En kulturkrock

Under 1500- och 1600-talen drog spanska conquistadorer fram genom Amazonas. I deras kölvatten kom också missionärer utsända av jesuitorden och franciskanorden för att omvända urbefolkningen till den katolska läran. Missionärerna gjorde avancerade kartor som öppnade upp området ytterligare för européerna. Men missionärernas närvaro ledde också till sjukdomar och ödeläggelse.

Som exempel kan nämnas den missionsstation som etablerades 1638 i det som nu kallas Maynasprovinsen. Missionärerna drev urskillningslöst ihop rivaliserande grupper av ursprungsfolken och tvingade dem att bilda en gemensam samhällsordning. Vad var deras ”ädla” syfte? Infödingarna sågs som okunniga och lägre stående varelser, och därför skulle de arbeta för missionärerna och conquistadorerna. På grund av den påtvingade kontakten med européer dog tusentals av mässling, smittkoppor, difteri och lepra. Tusentals andra svalt ihjäl.

Många indianer flydde från missionsstationerna, och missionärer mördades i upproren. Under en period i början av 1800-talet fanns det faktiskt bara en präst kvar i Amazonområdet.

Schamaner och vidskepelse

Invånarna här är övertygade om att djungeln är full av nattvandrande själar, andar som orsakar sjukdomar och gudar som väntar i floderna på sina intet ont anande offer. Så är det bland aguarunafolket, en av de största grupperna. De vördar fem gudar: Fader Krig, Fader Vatten, Moder Jord, Fader Sol och Schamanfadern. Många tror att människor förvandlas till djur och växter. För att inte förarga andarna undviker de därför att döda vissa djur och jagar bara när det är absolut nödvändigt.

Schamanerna, eller medicinmännen, styr samhället och det religiösa livet. De använder hallucinogena växter för att komma i trance. En del bybor vänder sig till dem för att bli botade från sina sjukdomar, för att få veta utgången av nästa jakt eller skörd och för att få höra förutsägelser om framtiden.