Under 1100- och 1200-talen fördömde valdenserna dessa överdrifter, och de påvisade med hjälp av Bibeln att Petrus aldrig hade varit i Rom. Århundraden senare kom representanter för den protestantiska reformationen att argumentera på liknande sätt. På 1700-talet ansåg berömda filosofer att traditionen saknade både historisk och biblisk grund. Ända fram i vår tid delas denna åsikt av personer som är väl insatta i ämnet, katoliker och andra.

Men varför inte hålla sig till de fakta som finns nedtecknade i Bibeln, den enda källa som kan ge förstahandsuppgifter om Petrus? Guds ord gör klart för oss att Petrus — enligt de anvisningar han hade fått av den kristna församlingens styrande krets i Jerusalem — utförde sitt arbete i den östra delen av den forntida världen, bland annat i Babylon. — Galaterna 2:1—9; 1 Petrus 5:13; jämför Apostlagärningarna 8:14.

När aposteln Paulus omkring år 56 v.t. skrev till de kristna i Rom, hälsade han till omkring 30 medlemmar av den församlingen utan att ens nämna Petrus. (Romarna 1:1, 7; 16:3—23) Mellan åren 60 och 65 v.t. skrev Paulus sedan sex brev från Rom, men han nämner inte Petrus, vilket är ett kraftigt omständighetsbevis för att Petrus inte var där.a (Jämför 2 Timoteus 1:15—17; 4:11.) I slutet av Apostlagärningarna beskrivs Paulus’ verksamhet i Rom, men inte heller här görs några hänvisningar till Petrus. (Apostlagärningarna 28:16, 30, 31) En objektiv undersökning av de bibliska bevisen, en som är fri från alla förutfattade meningar, kan därför bara leda till den slutsatsen att Petrus inte predikade i Rom.b