Religionen hade mycket att göra med vikingarnas krigiska natur. De trodde att det endast var genom att dö i strid som de kunde komma till Valhall, vikingarnas förmenta paradis. Det sades vara beläget på den plats där deras gudar bodde, av vilka den främste var Oden, stridens och dödens gud. Vikingarnas religion uppmuntrade sålunda till krigiska egenskaper. En källa kallar den en ”bloddrypande religion”.

Det oroade mig att religionen kunde vara så våldsbefrämjande. Jag undrade därför ofta om det någonsin skulle bli möjligt för människor av alla olika nationaliteter och religioner att leva i fred. Måste historien upprepa sig, som så ofta skett, i utbrott av hat, krig och våldsam död, vilket till stor del uppmuntrats, understötts eller åtminstone tolererats av religionen?

Kvinnan identifieras

Hur var det då med kvinnan på det sällsamma vilddjuret som jag mindes från programmet fjorton år tidigare? Hon omtalas faktiskt i Uppenbarelseboken 17:18: ”Kvinnan, som du såg, betyder den stora stad som har kungavälde över jordens kungar.” Och i denna ”stad”, förklaras det i Uppenbarelseboken 18:24, ”fann man blod ... av alla som blivit slaktade på jorden”.

Vem var då denna kvinna? Det förbluffande svaret var att hon representerade världsväldet av falsk religion! Men hur skulle världens religioner, som i allmänhet betraktas som en kraft i god riktning, kunna bära ansvaret för sådana ohyggliga missgärningar? Jag beslöt mig för att själv undersöka saken. Ironiskt nog var det uttalanden från de religiösa ledarna själva som avlägsnade alla tvivel från mitt sinne. Det var inte bara de gamla vikingarna som blivit vilseledda av falsk religion, utan också nationerna under vårt tjugonde århundrade!

Under första världskriget sade till exempel ärkebiskopen i Köln till de tyska soldaterna: ”Vi befaller er i Guds namn att kämpa till sista blodsdroppen för landets ära och härlighet.” På motsatta sidan uppmanade biskopen i London de engelska soldaterna: ”Döda tyskarna — döda dem. ... Som jag sagt tusen gånger: Jag betraktar det som ett reningens krig, jag betraktar var och en som dött i det som en martyr.”

I krigstid har således katoliker dödat katoliker och protestanter dödat protestanter, varigenom de visat att de inte är sanna kristna. Jesus Kristus sade nämligen till sina efterföljare: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Den kärlek som jag såg bland Jehovas vittnen vid konventet i Stockholm och som vittnena överallt i världen visade varandra, oavsett nationalitet, identifierade dem som Jesu sanna lärjungar. De skulle aldrig kunna tänka sig att dra ut i krig och ta livet av sina medkristna eller någon annan människa. Bibeln visar tydligt att Guds barn inte tar livet av varandra. — 1 Johannes 3:10—12.

Jag kom således att inse att denna världens religioner aldrig skulle kunna bli en kraft för fred nationerna emellan. De understöder en splittrad, stridande värld som är ”vägd på en våg och befunnen för lätt”, en värld som Gud snart kommer att tillintetgöra tillsammans med dess religiösa understödjare. (Daniel 2:44; 5:27) Jehovas vittnen, å andra sidan, tror inte bara på det som Jesus lärde, utan tillämpar det också i praktiken. De utgör i sanning ett internationellt brödraskap, där verklig fred och endräkt är rådande. Ja, religionen kan vara en kraft för fred — men inte denna världens religioner.