”En enda mycket värdefull pärla”

”Himlarnas kungarike [är] det mål som folk tränger sig fram emot, och de som tränger sig fram griper det.” (MATTEUS 11:12)

1, 2. a) Vilket ovanligt drag belyser Jesus i en av sina liknelser om Guds kungarike? b) Vad sade Jesus i liknelsen om den värdefulla pärlan?

FINNS det något som du sätter så stort värde på att du skulle ge allt du äger och har för att få det? Människor talar om engagemang när de försöker nå ett mål – det kan gälla pengar, berömmelse, makt eller ställning – men det är sällan någon finner något som är så eftersträvansvärt att han är villig att offra allt för det. Jesus Kristus talade om detta ovanliga men önskvärda drag i en av sina många tankeväckande liknelser om Guds kungarike.

² Det gäller en liknelse som Jesus berättade enbart för sina lärjungar och som kan kallas liknelsen om den värdefulla pärlan. Så här sade Jesus: ”Himlarnas kungarike är också likt en resande köpman som sökte efter fina pärlor. Sedan han hade funnit en enda mycket värdefull pärla, gick han bort och sålde utan dröjsmål allt han hade och köpte den.” (Matteus 13:36, 45, 46) Vad ville Jesus att hans åhörare skulle lära sig av den här liknelsen? Och hur kan vi ha nytta av Jesu ord?

Pärlors stora värde

3. Varför var fina pärlor så värdefulla i forna tider?

³ Sedan urminnes tider har pärlor värderats högt för sin skönhet. En källa uppger att pärlor, enligt den romerske författaren Plinius den äldre, intog ”första platsen bland allt som var värdefullt”. Till skillnad från guld, silver och många ädelstenar görs pärlor av något som lever. Det är väl känt att vissa sorters musslor kan förvandla små partiklar som irriterar – till exempel sandkorn – till skimrande pärlor genom att omge dem med flera lager av pärlemor. I forna tider fick man de finaste pärlorna huvudsakligen från Röda havet, Persiska viken och Indiska oceanen – långt borta från Israel. Detta är säkert orsaken till att Jesus talar om ”en resande köpman som sökte efter fina pärlor”. Det krävdes stor ansträngning att hitta verkligt värdefulla pärlor.

4. Vad är den viktigaste lärdomen i Jesu liknelse om den resande köpmannen?

⁴ Även om fina pärlor i långa tider har betingat ett högt pris, var det tydligen inte deras värde i pengar som utgjorde den viktigaste lärdomen i Jesu liknelse. Han liknade inte rätt och slätt Guds kungarike vid en mycket värdefull pärla, utan han riktade uppmärksamheten på ”en resande köpman som sökte efter fina pärlor” och vad han gjorde när han hade funnit en. Till skillnad från en vanlig butiksinnehavare var en resande köpman som sålde pärlor vad man skulle kunna kalla expert i yrket, en som hade öga och känsla för de estetiska egenskaper som gör en pärla till något alldeles extra. Han skulle känna igen en äkta pärla när han såg den och skulle inte låta sig luras av pärlor av sämre kvalitet eller av oäkta pärlor.

5, 6. a) Vad är särskilt anmärkningsvärt med köpmannen i Jesu liknelse? b) Vad uppenbarar liknelsen om den gömda skatten om den resande köpmannen?

⁵ Det är värt att lägga märke till en annan sak när det gäller den här specielle köpmannen. En vanlig köpman skulle först ta reda på marknadsvärdet på pärlan, så att han kunde avgöra hur mycket han skulle betala för den för att tjäna på affären. Han skulle också tänka på om det fanns någon marknad för en sådan pärla, så att han snabbt skulle kunna sälja den. Han skulle med andra ord vara intresserad av att snabbt tjäna pengar på sin investering, inte av att ha pärlan i sin ägo. Men så var det inte med köpmannen i Jesu liknelse. Han var inte intresserad av att tjäna pengar eller få några konkreta fördelar. Han var faktiskt villig att offra ”allt han hade” – kanske hela sin förmögenhet – för att kunna skaffa sig det som han hade sökt efter.

⁶ De flesta köpmän skulle antagligen tycka att det mannen i Jesu liknelse gjorde var oförståndigt. En smart köpman skulle inte ge sig in i ett så riskfyllt företag. Men köpmannen i Jesu liknelse hade en annan uppfattning om vad som var värdefullt. Belöningen för honom bestod inte i några ekonomiska fördelar utan i glädjen och tillfredsställelsen av att äga något som hade ett överlägset värde. Det framgår tydligt av en parallell liknelse som Jesus berättade. Han sade: ”Himlarnas kungarike är likt en skatt som gömts i åkern och som en man fann och i sin tur gömde; och i sin glädje går han bort och säljer vad han har och köper den åkern.” (Matteus 13:44) Ja, den glädje som kommer av att upptäcka och äga skatten var tillräcklig för att få mannen att sälja allt han hade. Finns det några som liknar honom i våra dagar? Finns det en skatt som är värd en sådan uppoffring?

De som insåg det stora värdet

7. Hur visade Jesus att han tydligt insåg Guds kungarikes stora värde?

⁷ När Jesus framställde sin liknelse talade han om ”himlarnas kungarike”. Han insåg säkert själv Rikets stora värde. Evangelieskildringarna ger ett kraftigt vittnesbörd om det. Sedan Jesus hade blivit döpt år 29 v.t. ”började ... [han] predika och säga: ’Ändra sinne, för himlarnas kungarike har kommit nära.’” I tre och ett halvt år undervisade han stora folkskaror om Guds kungarike. Han färdades kors och tvärs genom landet ”från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike”. (Matteus 4:17; Lukas 8:1)

8. Vad gjorde Jesus för att visa vad Guds kungarike skall åstadkomma?

⁸ Genom att göra många underverk överallt i landet – bota sjuka, ge mat åt hungrande, behärska naturkrafterna och till och med uppväcka döda – visade Jesus också vad Guds kungarike skall åstadkomma. (Matteus 14:14–21; Markus 4:37–39; Lukas 7:11–17) Slutligen visade han sin lojalitet mot Gud och mot Guds kungarike genom att ge sitt liv, dö martyrdöden på en tortyrpåle. Precis som den resande köpmannen villigt gav allt han hade för den ”mycket värdefulla pärlan”, så levde och dog Jesus för Guds kungarike. (Johannes 18:37)

9. Vilken fin egenskap hade Jesu första lärjungar?

⁹ Jesus inriktade inte bara sitt eget liv på Guds kungarike, utan han samlade också en liten grupp efterföljare. De visade också uppskattning av Guds kungarike och insåg dess stora värde. Bland dem var Andreas, som från början var en lärjunge till Johannes döparen. När Andreas hörde Johannes intyga att Jesus var ”Guds Lamm”, slöt sig han och en annan av Johannes lärjungar, förmodligen en av Sebedeus söner som också hette Johannes, omedelbart till Jesus och blev troende. Men det slutade inte med det. Andreas gick genast till sin bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit Messias.” Simon (som blev känd som Kefas, eller Petrus) och även Filippus och dennes vän Natanael insåg snabbt att Jesus var Messias. Ja, Natanael kände sig manad att säga till Jesus: ”Du är Guds Son, du är Israels kung.” (Johannes 1:35–49)

De drevs att handla

10. Hur reagerade lärjungarna när Jesus kom och kallade dem någon tid efter det att han hade träffat dem första gången?

¹⁰ Den begeistring som Andreas, Petrus, Johannes och de övriga kände när de förstod att Jesus var Messias kan jämföras med den begeistring som den resande köpmannen kände när han fann den värdefulla pärlan. Vad skulle de göra nu? I evangelierna nämns inte så mycket om vad de gjorde direkt efter det att de först hade träffat Jesus. Förmodligen gick de flesta av dem tillbaka till sitt vanliga liv. Men mellan sex månader och ett år senare träffade Jesus återigen på Andreas, Petrus, Johannes och dennes bror Jakob när de höll på att fiska i Galileiska sjön.a När Jesus fick se dem sade han: ”Kom, följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.” Hur reagerade de? Matteus redogörelse säger så här om Petrus och Andreas: ”Genast övergav de näten och följde honom.” Och om Jakob och Johannes läser vi: ”Genast lämnade de båten och sin far och följde honom.” Lukas berättelse tillägger att de ”övergav allt och följde honom”. (Matteus 4:18–22; Lukas 5:1–11)

11. Vad var förmodligen orsaken till lärjungarnas snabba gensvar på Jesu kallelse?

¹¹ Var lärjungarnas snabba gensvar en stundens ingivelse? Knappast! Även om de faktiskt gick tillbaka till sina familjers fiskeriverksamhet efter den första kontakten med Jesus, råder det inget tvivel om att det de sett och hört vid det tillfället hade gjort ett djupt intryck på deras hjärta och sinne. Det gick sedan nästan ett år, och det gav dem gott om tid att tänka efter. Men nu måste de fatta ett beslut. Skulle de göra som den resande köpmannen som blev så begeistrad över att ha funnit den värdefulla pärlan att han, som Jesus sade, ”gick ... bort och ... utan dröjsmål” gjorde vad han måste göra för att köpa pärlan? Ja. Det de hade sett och hört hade rört vid deras hjärta. De förstod att det nu var tid att handla. Berättelsen säger därför att de utan att tveka övergav allt och blev Jesu efterföljare.

12, 13. a) Hur reagerade många som hörde Jesus? b) Vad sade Jesus om sina trogna lärjungar, och vad antyder hans ord?

¹² Dessa trogna lärjungar skilde sig verkligen från vissa andra som omtalas längre fram i evangelierna! Det var många som blev botade eller mättade av Jesus men som helt enkelt fortsatte med sina dagliga sysslor. (Lukas 17:17, 18; Johannes 6:26) Somliga av dem kom rentav med ursäkter när Jesus inbjöd dem att bli hans efterföljare. (Lukas 9:59–62) I skarp kontrast till detta sade Jesus längre fram om sina trogna lärjungar: ”Från Johannes döparens dagar intill den här stunden är himlarnas kungarike det mål som folk tränger sig fram emot, och de som tränger sig fram griper det.” (Matteus 11:12)

¹³ Vad ligger i uttrycket ”tränga sig fram”? I en biblisk ordbok (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words) sägs det om det grekiska verb som förekommer här: ”Verbet innehåller tanken på kraftig ansträngning.” Och bibelkännaren Heinrich Meyer säger om den här versen: ”På detta sätt beskrivs bildligt ivern, den oemotståndliga längtan och strävan efter det kommande messianska riket. ... Så ivrigt och energiskt (inte längre stilla och avvaktande) är intresset för riket.” Likt den resande köpmannen förstod dessa få individer vad som var verkligt värdefullt, och de gav villigt upp allt de hade för Rikets sak. (Matteus 19:27, 28; Filipperna 3:8)

Andra förenade sig i sökandet

14. Hur förberedde Jesus sina apostlar för arbetet med att predika om Guds kungarike, och vad blev följden?

¹⁴ När Jesus fortsatte sin tjänst övade och hjälpte han andra att sträva efter Guds kungarike. Först valde han ut 12 av sina lärjungar och förordnade dem som apostlar, sådana som sänts ut av honom. Jesus gav dem detaljerade anvisningar om hur de skulle utföra sin tjänst och varnade dem också för de utmaningar och svårigheter som väntade dem. (Matteus 10:1–42; Lukas 6:12–16) Under de följande två åren följde de med Jesus på hans predikofärder genom landet och hade då nära gemenskap med honom. De hörde hans ord, bevittnade hans kraftgärningar och såg hans eget exempel. (Matteus 13:16, 17) Allt detta gjorde utan tvivel så stort intryck på dem att de, likt den resande köpmannen, var nitiska och helhjärtade i att söka Guds kungarike.

15. Vad gav Jesu efterföljare verklig orsak att glädja sig, enligt vad Jesus sade?

¹⁵ Utöver de 12 apostlarna ”utsåg ... [Jesus] sjuttio andra och sände ut dem två och två framför sig till varje stad och ort dit han själv stod i begrepp att gå”. Han berättade också för dem om de prövningar och svårigheter som väntade dem och sade att de skulle säga till människor: ”Guds kungarike har kommit er nära.” (Lukas 10:1–12) När de 70 återvände var de utom sig av glädje och avgav följande rapport till Jesus: ”Herre, till och med demonerna underordnar sig oss när vi använder ditt namn.” Men de kanske blev förvånade när Jesus talade om att de skulle få uppleva en ännu större glädje tack vare sitt nit för Guds kungarike. Han sade: ”Gläd er ändå inte över detta, att andarna underordnar sig er, utan gläd er därför att era namn har blivit inskrivna i himlarna.” (Lukas 10:17, 20)

16, 17. a) Vad sade Jesus till sina trogna apostlar den sista kvällen han var tillsammans med dem? b) Vilken glädje och försäkran fick apostlarna genom Jesu ord?

¹⁶ Den sista kvällen Jesus var tillsammans med apostlarna, den 14 nisan år 33, instiftade han slutligen vad som kom att bli känt som Herrens kvällsmåltid och befallde dem att minnas denna händelse. Under kvällen sade Jesus till de 11 kvarvarande apostlarna: ”Ni är ... de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike, för att ni skall äta och dricka vid mitt bord i mitt kungarike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” (Lukas 22:19, 20, 28–30)

¹⁷ Vilken glädje och tillfredsställelse apostlarna måste ha känt när de hörde dessa Jesu ord! De blev lovade den största ära och förmån som en människa kan få. (Matteus 7:13, 14; 1 Petrus 2:9) De hade gett upp mycket för att kunna följa Jesus och söka Guds kungarike, precis som den resande köpmannen hade gett upp mycket i sitt sökande. Nu blev de försäkrade om att deras uppoffringar så här långt inte hade varit förgäves.

18. Vilka, utöver de 11 apostlarna, skulle slutligen få nytta och glädje av Guds kungarike?

¹⁸ Apostlarna som var tillsammans med Jesus den kvällen var inte de enda som skulle få nytta och glädje av Guds kungarike. Det var Jehovas vilja att sammanlagt 144 000 skulle föras in i förbundet om Riket som medregenter till Jesus Kristus i det härliga himmelska kungariket. Aposteln Johannes fick också i en syn se hur ”en stor skara, som ingen kunde räkna, ... stod inför tronen och inför Lammet”, och de sade: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” Dessa är de jordiska undersåtarna till Guds kungarike.b (Uppenbarelseboken 7:9, 10; 14:1, 4)

19, 20. a) Vilken möjlighet står öppen för människor av alla nationer? b) Vilken fråga kommer att behandlas i nästa artikel?

¹⁹ Strax innan Jesus for upp till himlen befallde han sina trogna efterföljare: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:19, 20) På så sätt skulle människor av alla nationer bli Jesu Kristi lärjungar. Dessa skulle också göra allt för att söka Guds kungarike – antingen för att få en himmelsk eller en jordisk belöning – alldeles som den resande köpmannen gjorde när det gällde den fina pärlan.

²⁰ Jesu ord visar att arbetet med att göra lärjungar skulle pågå ända fram till ”avslutningen på tingens ordning”. Finns det fortfarande människor som liknar den resande köpmannen på så sätt att de är villiga att ge allt de har för Guds kungarike? Den frågan kommer att behandlas i nästa artikel.

[Fotnoter]

Vi söker den ”värdefulla pärlan” i våra dagar

”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd.” (MATTEUS 24:14)

1, 2. a) Vilken uppfattning om Guds kungarike hade judarna på Jesu tid? b) Vad gjorde Jesus för att ge sina lärjungar en rätt förståelse av vad Guds kungarike är, och vad blev följden?

INTRESSET för Guds kungarike var mycket stort bland judarna när Jesus kom till jorden. (Matteus 3:1, 2; 4:23–25; Johannes 1:49) Men till en början förstod de flesta av dem inte till fullo dess omfattning och styrka, och inte heller förstod de att det skulle vara en himmelsk regering. (Johannes 3:1–5) Inte ens alla som blev Jesu efterföljare förstod helt och fullt vad Guds kungarike är eller vad de måste göra för att få förmånen att bli medregenter till Kristus. (Matteus 20:20–22; Lukas 19:11; Apostlagärningarna 1:6)

² Allteftersom tiden gick undervisade Jesus tålmodigt sina lärjungar i många frågor, bland annat med hjälp av liknelsen om den värdefulla pärlan som föregående artikel handlade om, och han visade hur viktigt det var att de ansträngde sig när de sökte det himmelska kungariket. (Matteus 6:33; 13:45, 46; Lukas 13:23, 24) Detta måste ha gjort stort intryck på dem, för snart var de oförtröttliga och modiga förkunnare som spred de goda nyheterna om Guds kungarike till avlägsna delar av jorden, vilket berättelsen i Apostlagärningarna tydligt visar. (Apostlagärningarna 1:8; Kolosserna 1:23)

3. Vad sade Jesus om Guds kungarike med tanke på vår tid?

³ Hur är det då i våra dagar? Välsignelserna med ett jordiskt paradis under Guds kungarike hålls fram för miljontals människor. I sin stora profetia om ”avslutningen på tingens ordning” sade Jesus uttryckligen: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:3, 14; Markus 13:10) Han förklarade också att den här väldiga uppgiften skulle fullgöras trots enorma hinder och utmaningar, ja, till och med förföljelse. Men han gav också denna försäkran: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Matteus 24:9–13) Allt detta kräver det slags självuppoffring och beslutsamhet som den resande köpmannen i Jesu liknelse visade. Finns det några i våra dagar som visar en sådan tro och iver i sökandet efter Guds kungarike?

Glädjen av att upptäcka sanningen

4. Vilken verkan har sanningen om Guds kungarike på människor i vår tid?

⁴ Köpmannen i Jesu liknelse blev utom sig av glädje när han fann vad han förstod var en ”mycket värdefull pärla”. Den glädjen fick honom att göra allt han kunde för att skaffa pärlan. (Hebréerna 12:1) I vår tid dras och motiveras människor på liknande sätt av sanningen om Gud och hans kungarike. Det påminner oss om vad broder A. H. Macmillan skrev i boken En vandring i tro, där han berättade om sitt eget sökande efter Gud och hans avsikt med människan. Han sade: ”Vad jag har funnit, finner tusentals människor varje år. Och de är människor precis som ni och jag, ty de kommer från alla nationaliteter, alla samhällsklasser och är av alla åldrar. Sanningen har inte anseende till personen. Den drar till sig alla sorters människor.”

5. Vilka goda resultat innehåller årsrapporten för tjänsteåret 2004?

⁵ Vi kan tydligt se sanningen i dessa ord. År efter år får de goda nyheterna om Guds kungarike hundratusentals uppriktiga människor att överlämna sitt liv åt Jehova och göra hans vilja. Tjänsteåret 2004, som löpte från september 2003 till augusti 2004, var inget undantag. Under dessa 12 månader visade 262 416 personer offentligt genom dop i vatten att de överlämnat sig åt Jehova. Detta hände i 235 länder och områden där Jehovas vittnen varje vecka leder 6 085 387 bibelstudier i hem för att hjälpa människor i alla levnadsställningar och från många nationer, stammar och språkgrupper att lära känna de livgivande sanningarna från Guds ord. (Uppenbarelseboken 7:9)

6. Vad har bidragit till den stadiga ökningen genom åren?

⁶ Vad var det som gjorde allt detta möjligt? Det råder inget tvivel om att Jehova drar dem som är rätt sinnade till sig. (Johannes 6:65; Apostlagärningarna 13:48) Men vi får inte underskatta den osjälviska anda som de visade som gav ut sig i sitt sökande efter Guds kungarike och de outtröttliga ansträngningar de gjorde. Vid 79 års ålder skrev broder Macmillan: ”Från den första glimt jag fick av löftena, som givits den sjuka och döende mänskligheten, har mitt hopp inte bleknat beträffande vad detta budskap från bibeln uppenbarat. Redan från början bestämde jag mig för att söka komma underfund med vad bibeln lär, så att jag kunde bli i stånd att hjälpa andra som likt mig söker kunskap om den Allsmäktige Guden, Jehova, och hans goda uppsåt gentemot mänskligheten.”

7. Vilken erfarenhet belyser glädjen och ivern hos dem som finner Bibelns sanning?

⁷ Denna iver kan också ses bland Jehovas tjänare i dag. Ta till exempel Daniela från Wien i Österrike. Hon säger: ”Ända sedan jag var liten har Gud varit min allra bästa vän. Jag hade alltid velat veta hans namn, för ’Gud’ var alldeles för opersonligt för mig. Men jag fick vänta tills jag var 17 år, då Jehovas vittnen kom till min dörr. De förklarade allt jag ville veta om Gud. Till sist hade jag funnit sanningen, och det var underbart! Jag var så förtjust att jag började predika för alla.” Hennes entusiasm gjorde snart att hennes skolkamrater började reta och håna henne. ”Men för mig var det som att få se Bibelns profetior uppfyllas”, fortsätter Daniela, ”för jag hade fått lära mig att Jesus sade att hans efterföljare skulle bli hatade och förföljda för hans namns skull. Jag var både lycklig och häpen.” Snart överlämnade Daniela sitt liv åt Jehova, blev döpt och satte som mål att bli missionär. När hon hade gift sig började hon tillsammans med sin man, Helmut, predika för människor i Wien som kom från Afrika, Filippinerna, Indien och Kina. Daniela och Helmut är nu missionärer i sydvästra Afrika.

De ger inte upp

8. Hur visar många sin kärlek till Gud och sin lojalitet mot hans kungarike?

⁸ Ja, många Jehovas tjänare i våra dagar visar sin kärlek till Gud och sin lojalitet mot hans kungarike genom att bli missionärer. De som börjar som missionärer liknar köpmannen i Jesu liknelse på så sätt att de är villiga att resa till avlägsna platser för Guds kungarikes skull. Missionärerna reser förstås inte långa sträckor för att själva finna de goda nyheterna om Guds kungarike, utan de för dessa nyheter till människor i avlägsna delar av jorden och undervisar dem och hjälper dem att bli Jesu Kristi lärjungar. (Matteus 28:19, 20) I många länder får de utstå mycket stora svårigheter. Men deras uthållighet blir rikt belönad.

9, 10. Vilka intressanta erfarenheter får missionärerna i sådana avlägsna länder som Centralafrikanska republiken?

⁹ Ta till exempel Centralafrikanska republiken, där 16 184 var närvarande förra året vid åminnelsen av Kristi död, ungefär sju gånger så många som antalet förkunnare i landet. Eftersom det inte finns någon elektricitet i många delar av landet, sköter människor vanligen sina dagliga sysslor utomhus i skuggan av ett träd. Det är därför bara naturligt för missionärerna att utföra sitt arbete på samma sätt – de leder bibelstudier utomhus under ett träd som skänker skugga. Det är inte bara ljusare och svalare utomhus, utan det finns också en annan fördel. Människorna tycker mycket om Bibeln, och det är lika vanligt att man här talar om religiösa frågor som att man i andra kulturer talar om sport eller vädret. Det händer ofta att förbipasserande ser vad som pågår och helt enkelt vill vara med vid studiet.

¹⁰ När en missionär ledde ett bibelstudium utomhus kom en ung man som bodde tvärs över gatan och bad missionären komma och studera Bibeln med honom också, eftersom han inte hade fått något besök. Missionären var förstås glad över att få göra det, och den unge mannen gör snabba framsteg. I det här landet stoppar polisen ofta vittnena utefter vägen, inte för att kalla dem till polisstationen eller bötfälla dem, utan för att be om de senaste numren av Vakttornet och Vakna! eller tacka dem för någon artikel som de tyckte särskilt mycket om.

11. Vad tycker de som under lång tid varit missionärer om sin tjänst, trots svårigheter?

¹¹ Många som började som missionärer för 40, 50 år sedan tjänar fortfarande troget på sitt distrikt. Vilket fint exempel de är för oss alla när det gäller tro och uthållighet! Under de senaste 42 åren har ett gift par tjänat som missionärer i tre olika länder. Mannen säger: ”Det har varit svårt många gånger. Vi kämpade till exempel mot malaria i 35 år. Men vi har aldrig ångrat vårt beslut att bli missionärer.” Hans hustru tillägger: ”Vi har alltid haft så mycket att vara tacksamma för. Tjänsten på fältet ger oss sådan glädje, och det är lätt att sätta i gång bibelstudier. När vi ser hur de som vi studerar med kommer till mötena och lär känna varandra, då är det som en familjeträff varje gång.”

De ”räknar ... allt som förlust”

12. Hur kommer detta att någon inser Guds kungarikes värde till uttryck?

¹² När den resande köpmannen fann en mycket värdefull pärla ”gick han bort och sålde utan dröjsmål allt han hade och köpte den”. (Matteus 13:46) Den här villigheten att ge upp det som kan tyckas värdefullt är typisk för dem som verkligen inser Guds kungarikes värde. Aposteln Paulus, som skulle få uppleva Guds kungarikes härlighet tillsammans med Kristus, sade: ”[Jag] räknar ... faktiskt också allt som förlust på grund av det oändligt större värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. På grund av honom har jag lidit förlusten av allt, och jag räknar det som en hop avskräde, för att jag skall vinna Kristus.” (Filipperna 3:8)

13. Hur visade en man i Tjeckien sin kärlek till Guds kungarike?

¹³ På samma sätt är många i dag villiga att göra stora förändringar i sitt liv för att få del av Guds kungarikes välsignelser. I oktober 2003 fick till exempel den 60-årige rektorn för en skola i Tjeckien tag i bibelstudieboken Kunskapen som leder till evigt liv. Sedan han läst den tog han omedelbart kontakt med Jehovas vittnen i sin hemtrakt för att få ett bibelstudium. Han gjorde fina andliga framsteg och började snart vara med vid alla möten. Men hur gick det med hans planer på att bli borgmästare och att senare ställa upp i valet för att bli senator? Han valde en annan bana – som förkunnare av Guds kungarike. Han sade: ”Jag fick tillfälle att lämna en hel del biblisk litteratur till mina elever.” Vid en sammankomst i juli 2004 visade han sitt överlämnande åt Jehova genom att bli döpt i vatten.

14. a) Vad har de goda nyheterna om Riket fått miljoner människor att göra? b) Vilka tankeväckande frågor kan var och en av oss ställa sig?

¹⁴ Miljoner andra världen över har reagerat på liknande sätt på de goda nyheterna om Riket. De har kommit ut ur den onda världen, lagt av sin gamla personlighet, lämnat tidigare vänner och kamrater och övergett sina världsliga strävanden. (Johannes 15:19; Efesierna 4:22–24; Jakob 4:4; 1 Johannes 2:15–17) Varför gör de allt det här? Därför att de värderar Guds kungarikes välsignelser högre än allt som den nuvarande världsordningen kan erbjuda. Känner du det på samma sätt när det gäller de goda nyheterna om Riket? Motiverar de dig att göra de förändringar som behövs för att anpassa din livsstil och dina värderingar och mål efter Jehovas normer? Om det är så, kommer du att få rika välsignelser både nu och i framtiden.

Skörden når sin höjdpunkt

15. Vad skulle Guds folk göra i de sista dagarna, enligt vad som förutsagts?

¹⁵ Psalmisten skrev: ”Ditt folk erbjuder sig villigt den dag du leder din militärstyrka till strid.” Bland dem som ställt sig till förfogande finns det ”unga manskapet” som är som ”daggdroppar” och ”en stor här” av ”kvinnor som kungör de goda nyheterna”. (Psalm 68:11; 110:3) Vad har resultatet blivit av det flitiga och självuppoffrande arbete som Jehovas folk – män och kvinnor, unga och gamla – har utfört i dessa de sista dagarna?

16. Ge ett exempel på hur Guds tjänare anstränger sig för att hjälpa andra att lära känna Guds kungarike.

¹⁶ En pionjär, eller heltidsförkunnare, i Indien funderade över hur de mer än två miljoner döva i det landet skulle kunna få hjälp att lära känna Guds kungarike. (Jesaja 35:5) Hon bestämde sig för att gå en kurs vid ett institut i Bangalore och lära sig teckenspråk. Där fick hon tillfälle att dela med sig av hoppet om Guds kungarike till många döva, och bibelstudiegrupper bildades. Inom några veckor började ett tiotal döva komma till mötena i Rikets sal. Vid en mottagning i samband med ett bröllop träffade pionjären längre fram en ung döv man från Calcutta som hade många frågor och som gärna ville veta mer om Jehova. Men det fanns ett problem. Den unge mannen skulle återvända till Calcutta, över 150 mil bort, för att börja studera vid en högskola, och det fanns inga vittnen där som kunde teckenspråk. Med stor ansträngning lyckades han övertala sin far att låta honom gå i skola i Bangalore i stället, så att han kunde fortsätta sitt bibelstudium. Han gjorde fina andliga framsteg, och efter omkring ett år överlämnade han sitt liv åt Jehova. Han i sin tur studerade Bibeln med flera döva, däribland en barndomsvän. Avdelningskontoret i Indien gör nu anordningar för att pionjärer skall kunna lära sig teckenspråk och hjälpa till på det området.

17. Nämn något som du tycker är särskilt uppmuntrande i rapporten för tjänsteåret 2004 på sidorna 19–22.

¹⁷ På sidorna 19–22 i den här tidskriften finns rapporten över Jehovas vittnens världsvida förkunnarverksamhet tjänsteåret 2004. Ta dig lite tid och granska den, så får du själv se bevis för att Jehovas folk jorden runt verkligen inriktar sig på att söka efter den ”värdefulla pärlan” i vår tid.

Fortsätt med att ”först söka kungariket”

18. Vad nämnde Jesus inte i liknelsen om den resande köpmannen, och varför inte det?

¹⁸ Om vi återgår till Jesu liknelse om den resande köpmannen, ser vi att Jesus inte nämnde något om hur köpmannen skulle klara uppehället sedan han hade sålt allt han hade. Realistiskt sett skulle någon kunna fråga: Hur skulle köpmannen kunna skaffa sig mat, kläder och husrum, nu när han hade gjort sig av med alla sina tillgångar? Vilken nytta skulle han ha av den dyrbara pärlan? Det här skulle vara förnuftiga frågor från mänsklig ståndpunkt sett. Men uppmanade inte Jesus sina lärjungar: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också”? (Matteus 6:31–33) Huvudpoängen i liknelsen är behovet av att visa helhjärtad hängivenhet för Gud och nitälskan för hans kungarike. Kan vi lära oss något av detta?

19. Vilken viktig lärdom ger oss Jesu liknelse om den värdefulla pärlan?

¹⁹ Vare sig vi helt nyligen har lärt känna de underbara goda nyheterna eller vi i många år har sökt Guds kungarike och talat med andra om dess välsignelser, måste vi fortsätta att låta Riket få en framträdande plats i vårt liv. Vi lever i svåra tider, men vi har starka skäl att tro att det vi söker är något verkligt. Det kan inte jämföras med något annat. Det är något enastående – precis som den pärla som köpmannen fick tag på. Världsförhållandena och bibliska profetior som har gått i uppfyllelse ger oss övertygande bevis för att vi lever i ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Låt oss visa samma entusiasm som den resande köpmannen och av hela vårt hjärta söka Guds kungarike och glädja oss åt förmånen att få förkunna de goda nyheterna. (Psalm 9:1, 2)