Fastän segern tilldömdes José Luis, resulterade alla smockorna han fick i att han miste synen.
José Luis gick från den ene läkaren till den andre och besökte också spiritister. Men ingen kunde hjälpa honom. I sin förtvivlan försökte han flera gånger begå självmord. Längre fram fick han kontakt med Jehovas vittnen, lärde känna sanningarna i bibeln och överlämnade slutligen sitt liv åt Gud. Han blev döpt i augusti 1974.
Artemio däremot råkade ut för en allvarlig bilolycka år 1981. Detta inträffade medan han bodde och arbetade illegalt i Förenta staterna. Representanter för olika religiösa grupper besökte honom på sjukhuset och talade om för honom att det var Gud som straffade honom för hans dåliga levnadssätt. Också Artemio fick senare kontakt med Jehovas vittnen. Han studerade bibeln, vidtog de nödvändiga förändringarna i sitt liv och blev döpt i maj 1984.
De här båda männen är nu kamrater i samma kristna församling. De följs regelbundet åt i förkunnartjänsten från hus till hus, gör återbesök tillsammans hos intresserade människor och går tillsammans hem till medlemmar i församlingen för att stärka dem i andligt avseende. José Luis skjuter rullstolen, medan Artemio ger honom anvisningar om hur han skall köra. Artemio talar om dem som ett: ”Jag är hans ögon, och han fungerar som mina fötter.”