Kommer lidandet någonsin att upphöra?

SKULLE du vilja se ett slut på lidandet, inte bara för egen del, utan för hela mänskligheten? Tänk på följande exempel:

Sonia har haft sin beskärda del av sorger och bedrövelser.a Först upptäckte hon att hennes man hade haft ett förhållande med en annan kvinna i tio år. Sedan blev hennes yngste son hivsmittad och dog i aids. Två år senare insjuknade också hennes äldre son, och snart dog även han i aids. ”Det sista stadiet av sjukdomen varade så länge”, förklarar Sonia. ”Han var oerhört deprimerad, tappade håret och såg dåligt. Det var mycket tragiskt.”

Fabiana, en brasiliansk universitetsstuderande, var bekymrad över de sociala orättvisorna i dagens värld. Plötsligt slog tragedin till i hennes eget liv. Hennes bror, som led av depression, begick självmord. När Fabiana sedan miste sitt arbete, föreslog en väninna att hon skulle kontakta en pai-de-santo (medicinman). Hon menade att eftersom Fabiana drabbades av så många motgångar, måste någon ha uttalat en förbannelse över henne! Men medicinmannen var inte till någon hjälp. I stället kände Fabiana sig orolig och förföljd och kunde inte sova på grund av alla problem.

Anas bekymmer började mycket tidigare i livet. ”När jag var ett år övergav min mamma mig, så jag fick bo hos mormor”, berättar hon. Men när Ana var tre år, dog hennes mormor. Ana fördes till ett barnhem i Rio de Janeiro, där hon fick stanna kvar tills hon var 13 år. ”Vi blev mycket illa behandlade, och jag blev trotsig och upprorisk”, förklarar hon. ”När jag växte upp, var jag fientligt inställd till nästan allting.”

Lidandet tycks påverka alla människors liv på ett eller annat sätt. Vi konfronteras dagligen med mänskliga tragedier — varje gång vi tittar på TV-nyheterna, läser en dagstidning eller lyssnar på radio. ”I detta masskommunicerandets tidevarv är det praktiskt taget omöjligt att undgå att ständigt bli bombarderad med dåliga nyheter”, skriver dr Mary Sykes Wylie och fortsätter: ”Krig, naturkatastrofer, industrikatastrofer, trafikolyckor, brottslighet, terrorism, sexuella perversiteter, våldtäkter och våld inom familjen — allt sådant gör att lidandet har blivit ett skrämmande och återkommande tema i 1900-talets värld.” Den kristne aposteln Paulus gjorde en realistisk sammanfattning av människans historia, när han sade: ”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans.” — Romarna 8:22.

Hur är det med dig personligen? Får du utstå problem och lidanden i ditt liv? Finns det något hopp om att situationen skall förändras till det bättre? Kommer du någonsin att få uppleva verklig fred? Sonia, Fabiana och Ana fann något som gav dem tröst och uppmuntran och verklig sinnesfrid! Du kan läsa om det i nästa artikel.

”Fridens Gud” bryr sig om dem som har det svårt

BIBELN visar tydligt att forntidens kung David visste vad lidande vill säga. I flera år levde han som flykting, skoningslöst förföljd av en ond och halsstarrig kung, som var fast besluten att döda honom. Under den här svåra tiden höll David sig gömd på ensligt belägna platser. Men han gjorde inte bara det. Han bad också innerligt till Jehova om sina bekymmer och problem. ”Med min röst började jag anropa Jehova om hjälp”, sade han senare beträffande sina prövningar. ”Inför honom fortsatte jag att utgjuta mitt bekymmer; inför honom fortsatte jag att berätta om mitt eget trångmål.” — Psalm 142:1, 2.

Somliga människor i våra dagar kanske ler åt Davids förtröstansfulla inställning. De kan mena att bönen bara är en psykologisk krycka och att det i själva verket är ett slöseri med tid att be. Men Davids förtröstan på Gud var inte missriktad, för hans fiender blev så småningom besegrade. När David längre fram blickade tillbaka på den här tiden, skrev han: ”Denne betryckte ropade, och Jehova själv hörde. Och ur alla hans trångmål räddade Han honom.” (Psalm 34:6) Den sanne Guden, som David vände sig till i sin bön, kallas på andra ställen i Bibeln ”fridens Gud”. (Filipperna 4:9; Hebréerna 13:20) Kommer han någonsin att utplåna lidandet och åstadkomma fridfulla förhållanden här på jorden?

Jehova bryr sig om dig

Jehova är inte okänslig för sitt folks svårigheter. (Psalm 34:15) Han vårdar sig inte bara om sina tjänare som grupp, utan också om enskilda individer som fruktar honom. När forntidens kung Salomo invigde det tempel som han hade låtit bygga i Jerusalem, bad han att Jehova skulle lyssna till ”vilken bön, vilken begäran om ynnest det än må komma från vilken som helst människa eller från hela ditt folk Israel, därför att var och en av dem känner sin egen plåga och sin egen smärta”. (2 Krönikeboken 6:29) Som Salomo sade har varje människa sina speciella svårigheter som hon måste utstå. För somliga kan det vara fysiska sjukdomar, för andra kan det röra sig om känslomässiga problem. Åter andra kan ha förlorat en kär anförvant i döden. Arbetslöshet, ekonomiska problem och familjeproblem är också vanliga orsaker till sorg och oro i dessa svåra tider.

Tänk ett ögonblick på ”din egen plåga och din egen smärta”. Ibland har du kanske känt det på samma sätt som psalmisten David, som skrev: ”Jag fortsatte att hoppas på att någon skulle visa medkänsla, men det fanns ingen, och på tröstare, men jag fann ingen.” Men du kan vara övertygad om att Gud bryr sig om dig och är medveten om din situation, för David skriver längre fram i samma psalm: ”Jehova lyssnar till de fattiga, och sina egna fångar kommer han verkligen inte att förakta.” — Psalm 69:20, 33.

Med tanke på Davids ord kan vi vara säkra på att mänsklighetens Skapare lyssnar till deras böner som är ”fångar” i sina egna problem och lidanden. Men inte bara det — deras belägenhet får honom också att reagera. Lägg märke till följande uttalanden, som visar att Jehova har medkänsla med de betryckta.

”Ingen änka eller faderlös pojke skall ni utsätta för betryck. Om du på något sätt skulle utsätta honom för betryck, då kommer jag, om han alls ropar högt till mig, att osvikligt höra hans höga rop; och min vrede kommer helt visst att flamma upp.” — 2 Moseboken 22:22–24.

”Skall då inte Gud ofelbart laga att rätt skipas åt hans utvalda, som ropar till honom dag och natt, även om han är långmodig gentemot dem?” — Lukas 18:7.

”Han kommer att befria den fattige som ropar på hjälp, också den betryckte och den som ingen hjälpare har. Han kommer att tycka synd om den ringe och den fattige, och de fattigas själar kommer han att rädda. Från förtryck och från våld kommer han att friköpa deras själ, och deras blod kommer att vara dyrbart i hans ögon.” — Psalm 72:12–14.

”Den som rör er [Guds folk på jorden], han rör min ögonglob.” — Sakarja 2:8.

Detta är bara några få exempel, men de visar tydligt att Skaparen är varmt intresserad av sitt folks välfärd. Vi har därför goda skäl att följa aposteln Petrus’ uppmaning: ”Kasta allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” (1 Petrus 5:7) Hur kommer Gud då att hjälpa oss när vi drabbas av problem och lidanden?

Hur Gud hjälper dem som har det svårt

När David råkade ut för problem bad han, som vi har sett, uppriktigt till Gud om vägledning. Men samtidigt gjorde han själv vad han kunde för att förbättra situationen och använde all sin uppfinningsförmåga för att undkomma sina förföljare. Förtröstan på Jehova i kombination med personlig ansträngning gjorde det således möjligt för David att klara av problemen. Vad kan vi lära av det?

När vi drabbas av svårigheter av olika slag, är det absolut inte fel att vi vidtar rimliga åtgärder för att lösa problemen. Om en kristen blir arbetslös gör han givetvis vad han kan för att få tag i ett arbete, och om han drabbas av en svår sjukdom söker han naturligtvis läkarvård. Till och med Jesus, som hade makt att bota alla slags sjukdomar, erkände att de sjuka behöver läkare. (Matteus 9:12; jämför 1 Timoteus 5:23.) Det finns naturligtvis problem som man inte kan göra något åt — de måste helt enkelt uthärdas. Sanna kristna betraktar emellertid inte lidandet som något förtjänstfullt i sig självt, som somliga människor gör. (Jämför 1 Kungaboken 18:28.) I stället gör de allt de kan för att lösa problemen.

Men även om vi själva gör vad vi kan, bör vi ändå lägga fram våra problem inför Jehova i bön. Varför det? Genom att vi förlitar oss på vår Skapare får vi först och främst hjälp att avgöra vad som är ”de viktigare tingen” i livet. (Filipperna 1:10) Om vi söker arbete, kan bön och förtröstan på Gud hjälpa oss att inte godta ett som är i strid med Bibelns principer. Vi kommer också att undvika att ”villas bort från tron” på grund av kärleken till pengar. (1 Timoteus 6:10) När vi skall fatta viktiga beslut — beträffande vårt förvärvsarbete eller andra områden i livet — bör vi följa Davids uppmaning: ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig. Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” — Psalm 55:22.

Bönen hjälper oss också att bevara vår psykiska balans, så att problemen inte överväldigar oss. Aposteln Paulus skrev: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud.” Vad skulle resultatet bli? ”Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” (Filipperna 4:6, 7) Ja, vi får del av Guds frid. Denna frid ”övergår allt förstånd” och hjälper oss att bevara jämvikten när vi känner oss ängsliga och oroliga. Den skyddar också våra hjärtan och sinnesförmögenheter och hjälper oss därigenom att inte handla överilat eller oförståndigt, vilket skulle kunna förvärra problemet. — Predikaren 7:7.

Men bönen kan göra mer än så. Den kan påverka situationen som sådan. Låt oss ta ett bibliskt exempel. När aposteln Paulus satt fängslad i Rom, uppmanade han sina medkristna att be för honom. Varför det? ”Jag förmanar er speciellt att göra detta”, skrev han, ”för att jag må bli återgiven åt er så mycket snarare.” (Hebréerna 13:19) Paulus visste att hans medbröders enträgna böner kunde vara avgörande för när han skulle bli frigiven. — Filemon, vers 22.

Kommer dina böner att förändra utgången av ditt problem? De kan göra det. Vi bör emellertid komma ihåg att Jehova inte alltid besvarar våra böner på det sätt som vi väntar oss. Paulus bad gång på gång beträffande ”ett törne i köttet” — kanske något slag av ögonsjukdom. Men i stället för att avlägsna problemet sade Gud till Paulus: ”Min oförtjänta omtanke är nog för dig; ty min kraft görs fullkomlig i svaghet.” — 2 Korinthierna 12:7–9.

Ibland kan det alltså bli så att våra svårigheter inte försvinner. På det sättet får vi möjlighet att visa att vi litar på vår Skapare. (Apostlagärningarna 14:22) Vi kan också vara säkra på att även om Jehova inte avlägsnar problemen, kommer han att ”bereda utvägen” så att vi kan uthärda. (1 Korinthierna 10:13) Det är därför av goda skäl som Jehova kallas ”all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda”. (2 Korinthierna 1:3, 4) Han ger oss vad vi behöver för att kunna uthärda med en god del frid.

En värld utan lidande — snart!

Skaparen lovar att han inom kort med hjälp av sitt kungarike skall göra slut på allt lidande. Hur skall han göra det? Genom att avlägsna Satan, Djävulen, den främsta orsaken till mänskligt lidande och den störste fienden till verklig fred och frid, den som Bibeln identifierar som ”denna tingens ordnings gud”. (2 Korinthierna 4:4) Hans herravälde över mänskligheten kommer emellertid snart att upphöra. Att han blir undanröjd kommer att bana väg för otaliga välsignelser för dem som fruktar Gud. Jehova lovar i sitt ord att han skall ”torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:1–4.

Tycker du att en värld utan lidande låter för bra för att vara sant? Vi är så vana vid bekymmer och problem att vi knappast kan tänka oss en värld utan sådant. Men frihet från fruktan, oro och olyckor var faktiskt Guds uppsåt för människan redan vid skapelsen, och hans uppsåt kommer att förverkligas. — Jesaja 55:10, 11.

Det är detta hopp som Sonia, Fabiana och Ana fann. Sonia, vars båda söner dog i aids, fann stor frid genom det hopp som Bibeln håller fram för oss människor — en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga. (Apostlagärningarna 24:15) ”En sak är säker”, säger hon, ”vårt hopp överträffar vilket som helst lidande som vi kan få utstå.”

Medan Ana fortfarande bodde kvar på barnhemmet, fick hon besök av ett Jehovas vittne. ”Den här kvinnan visade mig Jehovas namn i Bibeln”, säger Ana, ”och jag blev så glad att jag började gråta. Jag var i stort behov av hjälp, och nu fick jag veta att det finns en Gud som bryr sig om oss.” När Ana hade lämnat barnhemmet, tackade hon ja till ett bibelstudium och fick lära sig mer om Jehovas löften. Snart överlämnade hon sitt liv åt Jehova och symboliserade det genom vattendop. ”Sedan dess har jag fortsatt att förtrösta på Jehova genom enträgen bön, och det är en stor tröst att veta att han alltid hjälper mig.”

Fabiana har också fått tröst och sinnesfrid genom att lära känna Guds löften beträffande framtiden. ”Att lära känna Bibelns sanning är som att lämna en mörk och dyster plats och träda in i ett ljust och vackert rum.” — Jämför Psalm 118:5.

Men hur och när kommer bokstavlig fred att bli en verklighet här på jorden? De följande artiklarna besvarar den frågan.