Med tiden ägde en väsentlig förändring rum i Israels nations tänkesätt. Fariséerna, som blev framstående inom judendomen under det första århundradet v.t., omfattade lärorna i den ”muntliga Torah”, som de hade utvecklat två hundra år tidigare. De lärde att Gud, förutom att han gav Israels nation en skriven lag vid Sinais berg, också vid samma tillfälle överlämnade åt dem en muntlig lag. Enligt denna tro uttolkade och klargjorde denna inspirerade muntliga lag olika detaljer i den skrivna Lagen, detaljer som Gud avsiktligt hade uppmanat Mose att inte skriva ner. Den muntliga lagen skulle inte skrivas ner, utan skulle vidarebefordras endast muntligen, från mästare till lärjunge, från generation till generation. Den gav därför särskild myndighet åt fariséerna, som betraktade sig själva som denna muntliga traditions väktare.g