Marlon var en person som alltid hamnade i svårigheter. I byn där han bodde var han känd för sina många laster. Han rökte, drack sig berusad, använde droger och hade dåligt umgänge. När Marlons mamma fick besök av vittnena, visade hon intresse för budskapet om Guds kungarike. Pionjärer gick på dammiga och leriga vägar för att leda ett studium med henne. Till att börja med visade Marlon inget intresse för att vara med vid studiet, utan kom bara förbi vid enstaka tillfällen. Men vännerna som studerade med hans mor visade intresse för honom. Längre fram började han inte bara att studera, utan han lät också klippa sitt midjelånga hår, då han skulle vara med vid sitt första möte i Rikets sal. Han gjorde snabba framsteg, och människor blev förvånade över de stora förändringar han gjorde i sitt sätt att leva. Marlon är nu heltidsförkunnare och delar med sig av sanningen till andra. Vad fick honom att ta emot sanningen? Han sade att det som övertygade honom om att pionjärerna hade sanningen var att de var så uthålliga i att komma och studera med hans mor.

En del verkar inte tillhöra det slags människor som är beredda att ta emot sanningen. Men förkunnarna av de goda nyheterna dömer inte människor på förhand, utan ger dem möjlighet att få höra. På den lilla ön Marinduque vittnade en pionjär med särskilt uppdrag i ett hus. När besöket var slut, frågade hon om det var någon annan som bodde i huset. Den besökte svarade att det bodde någon en trappa upp, men tillade: ”Bry dig inte om att gå dit. Han är våldsam och brusar lätt upp.” Men pionjären tyckte att mannen skulle få möjlighet att höra budskapet om Guds kungarike. När hon gick dit upptäckte hon att det var som om mannen hade väntat på henne. Med ett leende erbjöd hon ett kostnadsfritt bibelstudium. Hon blev överraskad när mannen, Carlos, verkade bli glad över erbjudandet. Ett bibelstudium sattes i gång med honom och hans fru.

När pionjären gjorde återbesök, berättade Carlos att han och hans fru hade allvarliga problem och till och med hade försökt begå självmord. Vid pionjärens första besök på bottenvåningen hade Carlos lagt sig med örat mot golvet för att lyssna, och han hade hört grannen avråda pionjären från att gå en trappa upp. När han hörde det, bad han till Gud att pionjären inte skulle bry sig om rådet utan i stället komma upp, eftersom detta kunde vara svaret på deras bön om att få sinnesfrid. Deras studium av Bibeln gav dem sinnesfrid. De blev döpta samtidigt, och Carlos fru är nu reguljär pionjär.

Pionjärer har hjälpt människor som levt under alla tänkbara förhållanden. En pionjär med särskilt uppdrag på södra Luzon, Primitiva Lacasandile, satte i gång ett bibelstudium med ett par i en by. De hade två barn och var fattiga. När Primitiva en gång kom till bibelstudiet, fann hon till sin förfäran det äldsta barnet gråtande där det hängde i en säck i huset. Primitiva berättar: ”Modern hade en kniv i handen och skulle precis döda sitt barn. Jag hindrade henne och frågade varför hon handlade så här. Modern förklarade att det berodde på deras svåra ekonomiska situation.” Primitiva gav dem bibliska råd som gällde deras problem, och på det sättet räddades barnets liv. De fortsatte att studera Bibeln och började vara med vid mötena, trots att de måste gå åtta kilometer för att komma dit. Paret gjorde framsteg i sanningen och döptes, och nu är mannen äldste i församlingen. Primitiva förklarar: ”Barnet som nästan blev dödat är nu reguljär pionjär. Ja, det arbete Jehova har gett sina tjänare är livräddande både nu och i framtiden.”

Pascual och Maria Tatoy var reguljära pionjärer. De var villiga att följa med Angelito Balboa, en pionjär med särskilt uppdrag, och hjälpa till att bearbeta det distrikt som bestod av ön Coron i den västra delen av Filippinerna. För att försörja sig fiskade Pascual tillsammans med en annan broder, och Maria gjorde i ordning små portioner av klibbigt ris som hon sålde.

När kretstillsyningsmannen kom på besök, talade han om att det fanns behov på en annan ö, Culion. Där fanns det en leprakoloni och bara fyra förkunnare. Han uppmuntrade vännerna Tatoy att flytta dit. Pascual och Maria var villiga att göra det, och Jehova har välsignat deras ansträngningar. Från att ha varit fyra förkunnare på Culion är det nu två församlingar.