Finns det något hopp om fred?

Om fred inte innebär något annat än frånvaron av ett globalt kärnvapenkrig, då kan man kanske säga att världens nationer redan har haft en viss framgång i sina fredssträvanden. Den policy som går under namnet Mutual Assured Destruction (Ömsesidig garanterad förintelse) har hittills hållit supermakterna i schack. Men är detta verkligen fred? Hur skulle det kunna vara det, när människor lever i ständig skräck för en omedelbar och fullständig förintelse? Hur kan man tala om fred, när så många människor världen utöver får sina liv förstörda, sina utkomstmöjligheter omintetgjorda och sina utsikter till en meningsfull och tillfredsställande tillvaro utplånade av stora och små krig?

Nobelpristagaren Elie Wiesel skrev en gång: ”Sedan urminnes tider har människor talat om fred utan att lyckas uppnå det. Beror det helt enkelt på att vi saknar erfarenhet? Vi talar om fred, men utkämpar krig. Ibland utkämpar vi till och med krig i fredens namn. ... Krig är kanske en alltför integrerande del av historien för att någonsin kunna avskaffas.”

Och nyligen har kriget i Mellersta Östern på nytt krossat illusionen om fred. Skulle det kunna vara så att mänskligheten helt enkelt har vänt sig till fel källa för att få fred?

”KRIG är ett bestående inslag i historien och har inte minskat i omfattning till följd av civilisation eller demokrati”, skrev Will och Ariel Durant i sin bok The Lessons of History (Historiens lärdomar). ”Fred är ett instabilt tillstånd, som kan bevaras endast genom en erkänd överhöghet eller fullständig maktbalans.”

Ja, trots intensiva ansträngningar har mänskligheten hittills inte lyckats åstadkomma varaktig fred. Varför har man inte lyckats? Därför att orsakerna till krig ligger långt djupare än de politiska, territoriella och sociala konflikter som vi ser på ytan. Will och Ariel Durant förklarar: ”Det som förorsakar krig är detsamma som förorsakar rivalitet bland enskilda individer: habegär, stridslystnad och stolthet; begär efter mat, land, råvaror, energitillgångar, herravälde.”

Bibeln identifierar emellertid själva grundorsaken till krig och stridigheter, såväl enskilda individer emellan som i större skala. Vi läser där: ”Varifrån stammar krig och varifrån stridigheter bland er? Stammar de inte härifrån: från era begär efter sinnlig njutning som för krig i era lemmar? Ni vill gärna ha, och ändå har ni inte. Ni fortsätter att mörda och hysa orätta begär, och ändå kan ni inte uppnå vad ni vill. Ni fortsätter att strida och kriga.” — Jakob 4:1, 2.

Problemet är således i korthet följande: För att vi skall få verklig fred måste vi inte bara undanröja symptomen — krig, uppror, kupper, revolutioner — utan också själva grundorsakerna — misstänksamhet, girighet, hat, fientlighet — hos alla människor.