• Filippinerna
    Jehovas vittnens årsbok 2003

    • Predikoarbetet fortsätter trots katastrofer

      Som det nämndes tidigare i den här berättelsen, drabbas Filippinerna ofta av katastrofer. Låt oss se tillbaka på några av dem som har påverkat vännerna.

      Jordbävningar: Eftersom öarna ligger där två stora tektoniska plattor möts, är landet utsatt för jordbävningar. En expert säger att det inträffar åtminstone fem jordbävningar per dag och dessutom många mindre skalv som människor inte känner av. De flesta jordbävningar påverkar inte livet, men någon gång då och då leder en svår jordbävning till förödelse.

      Klockan 16.26 den 16 juli 1990 drabbades Cabanatuan, en stad i centrala delarna av Luzon, av en sådan svår jordbävning med kraftiga efterskalv. Benguetprovinsen blev också svårt drabbad. Några skolor och hotell raserades, vilket ledde till dödsfall.

      Julio Tabios, som var områdestillsyningsman där, var just då tillsammans med sin hustru på väg till en kretssammankomst i ett bergigt område i Benguet. De fick åka med en broder i hans lastbil. Han skulle transportera grönsaker till Baguio och sälja dem där. Efter att de tagit sig fram på en slingrig väg över bergen kom de till ett ställe där vägen smalnade och de behövde låta ett mötande fordon passera. Just då började stenblock falla utför berget. De förstod att det var fråga om en kraftig jordbävning. Julio berättar: ”När brodern lyckats backa sin lastbil till en rymligare plats, föll ett stort klippblock ner på det ställe som vi just hade lämnat. Vi var tacksamma över att vi var välbehållna. En liten stund senare kom ett nytt skalv, och vi såg ett stort stenblock intill oss skaka som om det dansade.” Hela bergssidor rasade ner.

      Jordskred blockerade vägen. Det enda sättet att nå fram till sammankomstplatsen eller över huvud taget ta sig någon annanstans var att gå till fots över bergen. När det blev mörkt, fick de övernatta i en vänlig persons hus. Dagen därpå måste de ta sig över ett högt berg för att nå sitt mål. Längs vägen träffade de på många vänner som hjälpte varandra att klara av vad jordbävningen hade orsakat. Efter att ha vandrat på farliga bergsstigar nådde de till slut fram till Naguey, där sammankomsten skulle hållas. Julio berättar: ”Vilka glädjetårar det blev bland vännerna, eftersom de hade slutat hoppas på att vi skulle komma! Även om vi var mycket trötta, fick vi nya krafter när vi såg de glada bröderna och systrarna välkomna oss.” Många visade sin stora uppskattning av andliga ting genom att komma trots jordbävningen.

      Som du kanske minns höll man just då på att bygga till vid avdelningskontoret. Även om bostadsbyggnaden ännu inte var färdig, utsatte jordbävningen 1990 konstruktionen för sitt första test. När byggnaden svajade fram och tillbaka blev några beteliter illamående, men byggnaden klarade det som den var konstruerad för och blev inte skadad av den kraftiga jordbävningen.

      Översvämningar: De flesta delarna av landet får mycket regn, eftersom det är ett fuktigt tropiskt klimat. Vissa områden är ofta utsatta för översvämningar. Leonardo Gameng, som varit i heltidstjänsten i mer än 46 år, berättar: ”Vi var tvungna att gå i tre kilometer med lera upp till knäna.” Juliana Angelo har varit pionjär med särskilt uppdrag i olika delar av Pampangaprovinsen, som ofta drabbas av översvämningar. Hon säger: ”För att nå de intresserade med budskapet om Riket tog vi oss fram i mindre båtar. Brodern som förde båten behövde vara mycket uppmärksam för att undvika träd där ormar låg på lur, redo att falla ner i båten.” Corazon Gallardo, pionjär med särskilt uppdrag sedan 1960, har varit många år i Pampanga. Ibland fanns det ingen båt att färdas i, och hon kommer ihåg att hon var tvungen att gå med det översvämmade vattnet nästan upp till axlarna. Trots svårigheterna har hon bevarat en utmärkt inställning. Hon har lärt sig att vara anpassbar och att förtrösta på Jehova, medveten om att han aldrig kommer att överge sina lojala.

      Ända sedan slamflödet från vulkanen Pinatubo fyllde upp låglänta områden, har översvämningarna i Pampanga blivit värre, därför att vattnet nu översvämmar andra områden. Generoso Canlas, som är kretstillsyningsman där, berättar att de ofta på grund av vattnet måste ha stövlar på sig eller till och med gå barfota i tjänsten. Men vännerna fortsätter trots alla besvär.

      När översvämningarna blir särskilt svåra och hela samhällen drabbas, hjälper Jehovas vittnen varandra och även dem som inte är vittnen. De gjorde en sådan hjälpinsats i Davao del Norte i södra Filippinerna, och det blev så uppskattat av myndigheterna att de gjorde ett officiellt uttalande för att uttrycka sin tacksamhet.

      Vulkaner: Det finns många vulkaner i Filippinerna, men den som fick världens uppmärksamhet var Pinatubo. I juni 1991 fick vulkanen ett utbrott i form av ett uppseendeväckande svampformat moln. Fastän det var dag, blev det nästan lika mörkt som på natten. Några trodde att det var Harmageddon som började. Aska föll ner så långt västerut som i Kambodja. På kort tid spydde vulkanen Pinatubo ut mer än sex miljarder kubikmeter vulkaniskt material. Den tunga askan gjorde att tak störtade in och att till och med hela hus störtade samman. Det mesta av det som vulkanen slungade ut blev laharer, stora slamflöden som utplånade hela hus och begravde andra. Både askan och laharerna orsakade stor skada på eller förstörde Rikets salar och vännernas hem. Julius Aguilar, som var reguljär pionjär i Tarlac vid den tiden, förklarar: ”Hela vårt hus blev begravt under aska.” Familjen var tvungen att flytta.

      Pedro Oandasan var kretstillsyningsman i det här området. Han berättar: ”Vännerna upphörde aldrig att tillbe och tjäna Jehova. Antalet närvarande vid mötena var alltid mer än 100 procent. Slamflödet minskade inte vännernas kärlek till predikoarbetet. Vi fortsatte att predika för dem som blev evakuerade och även i de drabbade områdena.”

      Sådana katastrofer ger möjligheter att visa kristen kärlek. Under och efter Pinatubos utbrott hjälpte vännerna varandra i samband med evakueringen. Från avdelningskontoret sändes snabbt en lastbil med ris, och när den var tömd användes den för att evakuera vänner från städer som hade drabbats. När vännerna i Manila fick reda på vilka behov som fanns, reagerade de omedelbart och skickade pengar och kläder. I Betis, i Pampangaprovinsen, bildade unga bröder en grupp för att hjälpa dem som blivit drabbade. En av dem som de hjälpte var en intresserad kvinna vars man hade varit motståndare till sanningen. När de här unga bröderna hjälpte till att återuppbygga parets hus, gjorde det så stort intryck på mannen att han nu är ett Jehovas vittne!

      Tyfoner: Av de oväder som drabbar landet är det tyfoner eller tropiska cykloner som åstadkommer den största förödelsen. Det är i genomsnitt 20 tyfoner som drabbar ögruppen varje år. Sådana oväder varierar i styrka, men de kännetecknas av kraftiga vindar och häftiga regn. De har ofta förmåga att krossa byggnader. Dessutom förstör tyfoner skördar och påverkar jordbrukarnas inkomst.

      Om och om igen har Jehovas vittnens hem och skördar blivit skadade. Det är fantastiskt att se hur vännerna för det mesta ändå repar mod och fortsätter. I en del områden i landet är det så vanligt med tyfoner att de nästan tillhör det normala. Vännerna är värda beröm för att de har lärt sig att klara av förhållandena, och de tar itu med livets problem en dag i taget. (Matt. 6:34) När vänner i närliggande områden får höra om dem som behöver hjälp, sänder de naturligtvis självmant mat eller pengar för att hjälpa dem. Någon gång då och då, efter särskilt svåra oväder, kontaktar resande tillsyningsmän avdelningskontoret, där man är glad över att kunna organisera hjälpinsatser.