Men nu är ordet ”fariseisk” och med det besläktade uttryck nedsättande, och de är liktydiga med skenhelig, egenrättfärdig och gudsnådelig och för tankarna till att man avger en läpparnas bekännelse. Varför förlorade fariséerna sitt goda anseende?

Det berodde på att Jesus Kristus, till skillnad från flertalet judar, inte lät sig bedras av fariséernas uppträdande och yttre. Han jämförde dem med ”vitkalkade gravar, som visserligen ser sköna ut utanpå men inuti är fulla av de dödas ben och av allt slags orenlighet”. — Matteus 23:27.

De bad visserligen långa böner medan de stod på offentliga platser, men detta gjorde de, som Jesus sade, bara för att bli sedda av andra. Deras tillbedjan var en ren parodi. De tyckte om de främsta liggplatserna vid kvällsmåltiderna och de främsta sittplatserna i synagogorna. Alla judar var skyldiga att bära fransar på sina kläder, men fariséerna försökte imponera på andra genom att bära överdrivet långa fransar. De stoltserade med extra breda kapslar innehållande skriftcitat, och de bar dessa som amuletter. (Matteus 6:5; 23:5—8) Deras skrymtaktighet, girighet och arrogans ledde till slut till vanära för dem.

Jesus uttalade Guds förkastelsedom över fariséerna, när han sade: ”Ni skrymtare, träffande profeterade Jesaja om er när han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta håller sig långt borta från mig. Förgäves fortsätter de att dyrka mig, eftersom de såsom lärosatser lär ut människobud.’” (Matteus 15:7—9) Deras rättfärdighet var egentligen egenrättfärdighet. Man förstår varför Jesus varnade sina lärjungar: ”Se upp för fariséernas surdeg.” (Lukas 12:1) Vi måste också ”se upp” för egenrättfärdigheten eller vara på vår vakt emot att bli religiösa skrymtare.

Men när vi gör detta bör vi inse att en person inte blir egenrättfärdig över en natt. Detta är i stället en tendens som smyger sig på mer och mer allteftersom tiden går. Man kan rentav oavsiktligt komma att få fariséernas icke önskvärda drag.

En överlägsen inställning

Bland annat vilka drag måste vi ”se upp” för? I Encyclopædia of Religion and Ethics heter det att egenrättfärdiga personer vanligtvis ”talar och står och ser ut som om de aldrig hade gjort något ont”. En egenrättfärdig person är också skrytsam och upphöjer sig själv, något som var ett framträdande problem hos fariséerna.

Jesus beskrev denna inställning hos fariséerna med en liknelse: ”Två män gick upp i templet för att be, den ene var farisé och den andre uppbördsman. Fariséen ställde sig och började be dessa ting för sig själv: ’O Gud, jag tackar dig för att jag inte är som övriga människor, utpressare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, eller ens som den här uppbördsmannen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tiondelen av allting jag förvärvar.’” Uppbördsmannen däremot erkände ödmjukt sina fel, och han befanns vara mer rättfärdig än denne skrytsamme farisé. Jesus riktade sin liknelse till dem ”som litade på sig själva, att de var rättfärdiga, och som höll de övriga för ingenting”. — Lukas 18:9—14.

”Sluta upp med att döma”

I ett bibliskt uppslagsverk heter det att en egenrättfärdig person ”anser sig vara moraliskt oförvitlig eller ha en rätt ställning inför Gud, eftersom han, utan hänsyn till lagens anda, håller sig till dess bokstav”. Ett annat uppslagsverk beskriver egenrättfärdiga personer som ”överdrivet religiösa människor som tillbringar all sin tid med att söka efter ondska hos andra”.

Fariséerna gjorde sig skyldiga till detta. Deras människogjorda regler kom med tiden att verka viktigare än Guds lagar och principer. (Matteus 23:23; Lukas 11:41—44) De satte sig till doms över andra och var snara att fördöma alla som inte motsvarade deras egenrättfärdiga normer. Deras överlägsna inställning och överdrivna självkänsla fick dem att vilja bestämma över andra människor. Det retade dem oerhört att de inte kunde bestämma över Jesus, och därför planerade de att mörda honom. — Johannes 11:47—53.

Missriktat nit

Egenrättfärdighet och nit eller nitälskan står ofta i ett inbördes förhållande till varandra. Aposteln Paulus sade följande om religiöst sinnade judar: ”De har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; eftersom de ju inte kände rättfärdigheten från Gud utan sökte befästa sin egen, har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.” (Romarna 10:2, 3) Som farisé hade Paulus själv varit oerhört nitisk, men hans nit var missriktat och inte grundat på Jehovas rättfärdighet. — Galaterna 1:13, 14; Filipperna 3:6.