Johannes Markus var också tillsammans med Petrus i Babylon, för Petrus säger i sitt första brev (skrivet ca år 62–64) att Markus sänder sina hälsningar. Petrus kallar honom ”Markus, min son”, vilket kan betyda att de stod varandra mycket nära. (1Pe 5:13; jfr 1Jo 2:1, 7.)

Enligt traditionen var Petrus den viktigaste källan till upplysningarna i Markusevangeliet, och detta stämmer med att Markus samarbetade med Petrus i Babylon. (1Pe 5:13) Enligt Origenes skrev Markus sin evangelieskildring ”efter Petrus anvisning”. (Kyrkohistoria, Eusebios, 1995, sid. 211) I sitt verk ”Mot Markion” (IV, V) säger Tertullianus att Markusevangeliet ”kan tillskrivas Petrus, som Markus tjänade som tolk för”. (The Ante-Nicene Fathers, bd III, sid. 350) Eusebios återger ett uttalande av ”’presbytern’ Johannes” så som det citeras av Papias (ca 140 v.t.): ”Detta sade ’den gamle’ [presbytern]: När Markus blev Petrus tolk, skrev han noga ned allt han upptecknat av Kristi ord och gärningar, dock inte i ordning. ... Markus [gjorde sig] inte skyldig till något fel när han bara nedtecknade en del allteftersom han mindes. Men en sak var han angelägen om, nämligen att inte utelämna något av det som han hört eller återge det fel.” (Kyrkohistoria, sid. 115)

Hennes son Markus var nära förbunden med aposteln Petrus, som tydligtvis betydde mycket för Markus andliga utveckling, för Petrus omtalar honom som ”Markus, min son”. (1Pe 5:13)