⁸ Ett nutida exempel på detta var ett Jehovas vittne som ledde ett kristet möte i ett afrikanskt land där — i huvudsak genom anstiftan av katoliker på platsen — vittnena anklagades för att vara terrorister. Plötsligt visade sig militärpoliser med påsatta bajonetter. De skickade hem kvinnor och barn men började slå männen. Vittnet berättar: ”Det går inte att med ord beskriva det sätt varpå vi blev behandlade. Korpralen som hade befälet över soldaterna förklarade öppet att vi skulle bli slagna till döds. ... Jag fick sådana kraftiga slag av en träklubba att jag senare kräktes blod i 90 dagar. Men vad som då bekymrade mig mest var mina kamraters liv. ... Jag bad Jehova att se till dessa sina fårs liv”, och de överlevde alla. Vilket föredöme i fråga om att bevara sig lugn under hemska lidanden och också i fråga om att kärleksfullt tänka på andra! Ja, vår kärleksfulle himmelske Fader ger sina trogna tjänare svar på det de begär och ger dem sin frid. En av de förbryllade soldaterna anmärkte vid detta tillfälle att vittnenas Gud ”måste vara den sanne Guden”.

11. Hur visade en broder i Nederländerna att han hade behov av andlig föda?

¹¹ Arthur Winkler var en person som hade djup uppskattning av bibeln, särskilt under den nazistiska ockupationen av Nederländerna, då vittnena måste bedriva sin kristna verksamhet under jorden. Gestapo hade varit på jakt efter broder Winkler, och när de till slut grep honom, försökte de få honom att kompromissa, men de misslyckades. Därefter slog de honom medvetslös. Med tänderna utslagna, underkäken ur led och kroppen hudflängd sattes han i en mörk cell. Men hans vakt var förstående och vänlig. Broder Winkler sökte Jehovas vägledning i bön. Han kände också ett stort behov av andlig föda och bad vakten om hjälp. Senare öppnades celldörren, och en bibel slängdes in. ”Vilken glädje var det inte”, erinrade sig broder Winkler, ”att dagligen få njuta av välbehagliga sanningsord! ... Jag kände att jag blev starkare andligen.”a