Jehova ger frid och sanning i överflöd

”Jag skall läka dem och uppenbara för dem frid och sanning i överflöd.” — JEREMIA 33:6.

1, 2. a) Vilket förflutet har nationerna när det gäller fred? b) Vilken läxa om fred lärde Jehova israeliterna år 607 f.v.t.?

FRID och fred! Hur önskvärt är inte detta, men hur sällsynt har det inte varit i människans historia! Detta århundrade, 1900-talet, har minst av allt varit något fredens århundrade. Det har i stället fått bevittna två av de mest förödande krigen i människans historia. Efter första världskriget bildades Nationernas förbund för att bevara världsfreden, men det förbundet misslyckades. Efter andra världskriget bildades Förenta nationerna i samma syfte, men vi behöver bara läsa dagstidningarna för att se hur fullständigt också det har misslyckats.

² Bör vi vara förvånade över att mänskliga organisationer inte kan åstadkomma fred? Inte alls. För över 2.500 år sedan fick Guds utvalda folk, Israel, lära sig en läxa när det gäller detta. På 600-talet f.v.t. hotades Israels fred av det uppstigande världsväldet Babylon. Israel vände sig till Egypten för att få fred, men Egypten lyckades inte åstadkomma fred. (Jeremia 37:5—8; Hesekiel 17:11—15) År 607 f.v.t. rev de babyloniska härarna ner Jerusalems murar och brände upp Jehovas tempel. Israeliterna fick således bittert erfara hur fåfängt det är att sätta sin förtröstan till mänskliga organisationer. I stället för att få åtnjuta fred tvingades nationen i landsflykt i Babylon. — 2 Krönikeboken 36:17—21.

3. Vilka historiska händelser, i uppfyllelse av Jehovas ord genom Jeremia, lärde israeliterna ännu en viktig läxa om fred?

³ Före Jerusalems fall hade Jehova emellertid uppenbarat att han, och inte Egypten, skulle skänka Israel verklig frid och fred. Genom Jeremia hade han lovat: ”Jag skall läka dem och uppenbara för dem frid och sanning i överflöd. Och jag skall föra tillbaka de fångna av Juda och de fångna av Israel, och jag skall bygga upp dem alldeles som i början.” (Jeremia 33:6, 7) Jehovas löfte började uppfyllas år 539 f.v.t., då Babylon erövrades och de landsflyktiga israeliterna erbjöds frihet. (2 Krönikeboken 36:22, 23) Under senare delen av år 537 f.v.t. firade en grupp israeliter för första gången på 70 år lövhyddohögtiden på Israels jord! Efter den högtiden grep de sig an med att återuppbygga Jehovas tempel. Hur kände de det inför detta? Berättelsen lyder: ”[De] hävde ... upp ett högt jubelrop, i det de lovprisade Jehova därför att grunden till Jehovas hus blev lagd.” — Esra 3:11.

4. Hur sporrade Jehova israeliterna att utföra arbetet med att återuppbygga templet, och vilket löfte om frid gav han?

⁴ Men efter denna glada början slog motståndare ner modet på israeliterna, och de upphörde med att arbeta på tempelbygget. Några år senare reste Jehova upp profeterna Haggaj och Sakarja för att sporra israeliterna till att fullborda återuppbyggnadsarbetet. Det måste verkligen ha varit spännande för dem att få höra Haggaj säga om det tempel som skulle byggas: ”’Större kommer härligheten hos detta senare hus att bli än hos det förra’, har härars Jehova sagt. ’Och på denna plats kommer jag att ge frid.’” — Haggaj 2:9.

Jehova uppfyller sina löften

5. Vad är värt att lägga märke till i det åttonde kapitlet i Sakarja?

⁵ I bibelboken Sakarja kan vi läsa ett antal inspirerade syner och profetior, som stärkte Guds folk då på 500-talet f.v.t. Dessa profetior försäkrar också oss om Jehovas stöd. De ger oss all orsak att tro att Jehova kommer att ge sitt folk frid också i vår tid. I det åttonde kapitlet i den bok som bär hans namn yttrar profeten Sakarja tio gånger följande: ”Detta är vad Jehova [eller: ”härars Jehova”] har sagt.” Detta uttryck introducerar varje gång ett uttalande av Gud, ett uttalande som har att göra med Guds folks frid och fred. Några av dessa löften uppfylldes på Sakarjas tid, och alla har uppfyllts eller håller på att uppfyllas nu i våra dagar.

”Jag skall svartsjukt nitälska för Sion”

6, 7. Hur nitälskade Jehova ”svartsjukt” för Sion ”med stort raseri”?

⁶ Första gången detta uttryck förekommer är i Sakarja 8:2, där vi läser: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Jag skall svartsjukt nitälska för Sion med stor svartsjuka, och med stort raseri skall jag svartsjukt nitälska för henne.’” Jehovas löfte att vara svartsjuk eller att ha stor nitälskan för sitt folk innebar att han skulle vaka över att dess frid återställdes. Att israeliterna återfördes till sitt land och att templet återuppbyggdes var ett bevis på denna nitälskan.

⁷ Men hur var det då med dem som hade motstått Jehovas folk? Hans nitälskan för sitt folk skulle få en motsvarighet i hans ”stora raseri” över dessa fiender. När trogna judar tillbad vid det återuppbyggda templet, skulle de kunna reflektera över det mäktiga Babylons öde, vilket nu hade fallit. De skulle också kunna tänka på hur fienderna fullständigt hade misslyckats i sina försök att förhindra återuppbyggandet av templet. (Esra 4:1—6; 6:3) Och de skulle kunna tacka Jehova för att han hade uppfyllt sitt löfte. Hans nitälskan hade medfört en triumf för dem!

”Sannfärdighetens stad”

8. Hur skulle Jerusalem, till skillnad från tidigare, bli en ”sannfärdighetens stad” på Sakarjas tid?

⁸ För andra gången skriver Sakarja: ”Detta är vad Jehova har sagt.” Vad säger Jehova den här gången? ”Jag skall vända tillbaka till Sion och ha min boning mitt i Jerusalem; och Jerusalem kommer helt visst att kallas sannfärdighetens stad och härars Jehovas berg det heliga berget.” (Sakarja 8:3) Före år 607 f.v.t. var Jerusalem på intet sätt en sannfärdighetens stad. Dess präster och profeter var korrumperade, och dess folk var otroget. (Jeremia 6:13; 7:29—34; 13:23—27) Nu återuppbyggde Guds folk templet och visade därigenom sitt engagemang för sann tillbedjan. Genom sin ande bodde Jehova återigen i Jerusalem. Den rena tillbedjans sanningar talades återigen i Jerusalem, och därför kunde Jerusalem kallas ”sannfärdighetens stad”. Dess upphöjda läge kunde kallas ”Jehovas berg”.

9. Vilken anmärkningsvärd förändring fick ”Guds Israel” uppleva år 1919?

⁹ Dessa två uttalanden var betydelsefulla för det forntida Israel, men de har också stor innebörd för oss nu, då 1900-talet går mot sitt slut. Precis som det forntida Israel hade förts i fångenskap till Babylon, gick de få tusen smorda kristna som då representerade ”Guds Israel” i andlig fångenskap under första världskriget för närmare 80 år sedan. (Galaterna 6:16) De beskrevs i profetiska ordalag som döda kroppar som låg på gatan. Men de hade dock en uppriktig önskan att tillbe Jehova ”med ande och sanning”. (Johannes 4:24) År 1919 befriade Jehova dem därför ur deras fångenskap och uppväckte dem från deras andligen döda tillstånd. (Uppenbarelseboken 11:7—13) Jehova besvarade således följande profetiska fråga av Jesaja med ett rungande Ja: ”Kommer ett land att framfödas med födslosmärtor på en enda dag? Eller kommer en nation att födas på en enda gång?” (Jesaja 66:8) År 1919 existerade Jehovas folk återigen som en andlig nation i sitt eget ”land” eller i sin andliga besittning på jorden.

10. Vilka välsignelser har smorda kristna åtnjutit i sitt ”land” sedan år 1919?

¹⁰ I trygghet i det landet tjänade smorda kristna i Jehovas stora andliga tempel. De benämndes ”den trogne och omdömesgille slaven” och tog emot ansvaret att ta hand om Jesu jordiska tillhörigheter, ett privilegium som de fortfarande åtnjuter, nu när 1900-talet närmar sig sitt slut. (Matteus 24:45—47) De lärde sig verkligen att Jehova är ”fridens Gud”. — 1 Thessalonikerna 5:23.

11. Hur har kristenhetens religiösa ledare visat sig vara Guds folks fiender?

¹¹ Men hur var det då med fienderna till Guds Israel? Jehovas nitälskan för sitt folk motsvaras av hans raseri mot motståndarna. I sitt försök att få tyst på denna lilla grupp av sanningstalande kristna utsatte kristenhetens religiösa ledare dessa kristna för en oerhört stor press under första världskriget, men deras försök misslyckades. Under andra världskriget var det bara en sak som förenade kristenhetens präster: De uppmanade på båda sidor i konflikten de styrande att förbjuda Jehovas vittnen. Också nu uppeggar de religiösa ledarna de styrande i många länder till att begränsa eller förbjuda Jehovas vittnens kristna predikoverksamhet.

12, 13. Hur kommer Jehovas raseri mot kristenheten till uttryck?

¹² Detta har inte skett utan att Jehova har lagt märke till det. Efter första världskriget upplevde kristenheten och den övriga delen av det stora Babylon ett fall. (Uppenbarelseboken 14:8) Att kristenheten verkligen hade fallit kom — med början år 1922 — till allmän kännedom genom att en rad symboliska plågor utgöts och offentligt avslöjade dess andligen döda tillstånd och varnade för dess kommande tillintetgörelse. (Uppenbarelseboken 8:7—9:21) Som ett bevis på att utgjutandet av dessa plågor fortsätter hölls den 23 april 1995 talet ”Slutet närmar sig för falsk religion”, och därefter spreds hundratals miljoner exemplar av en speciell utgåva av Nyheter om Guds rike.

¹³ Kristenheten befinner sig nu i ett ömkligt tillstånd. Under hela 1900-talet har dess medlemmar dödat varandra i fruktansvärda krig som välsignats av dess präster och predikanter. I vissa länder har kristenheten praktiskt taget inget inflytande längre. Den är tillsammans med den övriga delen av det stora Babylon bestämd för tillintetgörelse. — Uppenbarelseboken 18:21.

Frid för Jehovas folk

14. Hur beskrivs ett folk som lever i fred och frid profetiskt på ett målande sätt?

¹⁴ Precis som det beskrivs i Jehovas tredje uttalande har Jehovas folk däremot, nu år 1996, överflödande frid i sitt återställda land: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Det kommer åter att sitta gamla män och gamla kvinnor på Jerusalems torg, var och en då med sin stav i sin hand på grund av sina dagars mängd. Och stadens torg, de kommer att vara fulla av pojkar och flickor som leker på hennes torg.’” — Sakarja 8:4, 5.

15. Vilken frid har Jehovas tjänare åtnjutit, trots nationernas krig?

¹⁵ Detta är en mycket målande och vacker beskrivning av något anmärkningsvärt i denna krigshärjade värld, nämligen ett folk som har frid och som lever i fred. Sedan år 1919 har Jesajas profetiska ord uppfyllts: ”’Ständig frid kommer det att vara för den som är långt borta och för den som är nära’, har Jehova sagt, ’och jag skall läka honom.’ ’Men ... det är ingen frid’, har min Gud sagt, ’för de ondskefulla.’” (Jesaja 57:19—21) Jehovas folk är inte någon del av världen, men de kan naturligtvis ändå inte undgå att påverkas av nationernas tumult. (Johannes 17:15, 16) I vissa länder får de utstå svåra umbäranden, och några av dem har rentav blivit dödade. De sanna kristna har dock frid på i huvudsak två sätt. För det första har de ”frid med Gud” genom sin ”Herre Jesus Kristus”. (Romarna 5:1) För det andra har de frid inbördes. De uppodlar ”visheten från ovan”, som ”först och främst” är ”kysk” och ”därefter fridsam”. (Jakob 3:17; Galaterna 5:22—24) Dessutom ser de fram emot att få åtnjuta frid i dess fullaste bemärkelse, då ”de saktmodiga ... kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid”. — Psalm 37:11.

16, 17. a) Hur har Jehovas organisation stärkts av ”gamla män och gamla kvinnor” men också av ”pojkar och flickor”? b) Vad visar Jehovas folks frid?

¹⁶ Det finns fortfarande ”gamla män och gamla kvinnor” bland Jehovas folk — smorda kristna som kommer ihåg Jehovas organisations tidiga triumfer. Deras trohet och uthållighet uppskattas mycket. Yngre smorda kristna tog ledningen under de explosiva åren på trettiotalet och under andra världskriget såväl som under de spännande åren av tillväxt som följde därefter. Dessutom har en ”stor skara” av ”andra får” framträtt, i synnerhet sedan år 1935. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16) Allteftersom de smorda kristna har blivit allt äldre och färre, har de andra fåren tagit upp predikoarbetet och utbrett det över jorden. Andra får har på senare år strömmat in i Guds folks land. Ja, bara under förra året blev 338.491 döpta som en symbol av sitt överlämnande åt Jehova! Dessa nya personer är verkligen mycket unga i andligt avseende. Deras friskhet och entusiasm uppskattas, när de ökar leden av dem som sjunger lovsånger av tacksamhet till ”vår Gud ... , honom som sitter på tronen, och Lammet”. — Uppenbarelseboken 7:10.

¹⁷ ”Stadens torg” är nu ”fulla av pojkar och flickor” — vittnen med ungdomlig kraft. Under tjänsteåret 1995 kom det in rapporter från 232 länder och öar i havet. Men det finns inte någon rivalitet mellan länderna, inget hat mellan olika stammar och inte heller någon otillbörlig svartsjuka mellan de smorda och de andra fåren. Alla växer tillsammans andligen, förenade i kärlek. Jehovas vittnens världsomfattande brödraskap är i sanning något unikt på världsscenen. — Kolosserna 3:14; 1 Petrus 2:17.

Alltför svårt för Jehova?

18, 19. Hur har Jehova alltsedan år 1919 utfört vad som kan ha verkat alltför svårt från mänsklig ståndpunkt sett?

¹⁸ År 1918, när den smorda kvarlevan bestod av endast några få tusen modfällda själar som var i andlig fångenskap, skulle ingen ha kunnat förutse det kommande händelseförloppet. Men Jehova visste, vilket bekräftas av hans fjärde profetiska uttalande: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Även om det skulle synas alltför svårt i deras ögon som är kvar av detta folk i de dagarna, skulle det då synas alltför svårt också i mina ögon?’ är härars Jehovas uttalande.” — Sakarja 8:6.

¹⁹ År 1919 återupplivade Jehovas ande hans folk för det arbete som låg framför dem. Det krävdes dock tro för att hålla fast vid den lilla organisationen av Jehovas tillbedjare. De var så få, och mycket var oklart. Men undan för undan styrkte Jehova dem i organisatoriskt avseende och rustade dem för det kristna arbetet med att predika de goda nyheterna och göra lärjungar. (Jesaja 60:17, 19; Matteus 24:14; 28:19, 20) Han hjälpte dem successivt att urskilja sådana viktiga frågor som neutraliteten och den universella suveräniteten. Var det alltför svårt för Jehova att utföra sin vilja med hjälp av denna lilla grupp av vittnen? Svaret är helt visst nej, vilket framgår av tabellen, på sidorna 12—15 i denna tidskrift, över Jehovas vittnens verksamhet under tjänsteåret 1995!

”Jag själv kommer att bli deras Gud”

20. I vilken omfattning skulle Guds folk församlas enligt profetian?

²⁰ Det femte uttalandet visar ytterligare Jehovas vittnens lyckliga tillstånd i våra dagar: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Se, jag räddar mitt folk från soluppgångens land och från solnedgångens land. Och jag kommer helt visst att föra dem hit, och de skall ha sin boning mitt i Jerusalem; och de skall bli mitt folk, och jag själv kommer att bli deras Gud i sannfärdighet och i rättfärdighet.’” — Sakarja 8:7, 8.

21. Hur har Jehovas folks överflödande frid bevarats och utökats?

²¹ Nu, år 1996, kan vi utan att tveka säga att de goda nyheterna har blivit predikade jorden utöver, från ”soluppgångens land” till ”solnedgångens land”. Guds folk har gjort lärjungar av människor av alla nationer, och de har fått se uppfyllelsen av Jehovas löfte: ”Alla dina söner kommer att vara personer som är lärda av Jehova, och dina söners frid kommer att vara överflödande.” (Jesaja 54:13) På grund av att vi har blivit undervisade av Jehova har vi frid. I syfte att ge sådan undervisning har litteratur nu getts ut på mer än 300 språk. Bara under föregående år fogades 21 språk till. Tidskriften Vakttornet ges nu ut samtidigt på 111 språk och tidskriften Vakna! på 54. Större och mindre sammankomster och internationella sammankomster utgör ett offentligt bevis på Guds folks frid. Veckomötena förenar oss och ger oss den uppmuntran vi behöver för att stå fasta. (Hebréerna 10:23—25) Ja, Jehova undervisar sitt folk ”i sannfärdighet och i rättfärdighet”. Han ger sitt folk frid. Vi är verkligen välsignade som får del av den överflödande friden!

”Älska sanning och frid”!

”Härars Jehovas ord fortsatte att komma till mig och löd: ’... Älska sanning och frid.’” — SAKARJA 8:18, 19.

1, 2. a) Hurdant är mänsklighetens förflutna när det gäller fred? b) Varför kommer den nuvarande världen aldrig att få se verklig fred?

”VÄRLDEN har aldrig haft fred. Det har alltid varit krig någonstans, och ofta på många platser samtidigt.” Så sade professor Milton Mayer vid University of Massachusetts i USA. Vilket sorgligt uttalande om mänskligheten! Det är sant att människor har velat ha fred, och politiker har på allt sätt försökt bevara freden, från Pax Romana på romartiden till policyn med ”ömsesidig garanterad förintelse” under det kalla kriget. Men till slut har alla deras ansträngningar misslyckats. Som Jesaja uttryckte det för många hundra år sedan har ”fredsbudbärarna” gråtit ”bittert”. (Jesaja 33:7) Varför är det så?

² Jo, därför att det inte kan bli någon varaktig fred så länge det finns hat och girighet; en varaktig fred måste vara grundad på sanning. Fred kan inte grundas på lögn. Därför sade Jehova, när han lovade att återställa det forntida Israel och att ge det frid och fred: ”Se, jag leder frid till henne alldeles som en flod och nationers härlighet alldeles som en översvämmande ström.” (Jesaja 66:12) Denna tingens ordnings gud, Satan, Djävulen, är en ”människomördare” och ”en lögnare och lögnens fader”. (Johannes 8:44; 2 Korinthierna 4:4) Hur skulle en värld med en sådan gud någonsin kunna ha frid eller fred?

3. Vilken anmärkningsvärd gåva har Jehova gett sitt folk, trots att de lever i en värld full av oro och bekymmer?

³ Det är dock värt att lägga märke till att Jehova ger sitt folk frid redan medan de lever i Satans krigshärjade värld. (Johannes 17:16) På 500-talet f.v.t., då han återförde dem som tillhörde hans speciella nation till deras hemland, uppfyllde han det löfte som han hade gett genom Jeremia om att ge dem ”frid och sanning”. (Jeremia 33:6) Och trots att Guds folk i dessa sista dagar har upplevt den svåraste och mest problemfyllda tiden i människans historia, har han gett dem ”frid och sanning” i deras ”land”, deras andliga besittning på jorden. (Jesaja 66:8; Matteus 24:7—13; Uppenbarelseboken 6:1—8) Vår uppskattning av denna gudagivna frid och sanning kommer att fördjupas och vi kommer att få se vad vi måste göra för att bevara vår andel av detta, när vi nu fortsätter vår genomgång av Sakarja, kapitel 8.

”Må era händer vara starka”

4. Hur uppmanade Sakarja israeliterna att handla för att de skulle få uppleva frid?

⁴ För sjätte gången i Sakarja, kapitel 8, hör vi ett spännande uttalande av Jehova: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Må era händer vara starka, ni som i dessa dagar hör dessa ord av profeternas mun, på den dag då grunden till härars Jehovas hus blev lagd, för att templet skulle byggas. Ty före de dagarna blev det ingen lön för människorna; och vad husdjurens lön beträffar, fanns det inget sådant; och för den som gick ut och för den som kom in var det ingen frid på grund av motståndaren, eftersom jag fortsatte att driva alla människor mot varandra.’” — Sakarja 8:9, 10.

5, 6. a) Hur var situationen i Israel på grund av israeliternas modfälldhet? b) Vilken förändring lovade Jehova israeliterna, om de satte hans tillbedjan främst?

⁵ Dessa ord uttalade Sakarja medan templet höll på att återuppbyggas i Jerusalem. Dessförinnan hade de israeliter som hade återvänt från Babylon blivit modfällda och upphört med att arbeta på tempelbygget. Eftersom de hade varit mest intresserade av sin egen bekvämlighet, hade de inte fått någon välsignelse eller frid från Jehova. Trots att de brukade sin jord och skötte sina vingårdar gick det dem inte väl. (Haggaj 1:3—6) Det var som om de arbetade för ”ingen lön”.

⁶ Nu, när templet höll på att återuppbyggas, uppmuntrade Sakarja judarna att ”vara starka” och modigt sätta Jehovas tillbedjan främst. Vad skulle hända om de gjorde det? ”’Nu kommer jag inte att vara som i forna dagar mot de kvarvarande av detta folk’, är härars Jehovas uttalande. ’Ty där kommer fridens säd att vara; vinstocken, den kommer att ge sin frukt, och jorden, den kommer att ge sin avkastning, och himlarna, de kommer att ge sin dagg; och jag kommer helt visst att låta de kvarvarande av detta folk ta alla dessa ting i arv. Och det skall ske att liksom ni blev en förbannelse bland nationerna, o Judas hus och Israels hus, så kommer jag att rädda er, och ni skall bli en välsignelse. Var inte rädda. Må era händer vara starka.’” (Sakarja 8:11—13) Om israeliterna handlade beslutsamt skulle det gå dem väl. När nationerna tidigare hade velat åberopa ett exempel på förbannelse, hade de kunnat peka på Israel. Men nu skulle Israel i stället bli ett exempel på välsignelse. Vilket utmärkt skäl till att låta sina ”händer vara starka”!

7. a) Vilka spännande förändringar har Jehovas folk upplevt, och vilken höjdpunkt av det de har uträttat nåddes under tjänsteåret 1995? b) Vilka länder har, som årsrapporten visar, enastående toppsiffror när det gäller förkunnare, pionjärer och medeltalet timmar?

⁷ Hur är det då i våra dagar? Jo, under åren före år 1919 saknade Jehovas folk i viss utsträckning nit. De var inte helt neutrala under första världskriget, och de hade en tendens att följa en människa i stället för sin kung, Jesus Kristus. Detta ledde till att somliga blev modfällda av det motstånd som kom både inifrån organisationen och utifrån. År 1919 lät de sedan med Jehovas hjälp sina händer bli starka. (Sakarja 4:6) Jehova gav dem frid, och de fick stor framgång. Detta framgår av det som de har uträttat under de 75 senaste åren, vilket nådde en höjdpunkt under tjänsteåret 1995. Som folk betraktade skyr Jehovas vittnen nationalism, stolthet över stamtillhörighet, fördomar och alla andra orsaker till hat. (1 Johannes 3:14—18) Med verkligt nit tjänar de Jehova i hans andliga tempel. (Hebréerna 13:15; Uppenbarelseboken 7:15) Enbart under det gångna året använde de över en miljard timmar till att tala med andra om sin himmelske Fader! De ledde 4.865.060 bibelstudier varje månad. Varje månad tog i medeltal 663.521 del i pionjärtjänsten. Präster i kristenheten pekar ibland på Jehovas vittnen, när de vill ge ett exempel på människor som är verkligt entusiastiska i sin gudsdyrkan.

8. Hur kan varje enskild kristen dra nytta av ”fridens säd”?

⁸ På grund av att Jehovas folk visar en sådan nitälskan ger Jehova dem ”fridens säd”. Var och en som odlar den säden kommer att få erfara hur friden växer i hans hjärta och i hans liv. Varje troende kristen som jagar efter frid med Jehova och med sina medkristna får del av den sanning och frid som folket för Jehovas namn har. (1 Petrus 3:11; jämför Jakob 3:18.) Detta är verkligen underbart!

”Var inte rädda”

9. Vilket förändrat handlingssätt mot sitt folk utlovade Jehova?

⁹ Vi läser nu det sjunde uttalandet från Jehova. Hur lyder det? ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Liksom jag hade i sinnet att låta olycka komma över er, eftersom era förfäder gjorde mig harmsen’, har härars Jehova sagt, ’och jag inte kände någon ånger, så skall jag i dessa dagar åter ha i sinnet att göra gott mot Jerusalem och mot Judas hus. Var inte rädda.’” — Sakarja 8:14, 15.

10. Hur visar Jehovas vittnens förflutna att de inte har varit rädda?

¹⁰ Trots att Jehovas folk i andligt avseende hade skingrats under första världskriget, önskade de ändå i sitt hjärta göra det som var rätt. Sedan Jehova hade gett dem en viss tuktan, ändrade han därför sitt sätt att handla mot dem. (Malaki 3:2—4) När vi nu ser tillbaka, vill vi tacka honom innerligt för vad han har gjort. Det är sant att vi har varit ”föremål för hat från alla nationerna”. (Matteus 24:9) Många har blivit fängslade, och somliga har rentav dött för sin tro. Vi möter ofta likgiltighet eller fientlighet. Men vi är inte rädda. Vi vet att Jehova är starkare än något motstånd, synligt eller osynligt. (Jesaja 40:15; Efesierna 6:10—13) Vi kommer inte att upphöra med att lyssna till orden: ”Hoppas på Jehova; var modig och låt ditt hjärta vara starkt.” — Psalm 27:14.

”Tala sanning med varandra”

11, 12. Vad bör var och en av oss tänka på, om vi helt och fullt önskar få del av de välsignelser som Jehova ger sitt folk?

¹¹ För att helt och fullt få del av välsignelserna från Jehova måste vi tänka på vissa saker. Sakarja skriver: ”’Detta är de ting ni skall göra: Tala sanning med varandra. Döm med sanning och med fridens dom i era portar. Och tänk inte ut olycka mot varandra i era hjärtan, och älska inte falsk ed; ty allt detta är ting som jag har hatat’, är Jehovas uttalande.” — Sakarja 8:16, 17.

¹² Jehova uppmanar oss att tala sanning. (Efesierna 4:15, 25) Han hör inte böner från dem som tänker ut skadliga ting, för egen vinnings skull döljer sanningen eller uttalar falska eder. (Ordspråken 28:9) Eftersom han hatar avfällighet, vill han att vi håller fast vid Bibelns sanning. (Psalm 25:5; 2 Johannes, vers 9—11) När äldste behandlar ett ärende i en dömande kommitté, bör de, precis som de äldre männen i stadsportarna i Israel, grunda sina råd och beslut på Bibelns sanning och inte på sin egen uppfattning. (Johannes 17:17) Jehova vill att de, som kristna herdar, söker en ”fridens dom” och försöker återställa friden mellan stridande parter och hjälpa ångerfulla syndare att återfå frid med Gud. (Jakob 5:14, 15; Judas, vers 23) Samtidigt bevarar de församlingens frid genom att modigt utesluta dem som genom att egensinnigt framhärda i ett orätt handlingssätt stör den friden. — 1 Korinthierna 6:9, 10.

”Till jubel och till glädje”

13. a) Vilken förändring angående fasta profeterade Sakarja om? b) Vilka fastor hölls i Israel?

¹³ Vi får nu höra ett åttonde högtidligt uttalande: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Fastan i fjärde månaden och fastan i femte månaden och fastan i sjunde månaden och fastan i tionde månaden kommer för Judas hus att bli till jubel och till glädje och till goda festtider. Så älska sanning och frid.’” (Sakarja 8:19) Under det mosaiska lagförbundet fastade israeliterna på försoningsdagen för att ge uttryck åt sin sorg över sina synder. (3 Moseboken 16:29—31) De fyra fastor som nämns av Sakarja hölls tydligen för att sörja händelser i samband med att Jerusalem erövrades och ödelades. (2 Kungaboken 25:1—4, 8, 9, 22—26) Men nu höll templet på att återuppbyggas och Jerusalem på att återbefolkas. Sorg byttes ut mot glädje, och fastorna kunde bli festtider.

14, 15. a) Hur var firandet av Åminnelsen en orsak till stor glädje, och vad bör detta påminna oss om? b) Vilka länder har, som årsrapporten visar, enastående siffror när det gäller antalet närvarande vid Åminnelsen?

¹⁴ Nu håller vi inte sådana fastor som nämns av Sakarja eller en sådan fasta som var föreskriven i Lagen. Eftersom Jesus har offrat sitt liv för våra synder, kan vi nu glädja oss åt välsignelserna under en större försoningsdag. Våra synder övertäcks, inte bara i symbolisk bemärkelse, utan fullständigt. (Hebréerna 9:6—14) Den enda högtid som vi som kristna firar är, enligt den himmelske översteprästens, Jesu Kristi, befallning, åminnelsen av hans död. (Lukas 22:19, 20) Upplever vi inte ”jubel” och ”glädje”, när vi varje år församlas till detta firande?

¹⁵ Förra året kom 13.147.201 tillsammans för att fira Åminnelsen, vilket var 858.284 fler än år 1994. Vilken stor skara! Föreställ dig glädjen i de 78.620 församlingarna av Jehovas vittnen, då ovanligt många människor församlades i deras Rikets salar för det firandet. När de närvarande påmindes om dens död som är ”vägen och sanningen och livet” och som nu härskar som Jehovas store ”Fredsfurste”, blev de säkert påverkade att ”älska sanning och frid”. (Johannes 14:6; Jesaja 9:6) Detta firande hade en speciell innebörd för dem som lever i länder som plågas av kaos och krig. En del av våra bröder har fått bevittna fasansfulla scener under år 1995. ”Guds frid, som övergår allt förstånd”, har dock skyddat deras ”hjärtan” och ”sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus”. — Filipperna 4:7.

”Låt oss ... blidka Jehovas ansikte”

16, 17. Hur kan människor av nationerna ”blidka Jehovas ansikte”?

¹⁶ Men varifrån kom då alla dessa miljoner som var med vid Åminnelsen? Det nionde uttalandet av Jehova förklarar: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Åter kommer det att ske att folk och många städers invånare skall komma; och invånarna i den ena staden kommer helt visst att gå till dem i den andra och säga: ”Låt oss beslutsamt gå för att blidka Jehovas ansikte och för att söka härars Jehova. Jag själv skall också gå.” Och många folk och mäktiga nationer skall helt visst komma för att söka härars Jehova i Jerusalem och för att blidka Jehovas ansikte.’” — Sakarja 8:20—22.

¹⁷ De som var med vid Åminnelsen önskade ”söka härars Jehova”. Förutom Jehovas överlämnade, döpta tjänare var också miljoner andra närvarande, vilka ännu inte hade kommit så långt. I vissa länder var antalet närvarande vid Åminnelsen fyra eller fem gånger så stort som antalet förkunnare av Guds kungarike. Alla dessa intresserade personer behöver hjälp att göra framsteg. Må vi lära dem att jubla i vetskapen om att Jesus dog för våra synder och nu härskar i Guds kungarike. (1 Korinthierna 5:7, 8; Uppenbarelseboken 11:15) Och må vi uppmuntra dem att överlämna sig åt Jehova Gud och att underordna sig hans förordnade kung. Därigenom kommer de att ”blidka Jehovas ansikte”. — Psalm 116:18, 19; Filipperna 2:12, 13.

”Tio män av nationernas alla språk”

18, 19. a) Vem i våra dagar är ”en jude” i uppfyllelse av Sakarja 8:23? b) Vilka är i våra dagar de ”tio män” som griper tag ”i en mans, en judes, mantelflik”?

¹⁸ För sista gången läser vi i Sakarja, kapitel 8: ”Detta är vad härars Jehova har sagt.” Vad är Jehovas sista tillkännagivande? ”Det kommer att ske i de dagarna att tio män av nationernas alla språk kommer att gripa tag, ja, de kommer verkligen att gripa tag i en mans, en judes, mantelflik och säga: ’Vi skall gå med er, för vi har hört att Gud är med er.’” (Sakarja 8:23) På Sakarjas tid var de köttsliga israeliterna Guds utvalda nation. Men under det första århundradet förkastade israeliterna Jehovas Messias. Därför utvalde vår Gud ”en jude” — ett nytt Israel — som sitt speciella folk, ”Guds Israel”, vilket består av andliga judar. (Galaterna 6:16; Johannes 1:11; Romarna 2:28, 29) Dessa andliga judar skulle till slut komma att uppgå till 144.000, vilka utvalts från människorna till att härska tillsammans med Jesus i hans himmelska kungarike. — Uppenbarelseboken 14:1, 4.

¹⁹ De flesta av dessa 144.000 har redan dött trogna och har mottagit sin himmelska belöning. (1 Korinthierna 15:51, 52; Uppenbarelseboken 6:9—11) Några få finns kvar här på jorden, och de gläder sig åt att få se att de ”tio männen” som väljer att gå med ”juden” verkligen är ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. — Uppenbarelseboken 7:9; Jesaja 2:2, 3; 60:4—10, 22.

20, 21. Hur kan vi, allteftersom slutet för den här världen kommer allt närmare, bevara friden med Jehova?

²⁰ Kristenheten är nu, när slutet för den här världen obönhörligt närmar sig, lik Jerusalem på Jeremias tid: ”Man hoppades på fred, men inget gott kom; och på en läkedomens tid, och se! förfäran!” (Jeremia 14:19) Denna förfäran kommer att nå sin kulmen, när nationerna vänder sig mot falsk religion och på ett våldsamt sätt gör slut på den. Kort därefter kommer nationerna själva att bli tillintetgjorda i Guds sista krig, Harmageddon. (Matteus 24:29, 30; Uppenbarelseboken 16:14, 16; 17:16—18; 19:11—21) Det kommer verkligen att bli en kaotisk tid!

²¹ Men genom allt detta kommer Jehova att beskydda dem som älskar sanning och som odlar ”fridens säd”. (Sakarja 8:12; Sefanja 2:3) Må vi därför förbli i trygghet inom hans folks land och nitiskt lovprisa honom offentligt och hjälpa så många som möjligt att ”blidka Jehovas ansikte”. Om vi gör det, kommer vi alltid att få åtnjuta Jehovas frid. Ja, ”Jehova själv kommer att ge verklig styrka åt sitt folk. Jehova själv kommer att välsigna sitt folk med frid.” — Psalm 29:11.