Om man har oresonligt höga förväntningar kan man lätt bli perfektionist, och det kan verkligen vara frustrerande. Ben, en ung gift man, erkänner: ”När jag granskar mina handlingar, tankar och känslor, ser jag alltid att de kunde ha varit bättre. Jag försöker hela tiden uppnå det som är perfekt, och det leder till otålighet och besvikelse.” Gail, en kristen hustru, säger: ”Ett perfektionistiskt tänkande ger inte rum för misslyckande. Vi perfektionister vill vara de allra bästa mammor och hustrur. För att vara lyckliga måste vi vara effektiva — ansträngningar som inte leder till något irriterar oss.”

Följden av att vara perfektionist sammanfattas i följande tänkespråk: ”Att tro att livet skall vara format efter våra behov är att öppna dörren för besvikelser.” För att slippa uppleva det måste vi förändra vårt tänkesätt. Om vi är ödmjuka och blygsamma — har en realistisk syn på våra begränsningar — kommer vi med säkerhet att vara balanserade och resonliga i våra förväntningar. I Romarna 12:3 ges den passande varningen att ”inte tänka högre om sig själv än man bör tänka”. Dessutom uppmuntras vi i Filipperna 2:3 att visa anspråkslöshet i sinnet och hålla före att andra är oss överlägsna.