När gamla sår läks
UNGA Adeline Nako, som omnämndes i början av artikelserien, byggde upp en stark ovilja mot sitt fädernesland, Japan. När andra barn kallade japanhawaiianer för ”jappar”, svarade hon: ”Vi är amerikaner.” Hon målade plakat där det stod ”Utrota axelmakterna” och gick i spetsen för en kampanj med att sälja krigsfrimärken. Adeline sade: ”Jag var så stolt över de 100:e och 442:a bataljonerna som bestod av nisei, dvs. andra generationen japan-amerikaner, och som modigt kämpade för Amerika.”
Men när hon blev äldre började hon fundera: ”Varför måste människor döda varandra?” Det verkade så fel. ”Buddister gick ut i krig. Kristna gick ut i krig. De är hycklare allihop”, tänkte hon. När hon hade börjat studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, frågade hon vittnet lite utmanande: ”Går ni Jehovas vittnen ut i krig?”
Hon fick veta att de inte bär vapen och dödar andra. Vid den tidpunkten rasade kriget fortfarande i Europa såväl som i Asien. Adeline konstaterade att i Tyskland blev vittnena sända till koncentrationsläger och i USA fängslade för att de inte bar vapen i kriget. ”Det här måste vara den sanna religionen”, tänkte hon.
Fredligt uppdrag
När hennes kunskap i bibeln ökade, ville hon överlämna sitt liv åt Jehova, bibelns Gud. Hennes hängivenhet för ”fridens Gud” drev henne att vidga sig i sin kärlek så att hon slöt sig till de fem japan-hawaiianer som hade erbjudit sig att flytta till Japan strax efter andra världskriget. (Filipperna 4:9) De var angelägna om att få hjälpa människor i sitt fädernesland, sina tidigare fiender till på köpet, genom att som missionärer predika om och trösta med de goda nyheterna om Riket från bibeln. — Matteus 24:14.
En av dem som erbjöd sig att hjälpa till i det krigshärjade Japan, Shinichi Tohara, minns vad han tänkte om sitt uppdrag. ”Jag funderade över det japanska folkets trohet när det gällde att tjäna mänskliga herrar och kejsaren”, säger han. ”Jag tänkte på kamikaze-piloterna, som gav sitt liv för kejsaren genom att med berått mod flyga rakt in i fiendens krigsskepp med sina plan. Om japanerna är så trogna mot människor, tänkte jag, vad kommer de då att göra om de finner den sanne Herren, Jehova?”
Med denna positiva inställning anlände dessa frivilliga till Tokyo år 1949, en stad som inte långt dessförinnan hade jämnats med marken i bombraiderna. Vad fann de i hyddorna mitt ibland ruinerna? Ett ganska försynt och strängt arbetande folk. Naturligtvis fanns det människor som fortfarande hyste agg och fördomar. Men många reagerade positivt på bibelns fredsbudskap.
År 1953 förenade sig Adeline med dessa första missionärer. Hon hjälpte ivrigt dem som hungrade och törstade efter det tröstande budskapet i bibeln. Hon träffade också antagonistiska personer i sitt predikoarbete. De brukade säga: ”Det var ni som fällde atombomber över Hiroshima och Nagasaki!”
”Ni vet att jag är från Hawaii”, brukade hon svara. ”Och det var Japan som först angrep Pearl Harbor och dödade många människor där. Men det hindrade inte mig från att komma till Japan och förkunna de här goda nyheterna för människor här.” Det fick dem i allmänhet att lugna ner sig och vilja skaffa sig litteratur som förklarar bibeln.
Tack vare den goda grund som lades av dessa tidiga missionärer från Hawaii och andra länder ingår nu mer än 150.000 japaner i ett brödraskap bestående av människor som inte mer ”lär sig att föra krig”. — Jesaja 2:4, NW; 1 Petrus 2:17.
Hur alla krig skall upphöra
Ja, att känna varandra och att uppodla osjälvisk kärlek till varandra är absolut nödvändigt för att uppnå världsfred. Men det räcker inte. Människor som älskade fred och hade vänner på andra sidan tvingades också att mobilisera sig i Stillahavskriget av ”försvarbara” skäl. Deras naturliga sätt att reagera och tänka kvävdes av den nationalistiska propagandan. Även om somliga vägrade att gå ut i krig med risk för att sändas till koncentrationsläger eller fängelse, bidrog deras så berömvärda agerande föga, om alls något, till att dämpa krigsstämningen.
När en hel nation leds in i ett krig, är det inte bara mänskliga krafter som styr. I regel hävdar alla inblandade att de önskar förhindra ett krig. Ändå påverkas de av en mäktig kraft att gå emot sina önskningar. Bibeln identifierar denna mäktiga kraft som ”denna tingens ordnings gud”. (2 Korintierna 4:4) Ja, ”hela världen befinner sig i den ondes [djävulens] våld”. — 1 Johannes 5:19; se också Johannes 12:31; 14:30.
Bibeln lovar emellertid att ”den Gud som ger frid skall ... krossa Satan”. (Romarna 16:20) En upptakt till detta krossande ägde rum i himmelen för cirka 77 år sedan. Lyssna till beskrivningen av det aposteln Johannes såg i en spännande syn 1.800 år innan den uppfylldes år 1914: ”Krig bröt ut i himmelen. ... Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom.” — Uppenbarelseboken 12:7—9.
Sedan dess har Satan tvingats hålla sig i jordens närhet. Genom att manövrera politiker och militarister som marionetter har han legat bakom omätliga lidanden i krigen under vårt århundrade. Hans otålighet avspeglar dock bara hans stora vrede, för ”han vet att han har en kort tidsfrist”. (Uppenbarelseboken 12:12) Genom ”Fredsfurstens” mäktiga händer kommer Jesus Kristus att oskadliggöra Satan efter ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid ”Har-Magedon”. — Jesaja 9:6, NW; Uppenbarelseboken 16:14, 16.
Till skillnad från alla krig som utkämpats av människor är detta kommande Guds krig fullkomligt rättfärdigt. Det är människans Skapare som ställer upp denna norm för rättfärdighet, och han har mänsklighetens bästa för ögonen. Till skillnad från politiska ledare, som tvingar sina undersåtar ut i krig, kommer Jehova, vår Skapare, att säga samma sak till sitt folk som han sade till sin nation Israel i judakungen Josafats dagar på 900-talet f.v.t.: ”Ni kommer inte att behöva strida i detta fall. Ställ er där, stå stilla och se Jehovas räddning till förmån för er.” — 2 Krönikeboken 20:17, NW.
När Satans inflytandes mörka moln är bortblåsta, kommer enskilda individer ur alla nationer att åtnjuta verklig fred och säkerhet över hela jorden. Då kommer de förhållanden som förutsades av Jesaja att ha förverkligats. ”Se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord, och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.” — Jesaja 65:17.
Det som hände i Pearl Harbor kommer alltså inte mer att framkalla smärtsamma minnen, och inte heller kommer atombombsoffren i Hiroshima och Nagasaki att längre ropa: ”Inga fler Hiroshima!” Varför inte det? Därför att följande ord i Jesajas profetia också kommer att uppfyllas på varje människa på jorden: ”[Gud] kommer sannerligen att avkunna dom bland nationerna och rätta till förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.” — Jesaja 2:4, NW.
Dessa profetior uppfylls redan bland Jehovas vittnen, som nu utgör ett världsvitt brödraskap med miljontals medlemmar. Detta blir i synnerhet uppenbart vid de internationella sammankomster som hålls av Jehovas vittnen i olika delar av världen. Du kan också bli delaktig i denna internationella endräkt och fred. Vi inbjuder dig att komma och få reda på hur man blir en av dem som redan har smitt sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar, som inte ”lär sig att föra krig” och som ser fram emot att ett paradis snart införs på jorden, där krig aldrig mer kommer att äga rum. — Psalm 46:9, 10.
[Bild på sidan 9]
Jerry och Yoshi Toma, Shinichi och Masako Tohara och Elsie Tanigawa erbjöd sig att hjälpa sina tidigare fiender
[Bild på sidan 10]
I vår tid tillber ett internationellt brödraskap Gud i endräkt och frid