Bakgrund till Första Timoteusbrevet. När aposteln Paulus omkring år 56 höll ett möte i Miletos med de äldste från församlingen i Efesos sade han till dem: ”Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er, och de skall inte behandla hjorden skonsamt, och ur er egen krets skall det träda fram män som skall förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig.” (Apg 20:29, 30) Bara några år senare hade situationen blivit så allvarlig att Paulus uppmanade Timoteus att stanna i Efesos, så att han skulle kunna ”befalla vissa personer att inte lära ut någon annan lära, att inte heller ägna uppmärksamhet åt osanna historier och åt släktregister”. (1Ti 1:3, 4) Timoteus måste därför föra ett andligt krig inom den kristna församlingen för att bevara den ren och hjälpa medlemmarna att förbli i tron. (1:18, 19) Om han följde råden i apostelns brev skulle det skydda församlingens medlemmar från avfall.

Två inspirerade brev i de kristna grekiska skrifterna. De är riktade till Timoteus och skrivna av aposteln Paulus, som omtalar sig själv som skribenten i inledningen till båda breven. (1Ti 1:1; 2Ti 1:1) Det första brevet skrevs tydligen i Makedonien. Den ungefärliga tidpunkten då det skrevs kan fastställas med hjälp av det som sägs i vers 3 i det första kapitlet: ”Alldeles som jag uppmuntrade dig att stanna kvar i Efesos, när jag stod i begrepp att ge mig av till Makedonien, så gör jag också nu.” Det sägs inte något om detta i Apostlagärningarna, som omfattar perioden från Jesu himmelsfärd år 33 till det andra året av Paulus fångenskap i Rom, omkring år 61. Det tycks därför ha varit någon tid efter sin frigivning som Paulus uppmanade Timoteus att stanna i Efesos, och därefter reste Paulus uppenbarligen till Makedonien. Detta innebär att Första Timoteusbrevet kan ha skrivits under perioden mellan Paulus första och andra fångenskap i Rom, dvs. omkring åren 61–64. Det andra brevet skrevs i Rom under Paulus sista fångenskap (troligen ca år 65), strax före hans död. (2Ti 1:8, 17; 4:6–9)

Bakgrund till Andra Timoteusbrevet. År 64 härjades Rom av en stor brand som ödelade omkring en fjärdedel av staden. Det gick rykten om att kejsar Nero var ansvarig för branden. För att skydda sig själv lade han skulden på de kristna. Det verkar som om detta utlöste en våg av förföljelse från myndigheternas sida. Det var troligen vid den här tiden (ca år 65) som aposteln Paulus satt fängslad i Rom för andra gången. Trots att han blev övergiven av många, var kedjad och visste att han snart skulle dö (2Ti 1:15, 16; 4:6–8) skrev han ett uppmuntrande brev till Timoteus. Detta brev förberedde hans yngre medarbetare på att motarbeta avfälliga element i församlingen och på att stå fast under förföljelse. (2:3–7, 14–26; 3:14–4:5) När Timoteus fick höra om Paulus situation kunde han bli uppmuntrad av det goda exempel aposteln hade utgjort genom att troget hålla ut under stora vedermödor. (2:8–13)