I sitt andra brev, som han skriver kort efter det första, uppmanar han dem att vara uppmärksamma på Guds ord och varnar dem för Jehovas dag som skall komma.

”JEHOVAS DAG [SKALL] KOMMA”

(2 Petr. 1:1–3:18)

”Aldrig har en profetia framförts av en människas vilja”, skriver Petrus, ”utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” Att vi ger akt på det profetiska ordet kan skydda oss mot ”falska lärare” och andra som utövar ett dåligt inflytande. (2 Petr. 1:21; 2:1–3)

”I de sista dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje”, säger Petrus varnande. Men ”Jehovas dag [skall] komma som en tjuv”. Petrus avslutar sitt brev med sunda råd till dem som ”väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna”. (2 Petr. 3:3, 10–12)

Svar på bibliska frågor:

1:19 – Vem är ”morgonstjärnan”, när går den upp, och hur vet vi att det har hänt? ”Morgonstjärnan” är Jesus Kristus sedan han blivit insatt som kung i Guds rike. (Upp. 22:16) År 1914 gick Jesus upp som en morgonstjärna inför hela skapelsen som den messianske kungen, något som markerade att en ny dag grydde. Jesu förvandling gav en förhandssyn av hans härlighet och kungliga makt och visade att Guds profetiska ord är pålitligt. (Mark. 9:1–3) När vi är uppmärksamma på detta ord lyser det upp vårt hjärta, och vi inser att morgonstjärnan har gått upp.

2:4 – Vad är ”tartaros”, och när kastades de upproriska änglarna i det? Tartaros är ett fängelseliknande tillstånd som endast onda andevarelser – inte människor – överlämnas till. Det är ett tillstånd av tätt mentalt mörker när det gäller insikt i Guds storslagna avsikter. De som befinner sig i Tartaros har inget hopp för framtiden. Gud kastade de olydiga änglarna i Tartaros i Noas dagar, och de kommer att vara kvar i detta förnedrade tillstånd tills de tillintetgörs.

3:17 – Vad menade Petrus med uttrycket ”förhandskunskap”? Petrus talade om förhandskunskap om framtida händelser, en kunskap som han och andra bibelskribenter fick genom inspiration. Den här kunskapen var inte obegränsad. De första kristna kände därför inte till alla detaljer om framtida händelser. De visste bara i stora drag vad de kunde vänta sig.

Lärdomar för oss:

1:2, 5–7. Att vi uppriktigt strävar efter att odla sådana egenskaper som tro, uthållighet och gudhängivenhet hjälper oss att växa till i ”exakt kunskap om Gud och om Jesus”. Det kan också ”göra så att ... [vi] inte är vare sig overksamma eller utan frukt” när det gäller denna kunskap. (2 Petr. 1:8, noten)

1:12–15. För att kunna fortsätta att vara ”befästa” i sanningen behöver vi ständiga påminnelser. Sådana får vi bland annat genom församlingsmötena, personligt studium och bibelläsning.

2:2. Vi bör ta oss i akt så att vårt uppförande inte drar vanära över Jehova och hans organisation. (Rom. 2:24)

2:4–9. Med tanke på vad Jehova har gjort i det flydda kan vi vara säkra på att han ”vet ... att befria de gudhängivna ur prövningen, men att hålla de orättfärdiga i förvar till domens dag för att avskäras”.

2:10–13. De ”härliga”, dvs. de äldste i församlingen, har visserligen sina fel och brister och kan göra misstag ibland, men vi får inte tala skymfligt om dem. (Hebr. 13:7, 17)

3:2–4, 12. Att vi noga ger akt på ”uttalandena som tidigare gjorts av de heliga profeterna och budet från Herren och Räddaren” kommer att hjälpa oss att tänka på att Jehovas dag är nära.

3:11–14. Medan vi ”väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna” måste vi 1) ha ett ”heligt uppförande”, dvs. bevara oss fysiskt, mentalt, moraliskt och andligt rena, 2) utföra gärningar som återspeglar ”gudhängivenhet”, till exempel predika de goda nyheterna och göra lärjungar, 3) bevara vårt uppförande ”fläckfritt”, obesmittat av världen, 4) vara ”oklanderliga” och göra allt av ett rent motiv samt 5) vara ”i frid” – i frid med Gud, med våra medkristna och med våra medmänniskor.