Försvarare av krig eller befrämjare av fred?

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SVERIGE

Varje år delas nobelpriset ut till personer eller organisationer som har gjort en betydelsefull insats för mänskligheten på olika områden. När började denna tradition, och vilket samband har den med människans strävan efter världsfred?

HANS namn är förknippat med förbättringar och framsteg, men ändå tjänade han en förmögenhet på att sälja krigsvapen. Vem var han? Alfred Bernhard Nobel, en svensk industriman och kemist. Nobel har blivit lovordad för sina insatser för mänskligheten, men han har också kallats ”en dödens köpman”. Varför det? Därför att det var Nobel som uppfann dynamiten, och under sitt liv blev han mycket förmögen på att tillverka och sälja dödliga sprängmedel.

Efter Nobels död 1896 gjorde man dock en häpnadsväckande upptäckt. I hans testamente stod det att hans tillgångar, som uppgick till drygt 31 miljoner kronor, skulle bilda en fond vars avkastning skulle delas ut till personer som hade gjort en betydelsefull insats inom något av följande områden: fysik, kemi, medicin, litteratur eller fredsarbete.

Först var det många som blev förvånade. Varför skulle en tillverkare av sprängmedel vara så angelägen om att belöna insatser som gjorts för fred? En del trodde att Nobel hade dåligt samvete för att han ägnat sitt liv åt något som hade en så destruktiv inriktning. Andra menade däremot att Nobel hade arbetat för fred hela tiden. Ja, han tycks faktiskt ha trott att risken för krig skulle minska om vapnen blev mer dödliga. Han uppges ha sagt: ”Kanske kommer mina fabriker att göra slut på kriget förr än Edra kongresser.” Han tillade: ”Den dag då två armékårer är i stånd att förgöra varandra på en sekund kommer väl alla civiliserade nationer att rygga tillbaka inför ett krig och avskeda sina trupper.”

Fick Nobel rätt i sin förutsägelse? Vad visar det som har hänt under de hundra år som gått efter Nobels död?

[Infälld text på sidan 3]

”Jag skulle vilja uppfinna ett ämne eller en maskin med så fruktansvärd massförstörande verkan att krig därigenom för alltid omöjliggöres.” – ALFRED BERNHARD NOBEL

Ett våldets århundrade

ALFRED NOBEL trodde att freden skulle kunna upprätthållas, om bara nationerna hade dödliga vapen. När allt kommer omkring kunde nationer snabbt gå samman och vålla varje angripare ohygglig ödeläggelse. ”Detta skulle vara ett medel att göra kriget omöjligt”, skrev han. Enligt Nobel skulle ingen förnuftig nation provocera fram en konflikt om det medför förödande konsekvenser för den själv. Men vad har det gångna århundradet visat?

Mindre än 20 år efter Nobels död bröt första världskriget ut. I det här kriget användes nya dödliga vapen, till exempel kulsprutan, giftgasen, eldkastaren, stridsvagnen, flygplanet och ubåten. Nästan tio miljoner soldater dödades, och mer än dubbelt så många skadades. Första världskrigets barbari väckte på nytt önskan om att försöka uppnå fred. Det ledde till att Nationernas förbund bildades. USA:s president Woodrow Wilson, som var en förgrundsfigur i det sammanhanget, fick Nobels fredspris 1919.

Men varje förhoppning om att få slut på krigen en gång för alla grusades 1939, när andra världskriget bröt ut. I många avseenden var detta krig ännu mer fasansfullt än första världskriget. Under denna konflikt byggde Adolf Hitler ut Nobels fabrik i Krümmel till en av Tysklands största ammunitionsfabriker, med över 9 000 anställda. I slutet av kriget blev sedan Nobels fabrik fullständigt förstörd vid ett allierat flyganfall, då mer än tusen bomber fälldes. Ironiskt nog hade bomberna framställts med hjälp av Nobels egna uppfinningar.