Misslyckade försök att sätta dit Jesus

Jesus fiender är väldigt irriterade. Han har just berättat olika liknelser som ställt deras ondska i öppen dager. Fariséerna konspirerar för att få honom att råka säga något som gör att de kan överlämna honom till den romerske ståthållaren. Därför betalar de några av sina lärjungar för att försöka sätta dit honom. (Lukas 6:7)

Fariséernas lärjungar frågar: ”Lärare, vi vet att allt du säger och lär ut är sant. Du är inte partisk, utan lär ut Guds väg på rätt sätt: Är det rätt eller inte rätt av oss att betala skatt till kejsaren?” (Lukas 20:21, 22) Jesus låter sig inte luras. Bakom deras smicker döljer sig beräknande hyckleri. Om han skulle svara ”nej, det är inte rätt”, kan han anklagas för uppvigling mot Rom. Men om han skulle svara ”ja, betala skatten”, kan folket missförstå det och vända sig emot honom. Många retar sig ju på att de lyder under romarna. Så hur hanterar han det här?

Jesus svarar: ”Hycklare, varför sätter ni mig på prov? Visa mig skattemyntet.” De ger honom en denar, och han frågar: ”Vems bild och inskrift är detta?” De svarar: ”Kejsarens.” Han ger då den geniala uppmaningen: ”Då så ... ge kejsaren det som tillhör kejsaren, men ge Gud det som tillhör honom.” (Matteus 22:18–21)

Fariséernas lärjungar fascineras av Jesus ord. De vet inte längre vad de ska säga, så de går därifrån.

Jesus har lyckats tysta både fariséerna och sadducéerna. Men nu kommer motståndarna i samlad trupp för att sätta honom på prov. En som är expert på lagen frågar: ”Lärare, vad är det viktigaste budet i lagen?” (Matteus 22:36)

Jesus svarar: ”Det viktigaste är: ’Hör, Israel, Jehova, vår Gud, är en enda Jehova, och du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne och med hela din styrka.’ Det andra är det här: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ Det finns inget bud som är viktigare än de här.” (Markus 12:29–31)