Även perserna var framstående inom trädgårdskonstens område. De persiska och egyptiska trädgårdarna var så betagande att Alexander den stores segerrika härar förde med sig massor av frön, växter och idéer när de återvände till Grekland på 300-talet f.v.t.

När arabiska trupper trängde österut och västerut på 600-talet v.t., kom de, precis som Alexander, i kontakt med persiska trädgårdar. (Jämför Ester 1:5.) Howard Loxton skriver: ”Araberna fann att de persiska trädgårdarna påminde om det paradis som de trogna utlovades i Koranen.” I likhet med sin persiska förebild var den arabiska trädgården, antingen den låg i det moriska Spanien eller i Kashmir, indelad i fyra sektioner, avskilda från varandra genom fyra kanaler som utgick från en damm eller en springbrunn mitt i trädgården — en påminnelse om de fyra floderna i Edens trädgård.